Stora leverflundran, Fasciola hepatica, kan infektera alla betande djur. Får är känsligare än nötkreatur och kan drabbas hårt, ibland med dödlig utgång. Den fullt utvecklade leverflundran lever i värddjurets gallgångar. Dess förstadier utvecklas i vattensamlingar och i mellanvärden, en amfibisk dammsnäcka som trivs i marker som är sanka eller översvämmade. Stora leverflundran ska inte förväxlas med lilla leverflundran som normalt inte anses påverka fårens hälsa. Stora leverflundran kräver värme, temperaturer över + 10°C, för att utvecklas och gynnas därför av den globala uppvärmningen. Den har setts öka i fårpopulationen världen över under senare år och anses i Storbritannien vara en av de mest förlustbringande sjukdomarna inom fårnäringen. Problem med stora leverflundran är främst lokaliserade till de sydvästra delarna av Sverige även om det har skett en spridning till andra delar av landet.
Sjukdomssymtom
De olika sjukdomssymtom som kan uppstå hos får är framförallt en följd av hur massiv infektionen är. Djuren infekteras vanligen under senare delen av betessäsongen och insjuknar antingen när de omogna leverflundrorna banar sin väg genom levern eller senare när de mognat och suger blod i gallgångarna. Därför är sjukdomsbilden i viss mån kopplad till årstid. Djuren kan också ha leverflundror av olika utvecklingsstadier samtidigt vilket kan ge en mer komplex sjukdomsbild. Symtomens allvarlighetsgrad och tidpunkt när de uppstår varierar mellan individerna och dålig näringsstatus försämrar situationen markant.
Exempel på symtom:
- Avmagring
- Minskad aptit
- Försämrade produktionsresultat
- Dödsfall
- Leverkassationer på slakteriet
Ovan information och bild är utdrag från broschyren ”Stora leverflundran hos får”, läs mer via länken nedan.
