Flera uppfödare har i lantbrukspressen under våren berättat om sina problem med stora leverflundran på nötkreatur och erfarenheter av insatta behandlingar. Förekomsten av stora leverflundran (Fasciola hepatica) har ökat under de senaste tio till femton åren. Detta beror på att nötkreatur och får används som naturvårdare. Den lilla leverflundran förekommer också i vissa områden, men den betraktas som ofarlig för nötkreatur.
Orsakar förkalkningar
I stora leverflundrans livscykel ingår en utveckling i mellanstora sumpsnäckan (så kallad mellanvärd) och denna trivs i marker som är fuktiga, till exempel översvämningsmarker vid vattendrag. Efter utveckling i snäckan sprids smittsamma larvstadier fritt i betesgräset som betande nötkreatur får i sig.
Som namnet anger trivs leverflundran i nötkreaturens lever och orsakar där förkalkningar av gallgångarna. Förkalkningar uppstår när den vuxna leverflundran två till tre månader efter infektion borrar sig från levervävnaden ut i gallgångarna. Dessa förändringar påvisas vid slakt och medför att levern kasseras. I gallgångarna producerar de fullvuxna flundrorna ägg som kommer ut med träcken och infekterar betesmarken. En smittad betesmark kan fortsätta att vara smittad antingen genom att infekterade nötkreatur på våren kontaminerar betet med ägg eller att larvstadier övervintrar i snäckorna. Det kan också vara både och.
Stor variation i förekomsten
Genom sjukdomsanmärkningsstatistiken för de stora slakterierna kan konstateras att under 2008 kasserades 5,2 % av levrar från kor på grund av stora leverflundran. Motsvarande siffra för ungtjur respektive stut är 4,1 respektive 3,1 %. Regionala skillnader föreligger med högst förekomst vid slakterier med upptagningsområde i Västsverige. Bakom genomsnittssiffrorna är spridningen stor. Det finns besättningar där i stort sett alla betsdjur blir infekterade. Dessa är dock inte så vanliga och kännetecknas av att delar av betesmarkerna är fuktiga.
Behandlingseffekt tveksam under svenska förhållanden
År 2000 genomfördes med start i november ett enkelt fältförsök i Skåne. 32 dikalvar av Charolaisras som samtliga gått på ett leverflundrebete undersöktes genom träckprovsanalys. Hos 12 påvisades ägg från stora leverflundran. Kalvarna grupperades i två likvärdiga grupper avseende vikt och äggförekomst. Den ena gruppen behandlades med dels ett preparat som har effekt mot leverflundra, dels Ivomec, kapsel, injektion eller pour on som är verkningslöst mot leverflundra, men effektivt mot mag-tarmmaskar.
Den andra gruppen fungerade som jämförelse genom att de enbart behandlades med Ivomec. Tjurarna föddes upp intensivt på stall och slaktades i slutet av våren 2001. Slaktresultaten visade att leverflundrebehandlingen inte hade någon effekt på kassationerna och att flundreangreppen inte hade någon negativ påverkan på tillväxten.
Ont om svenska resultat
Totalt kasserades elva levrar varav fem i försöksgruppen. Att levrar från den behandlade gruppen kasserades trots att flundrorna avdödats beror på att skador i form av förkalkningar av gallgångarna som uppstått innan behandlingen fanns kvar. Tillväxten från november till slakt var i genomsnitt 1 900 gram per dag med en icke statistiskt säker skillnad på 50 gram per dag till förmån för försöksgruppen.
Vad gäller tillväxten på ungdjur har sannolikt inte leverflundreförekomsten någon avgörande negativ betydelse.Vad gäller mjölkkor hävdas att leverflundreförekomsten kan hämma mjölkproduktionen med cirka tio procent och att de kroniska skadorna på levern kan bidra till ökad allmän sjukdomsbenägenhet. Några färska svenska data föreligger inte, mest beroende på att leverflundremarker undviks i mjölkproduktionen.
Beträffande dikor saknas även här nyare svenska resultat. Däremot har vi fälterfarenheter som indikerar att behandling av dikor som är i dålig kondition på hösten kan ha en positiv effekt.
Omständigheter avgör behandling
Behandling i en dikobesättning kan övervägas i vissa fall. Omständigheter som kan motivera behandling är om förekomsten är hög, det vill säga mer än 30 % kasserade levrar hos korna på grund av stora leverflundran (kod 80), och om konditionen i kogruppen är ojämn på hösten. Först måste dock andra orsaker till skillnader i kondition uteslutas såsom foderbrist, foderkonkurrens och stress runt utfodringen. Detta gäller inte minst första och andrakalvare.
Ta kontakt med din veterinär i god tid om behandling blir aktuell. För närvarande måste veterinären söka särskild licens hos Läkemedelsverket för de medel som kan vara aktuella. Om behandlingen gäller kor bör den sättas in vid årsskiftet. Hänsyn ska dock tas till tidpunkt för kalvningarna. Kontakta din nöthälsoveterinär om du vill diskutera din situation och eventuella åtgärder.
Sten-Olof Dimander
Nöthälsoveterinär
