Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 7 2021
Listerios
Listerios eller kringsjuka som den också kallas, orsakas av en bakterie. Bakterien, Listeria monocytogenes, är en mycket motståndskraftig och långsamväxande bakterie som bland annat normalt förekommer i jord. Ensilage med jord- eller gödselinblandning är den vanligaste smittkällan, men även dålig hygien vid utfodringsplatser kan orsaka smitta. Ett pH över fem ökar risken för tillväxt av Listeriabakterien i ensilaget. Listerios uppträder oftast under vinterhalvåret då djuren fodras med ensilage.
Listeriabakterien kan orsaka olika former av sjukdom: hjärninflammation, kastningar eller ögoninflammation. I vissa fall kan listeria även orsaka blodförgiftning (sepsis). Hjärninflammationen ger olika former av rörelsestörningar, enkelsidig ansiktsförlamning med hängande öra och slöhet. Fåret kan gå i cirklar (därav namnet kringsjuka) och bli förlamad. Ibland har fåret även feber. Vid tidiga symptom kan behandlande veterinär kontaktas då penicillinbehandling kan hjälpa. Har däremot sjukdomen hunnit utveckla sig så djuret har kraftiga rörelsestörningar är en behandling utsiktslös och avlivning bör ske av djurskyddsskäl. Diagnos ställs genom klinisk undersökning samt obduktion.
Kastningar inträffar vanligen 1 – 2 veckor efter att tackorna ätit smittat ensilage eller på annat sätt fått i sig bakterien. Tackor som kastat behöver oftast ingen behandling men bör hållas under uppsikt, då de kan drabbas av livmoderinflammation. De tackor som kastat bör också skiljas av från de övriga tackorna i gruppen så att spridning av smitta undviks.
Listeriabakterien kan också orsaka ögoninfektion med grumling av hornhinnan. Vid kastningar och ögoninfektion kan förutom obduktion även bakterieprov tas för odling, för att fastställa orsak till sjukdomen. Bästa sättet att undvika listerios är att inte utfodra med undermåligt ensilage samt att hålla god hygien i stallet.
Viktigt att veta är också att människor kan drabbas av listeria även om risken är liten att drabbas för friska människor med normalt immunförsvar.
Listeria sprids via ensilage med jordinblandning.
Aktinos
Aktinos eller strålsvamp som sjukdomen också kallas, uppträder oftast som enstaka fall. Dock händer det att det blir utbrott i vissa besättningar. Aktinos hos får orsakas av en bakterie som ger flera väl avgränsade bölder, 1 – 5 cm stora, på fårets huvud. En vanlig lokalisation är läppar, under käken samt på nosen. Ibland ses även bölder på halsen eller inne i djurets mun. Infektionen orsakas av bakterien Actinobacillus ligniresii som finns normalt i munhålefloran hos får och nötkreatur.
Bakterien kräver att det blir ett litet sår i munnen eller i huden för att kunna infektera. Bakterien sprids via lymfbanorna och bölder bildas. Innehållet i bölderna är segt och gulgrönt och böldens kapsel är tjock av massiv bindväv.
Symptomen sjukdomen uppvisar beror till stor del på var bölderna sitter. Fåren kan få svårigheter att tugga och/eller att svälja. Ett drabbat djur kan då salivera, få svårt att idissla och magra av. Bakterien kan även spridas till näshåla och lungor vilket kan ge nosflöde, andningsproblem och lunginflammation.
Bölder som spruckit innebär att smittan sprider sig till inredningen i stallet. Således är det viktigt att isolera drabbade djur. Behandling har många gånger begränsad effekt då bölderna är inkapslade, men tidigt insatt antibiotikabehandling kan vara gynnsam. Vid kraftiga böldangrepp eller om fåret inte svarar på behandlingen bör djuret slaktas/avlivas. En förebyggande åtgärd är att se till att djuren i möjligaste mån inte utsätts för foder eller miljö som orsakar små sår genom vilka bakterien kan ta sig in.
När du köper in nya djur så bör du kontrollera att dessa inte har bölder.
