Suggors klövhälsa och klövverkning

Klövverkning är ett ingrepp som kräver kunskap om klövens anatomi och det krävs rätt verktyg för att ge ett gott resultat. Normal verkning av klövar samt behandling av klövbölder och klövsulesår på djur får göras utan att veterinär eller annan djurhälsopersonal behöver anlitas under förutsättning att:
1. Personen som utför ingreppet har reell kompetens för detta.
2. Ingreppet utförs på ett djurskyddsmässigt godtagbart sättsamt.
3. Ingreppet inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad.

Olika typer av klövskador
Skador och infektioner i klövarna kan påverka suggans produktion, leda till ökad utslagning och ge ekonomiska förluster. De vanligaste klövförändringarna kan delas upp i tre huvudtyper,nämligen
1. Klövsprickor i klövkapseln
2. Klövröta i hälens horn
3. Förväxta klövar, även lättklövarna

En stor del av de svenska suggorna hålls under delar av sin livscykeli boxar med ströad liggyta och betongspalt på gödselytan. Mycket betong och lite strö ökar slitaget på klövarna vilket ökar risken för att sprickor i klövkapseln ska uppstå. Spaltgolv ger förutsättning för en god boxhygien men kan i värsta fall orsaka klövskador, framförallt i samband med omgruppering och blandning av djur. I dessa system är klövsprickor och klövröta vanligast förekommande.

Likaså kan hornet i hälen svara med ökad tillväxt om suggan går i en fuktig och smutsig miljö. När så suggan kommer in till grisningen där det är torrt kommer hornet att ”torka” och bli hårt och kan då ge upphov till smärta och ovilja att resa sig och stå upp.

Suggor som går på djupströbäddar under stor del av sin produktionstid kan istället drabbas av förväxta klövar. Långa klövar leder till felaktig klövvinkel och felaktiga benställningar. Detta kan ge smärtsamma tillstånd, stela rörelser och besvär när suggan skall resa sig eller lägga sig.

Det är dock inte bara golven och miljön som har betydelse. Även genetiken har betydelse för klövarnas egenskaper. Tåväggen växer ca 5 mm/månad hos en vuxen gris. Om tillväxten är högre än slitaget, t.ex. pga. av en felaktig benställning kommer klöven att bli förväxt. Även lättklövarna kan bli långa och har därmed behov av att klippas/slipas ner.

Så länge förändringarna är små har de ingen betydelse för suggans rörelser eller välbefinnande. Det sker kontinuerligt en spontan avläkning av skador i klövarna om det bara ges möjlighet. Klövskador i form av klövsprickor och överväxt häl tenderar att öka med djurets ålder. Ströbäddar under delar av produktionscykeln erbjuder möjlighet till vila och avläkning.

Klövverkning
Klövverkning innebär att man förändrar klövens utseende. Man tar bort delar av tådelen och eventuellt skadad vävnad. Det är framförallt tåväggen som har vuxit för mycket när klöven blir förväxt. När klöven växer och blir för lång förändras klövvinkeln. Klövvinkeln ska vara mellan 50 och 60 grader. För att kunna genomföra en riktig klövverkning behövs rätt utrustning. En liten och lätt vinkelslip med olika slipskivor, gradskiva och skyddsutrustning är nödvändigt. Det behövs också en verkstol anpassad för gris och idag finns det flera olika modeller att välja på. En av dessa är flyttbar och en är för fast montering och de har olika förtjänster. Fördelen med den fast monterade är framförallt att den medger en snabb åtgärd. Fördelen med den mobila är att man kan flytta den mellan olika avdelningar eller mellan olika gårdar om produktionen är utspridd. Dessutom är klöven fixerad vilket underlättar arbetet.

Sammanfattning
Klövvård i form av klövverkning skall utföras av personer som har kunnande i ämnet och det är viktigt att arbeta med rätt utrusning. En god klövhälsa är en grundförutsättning för att suggan ska kunna producera många smågrisar under sitt liv. Regelverken är tydliga och klövar som växer för mycket skall korrigeras. Enstaka djur kan mycket väl klippas med en klövsax men om det är återkommande problem är en verkstol nödvändig då den ger bättre förutsättningar för mer omfattande korrigering.

   

 

Carl-Johan Ehlorsson
Djurhälsoveterinär