Ett av Peltoniemis försök jämförde olika boxar till suggor som skulle grisa. Den ena gruppen suggor stod fixerade och den andra gruppen suggor gick lösgående. Det visade sig att de fixerade suggorna i genomsnitt hade en grisningslängd på 311 minuter jämfört med 217 minuter för de frigående suggorna. Det betyder att en grisning i genomsnitt tog en och en halv timme längre tid för fixerade suggor. Vidare såg man även att intervallet mellan grisarnas födsel var 25 minuter för fixerade suggor jämfört med 16 minuter för de lösgående suggorna.
Fiberinnehållet påverkar grisningslängden
I slutet av dräktigheten växer fostren snabbt och suggan behöver öka sitt energiintag. Traditionellt löser man detta genom att låta suggan äta digivningsfoder i slutet av dräktigheten. Tyvärr skapar detta lätt ett annat problem. Digivningsfodret är förvisso energirikt men har ofta en relativt låg fibernivå vilket kan ge problem med förstoppning. Det är naturligt att tarmens rörelser minskar i samband med grisningen och är tarmen full med energirikt foder sker det lätt en bakteriell överväxt. Detta kan leda till att gifter från bakterierna bildas.
Grisningsfeber
Gifterna kan orsaka sjukdomen MMA s.k. grisningsfeber. För att undvika problem med förstoppning kan man tillsätta laxeringsmedel, som exempelvis Glaubersalt, till fodret. I detta försök hade de istället tillsatt mer betfiber i fodret och därmed ökat fodrets fiberinnehåll (växttråd) från 3,8 % till 7 %. I de vanligaste svenska foderblandningarna till sinsuggor och digivande suggor ligger fiberhalten på 4,6 respektive 4,8 % även om det finns specialfoder med högre fiberinnehåll. Försöket visade att förstoppningarna minskade med 20 % när suggorna åt fodret med det högre fiberinnehållet. Detta beror på att fiber stimulerar tarmrörelser. Sedan tidigare vet man att foder med mycket fiber minskar risken för magsår och stereotypiska beteenden som exempelvis rörbitning. Detta försök visade också att suggor som åt mycket fiber ökade sin vattenkonsumtion, vilket är positivt eftersom en hög mjölkproduktion är beroende av en hög vattenkonsumtion. Suggorna hade också kortare grisningslängd. Vad spelar då grisningslängden för praktisk roll?
Grisningslängdens betydelse
En lång och utdragen grisning kallas dystokia vilket betyder svår förlossning. Svåra förlossningar kan både bero på suggan och på fostren. De vanligaste orsakerna till en svår förlossning hos grisar är värksvaghet hos suggan följt av sätesbjudning vilket innebär att ett foster kommer med rumpan först genom födelsekanalen, blockering av födelsekanalen, att två foster har krockat i födelsekanalen, att livmodern är omvriden, att ett foster ligger i ”dykställning” med huvudet under frambenen eller att ett foster är för stort. Oavsett orsaken ökar risken både för dödfödda smågrisar och för ökad smågrisdödlighet de första dygnen när grisningslängden är lång. Man vet att 80 % av alla dödfödda grisar lever strax innan grisning och därför antar man att de flesta grisar som är dödfödda dör på grund av en svår förlossning. I det finska försöket hade suggorna som grisade under 300 minuter i genomsnitt 0,4 dödfödda grisar medan genomsnittet för suggorna med en grisningslängd på över 300 minuter var 1,5 dödfödda grisar.
Påverkar dräktigheten
Grisningslängden påverkar även suggornas förmåga att bli dräktiga efter avvänjningen. I det redovisade försöket hade de suggor som blev dräktiga efter avvänjning haft en genomsnittlig grisningslängd på 267 minuterna medan genomsnittet för suggorna som inte blev dräktiga var 444 minuter. Försöksresultaten visar att en bra djurvälfärd med lösgående suggor är ekonomiskt lönsamt genom att snabbare grisningar ger färre dödfödda grisar och ett bättre dräktighetsresultat.
Hormoner hos fixerade vs lösgående suggor
Även suggornas hormonnivåer mättes under försöket där olika inhysningssystem jämfördes. Det var tydligt att suggor som var fixerade hade mindre oxytocin i blodet under grisningen jämfört med de frigående suggorna. Oxytocin är ett hormon som stimulerar sammandragningar i livmodern i samband med grisning och mjölknedsläpp. Omvänt hade de fixerade suggorna en högre nivå av hormonet kortisol i blodet än de frigående suggorna. Skillnaden var störst när man jämförde nivåerna efter grisningen. Kortisol är ett hormon som bland annat utsöndras vid olika typer av stress i kroppen.
Sammanfattning
Grisningslängden förkortas om:
• Suggan är lösgående
• Suggan inte är förstoppad, vilket kan förhindras med mer fibrer i fodret
En sugga med kort grisningslängd:
• får färre dödfödda smågrisar
• har större chans att bli dräktig igen
Maria Olsson
Djurhälsoveterinär