Lunginflammation
Lunginflammation förekommer hos får i alla åldrar, både hos enstaka individer eller som besättningsproblem. Infektionerna kan uppkomma primärt eller sekundärt till andra sjukdomar som sätter ned allmäntillstånd eller immunförsvar hos djuret. Lunginflammation kan orsakas av virus (ex. parainfluensa-, maedi/visna-, respiratoriskt syncytialt-virus) bakterier (Mannheimia hemolytica, Bibersteinia trehalosi eller Mycoplasma ovipneumoniae) eller parasiter (stora lungmasken). Även stallmiljö med dålig luftkvalitet påverkar. Således är det många gånger flera faktorer som påverkar och orsakar att ett djur drabbas av lunginflammation.
Symptom vid akuta luftvägsinfektioner varierar från plötsliga dödsfall hos får som inte visat några symptom till tydliga symptom som nedsatt allmäntillstånd, nedsatt foderlust, näsflöde och hosta. Vidare kan man se feber, ökad andningsfrekvens, ansträngd andning och skum runt munnen.
Vid kroniska lunginflammation är symptomen mindre påtagliga men hosta, otrivsel och nedsatt tillväxt kan ibland ses hos lammen. Typiskt är att djuren hostar efter ansträngning i samband med att de sprungit eller att djurägaren har hanterat flocken. Kronisk hosta kräver många gånger ingen annan åtgärd än att stärka djuren genom att hålla dem i god kondition. Hosta kan även förekomma i besättningar av icke-infektiösa orsaker. Dessa orsaker ger sällan nedsatt allmäntillstånd eller feber hos fåren. Sådan hosta kan till exempel förekomma i samband med utfodring eller strötillförsel.
Vid akuta lunginflammationer bör behandlande veterinär kontaktas för att utröna orsak och att sätta in behandling.
Lamningsförlamning
Lamningsförlamning orsakas av brist på tillgängligt kalk i blodet eller att kalkupptaget till musklerna inte fungerar. Tackan drabbas oftast några veckor innan beräknad lamning. Sjukdomen utlöses många gånger av stress ex. vid omflyttning, klippning etc. och drabbar framför allt äldre tackor. Tidiga symptom är upphörd matlust, vinglighet och slö blick. Sjukdomsförloppet är snabbt tilltagande förlamning (inom någon timme, ibland snabbare), ofta låg kroppstemperatur och kalla öron.
Detta är ett akut tillstånd då även hjärtat är en muskel som kräver kalk för att fungera! Djuret behandlas, av veterinär eller av djurägaren om vederbörande har villkorad läkemedelsanvändning, med kalkpreparat för injektion som ges under huden. Prognosen är god när behandlingen sätts in i tid. Obehandlad leder sjukdomen till döden.
Dräktighetstoxikos
Dräktighetstoxikos är en sjukdom som uppträder de sista veckorna innan beräknad lamning. Sjukdomen drabbar tackor som bär på många lamm och där tackan som regel har för lågt hull. Symptomen som ses är att tackorna blir hängiga, slöa och tappar aptiten. Det kan vara svårt att skilja symptomen i starten från lamningsförlamning men toxikos har oftast inte lika snabbt förlopp. Det är flera orsaker till att sjukdomen utvecklas men en grundläggande faktor är felaktig utfodring som orsakat fettlever och felaktig ämnesomsättning med acidos i tackan.
Prognosen är dålig för tackor som utvecklat dräktighetstoxikos, men man kan försöksvis prova behandling med 60 ml propylenglykol eller motsvarande energihöjande medel var 8e timme samt även ge kalkbehandling för att utesluta kalkbrist.
Parasitangrepp
Under vinterhalvåret kan även parasiter som stora magmasken (Haemoncus) och stora leverflundran ställa till det för angripna får. Symptom som kan ses är dödsfall, avmagring, käftgropsödem, dålig aptit, diarré. För att undvika den situationen gäller det att ta sina träckprov och ha koll på parasitstatus i besättningen.
Ett ganska typiskt symptom på Haemonchus är ett så kallat käftgropsödem.
Observera att dessa ödem även kan ha andra orsaker.
Vill du läsa mer om sjukdomarna finns det artiklar att fördjupa sig i Gård & Djurhälsans kunskapsbank!
