Likt en del andra sjukdomar så har aktinos flera namn, bland annat strålsvamp och trätunga. Aktinos finns i två olika former. Dessa är mjukdelsaktinos som sätter sig i huvudet och i halsens mjukdelar samt benaktinos som angriper käkbenet. Båda varianterna kan leda till svårigheter att äta och är därför viktiga att upptäcka och behandla.
Sjukdomen förekommer i hela landet, men flest fall finns rapporterade från Uppland och Roslagen. Mjukdelsaktinos är den vanligare formen medan benaktinos är att betrakta som sällsynt. Oftast insjuknar endast ett eller några djur i besättningen, men i sällsynta fall kan större delar av besättningens djur drabbas.
MJUKDELSAKTINOS orsakas av en bakterie som heter Actinobacillus Lignieresii medan benaktinos orsakas av en helt annan bakterie. Båda bakterierna finns i normalfloran i munnen på nötkreatur. De kan orsaka sjukdom när munslemhinnan eller huden skadas av till exempel små sticksår från vassa buskar eller torrt och grovt foder. Trots att bakterien normalt finns i munnen så anses djur med symptom vara den största risken för smittspridning.
Djuren som insjuknar får knölar på huvudet och halsens mjukdelar, många gånger utan andra symptom. Knölarna innehåller ofta inkapslade bakterier och var, och knölarna kan ibland öppnas och tömmas av sig själva. Att sjukdomen kallas för trätunga beror på att en vanlig lokalisering av sjukdomen är just tungan som då blir tjock och hård och ibland hänger ut. Det kan göra det svårt för kon att både äta och idissla och hon behöver behandlas omgående. Vänta alltså inte med att behandla.
Diagnos ställs ofta utifrån djurets symptom och knölarnas placering. Om man vill vara säker på diagnosen kan prov tas från en knöl och skickas in för odling. Prognosen för sjukdomen är ofta god om behandling sätts in snabbt. Om man däremot väntar riskerar bakterien att kapsla in sig och blir svårare att behandla. Behandlingen består ofta av antibiotika som ibland kombineras med jod som ges som injektion eller i munnen. Joden förväntas förbättra effekten av antibiotikan genom att luckra upp kapseln så att antibiotikan når bakterierna. Behandlingstidens längd beror på var knölen sitter och hur länge djuret har haft den. Djur med trätunga brukar ofta svara snabbt på behandling och komma igång att äta inom något dygn.
FÖR ATT MINSKA smittspridning i besättningen är det viktigt att isolera djur med knölar från övriga. Det är extra viktigt om knölen öppnar upp och varar. Om det är svårt att isolera sjuka djur kan ett alternativ vara att slakta ut de som drabbats för att inte smittan ska spridas. Djur med öppna knölar får dock inte skickas till slakteri.
I besättningar med återkommande fall av mjukdelsaktinos har jodberikat mineralfoder visat sig ha en skyddande effekt. Flera foderleverantörer kan göra specialblandningar med jod på förfrågan. Mjukdelsaktinos ses oftare i besättningar med mycket träinredning och ett sätt att minska risken för sjukdomen kan vara att byta bort trä mot annat material.
Om du inte har aktinos i din besättning, tänk på att fråga vid inköp av djur om besättningen har haft problem och var vaksam på om du ser djur med knölar.
SYMTOM PÅ STRÅLSVAMP
Knöl(ar) på hals/ huvud
Ibland kommer var ur knölen
Tjock svullen tunga
Salivering
Nedsatt aptit
Avmagring
MINSKAR RISKEN FÖR SMITTA
Isolera/slakta sjuka djur
Behandla direkt
Byt ut träinredning
Ge mineralfoder med jod
