Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 2 2018
Antioxidanter, vad är det?
E-vitamin och selen är två ämnen som i första hand verkar positivt på våra kroppscellers livslängd. Eller som man brukar säga, de är antioxidanter = ämnen som skyddar mot fria radikaler. Selen och E-vitamin påverkar många liknande funktioner i kroppen, de kan inte ersättas av varandra, de samverkar, man kan säga att de förstärker varandra så att effekten av deras närvaro blir högre tillsammans än var för sig.
Vitamin E
E-vitamin kallas i sina olika former för tocoferol, det finns ett flertal tocoferoler men de har i princip liknande effekt och funktion. Vi talar oftast om Alfa-tocoferol. Enheten för E-vitamin i foder är IU (International Units) eller mg, 1 mg E-vitamin = 1 IU.
Alfa-tocoferol
Vitamin E skyddar fett från att oxidera, eller som vi säger i vardagligt tal, härskna. Då våra kroppsceller innehåller mycket fett är det viktigt att kroppen kan omsätta detta utan att det förstörs.
Under tidig växtsäsong innehåller gräset höga nivåer av E-vitaminer, framförallt de späda plantorna. När växten övergår till en mer vegetativ fas sjunker innehållet av vitamin E. När hösten kommer och solen försvinner allt mer, sjunker innehållet ytterligare. De vitaminer som fanns i överflöd under försommaren har nu minskat rejält. Vi lagrar foder genom torkning eller ensilering. Dessa processer förstör mycket av E vitaminet som fanns i växten från början. Om spannmål syras för att kunna lagras innehåller den mindre E-vitamin jämfört med torkad spannmål. För att kompensera avsaknaden av E-vitamin i syrad spannmål så behöver man tillsätta minst 30 mg E-vitamin/kg syrad spannmål.
Selen
Selen är inget vitamin, utan ett grundämne. Detta grundämne har många uppgifter i kroppen bl.a. så ingår det i proteinsyntesen, dvs kroppens förmåga att bygga om proteiner för att användas i till muskler, blodkroppar, mjölk mm. Selen är även viktigt för cellandningen. Saknas selen påverkar detta djurets hälsa och produktion negativt. Selen i för hög dos blir däremot giftigt för djuret. Enheten för selen i foder är mg. Hela Sverige/Norden är ett område med låga selennivåer i jordskorpan, därför ska man alltid ge mineralerfoder med selen, sommar som vinter. Selenet påverkas inte av fodrets lagrings eller skördeprocesser som E vitamin gör.
Selen
Problemet i praktiken
Låga nivåer av selen och E-vitamin i fårets näringsintag kan leda till flera bekymmer. Vanligast är att man ser svagt födda lamm och muskeldegeneration (dvs. nedbrytning av muskler). Det senare visar sig genom att lamm blir stelbenta och har svårt att gå/resa sig. När man behandlar med selen/E-vitamin så blir de ofta snabbt bättre. Muskelskadorna kan även sätta sig på hjärtmuskulaturen med plötsliga dödfall som följd. Andra signaler på ett ökat behov selen/E-vitamin kan vara ett dåligt immunförsvar eller låg fertilitet. Visar enstaka djur tecken på brist så bör man lyfta nivån av selen och E-vitamin i hela besättningen, förmodligen är hela flockens prestation negativt påverkad.
Högt smitttryck, dåligt foder, dålig luft, näringsbrist, mm belastar sammantaget fårets prestationsförmåga. OBS! du kan aldrig ersätta en dålig miljö/skötsel med doser av vitamin E och selen, men du kan hjälpa immunförsvaret att ha en normal funktion.
Behov
Behovet av selen och vitamin E är olika beroende på var i produktionscykeln djuret befinner sig. Under högdräktighet, laktation och tillväxt är behovet som störst. En egentlig norm för selen och E-vitamin finns inte i Sverige, men det finns i andra länder. Den norm som vi brukar snegla på kommer från Amerika och heter NRC 2007.
Till skillnad från selen förs E-vitamin bara i liten grad över via moderkakan från tackan till lammen. Om tackan har en bra E-vitaminstatus kommer råmjölken innehålla mycket E-vitamin. Det är därför viktigt att både tackan får tillräckligt med E-vitamin under dräktigheten, och att lammet får i sig tillräckligt med råmjölk som nyfödd.
Tänk så här
Grunden är att alla djur skall ha ett mineralfoder som innehåller selen, ser man till de vanligaste mineralfodren som finns på marknaden, innehåller de mellan 30-45 mg selen/kg. Om djuren äter 20 g mineralfoder/dag så får de i sig ca 0,8 mg selen/dag. Detta täcker teoretiskt behovet hela året förutom vid laktation, då de behöver äta 30 g mineralfoder/dag. Om vi i ger fåren extra doser med exempelvis Selevitan eller andra preparat innan lamning och under laktation så har vi säkrat deras behov av selen på ett fullgott vis.
De flesta vitaminiserade mineralfoder på marknaden innehåller mellan 3000-5000 mg E-vitamin/kg. Om en tacka äter ca 30 g mineralfoder/dag får hon i sig ca 120 mg E-vit/dag. Detta är i underkant, enl. NRC 2007 så skulle hon behöva minst 450 mg E-vit/dag. Här kan vi ana att en brist kan uppstå under de perioder då tackan inte äter färskt gräs.
Tillskott
Om vi vill ge ett tillskott av E-vitamin för att nå upp till NRC 2007 normen så finns det en mängd produkter på marknaden, se exempel i tabell.
Gul/orange produkter, högre mängd selen i förhållande till E-vitamin, dessa produkter ska främst användas för att kompensera för låga nivåer selen. Är selennivåerna bra i foderstaten men E-vitamin ska kompletteras är gröna produkter säkrare för att undvika selenförgiftning.
I tabellen har jag valt att färgkoda produkterna för att sortera dem lite. Som ni ser är färgerna baserade på vilken kvot det är mellan E-vitamin och selen. Gul/orange produkter har högst innehåll av selen i förhållande till E-vitamin. Jag skrev tidigare att selen vid en överdosering är giftigt, syftet med färgerna i tabellen är underlätta val av produkt för att inte riskera överdosering. Att ge ett tillskott av E-vitamin till sina djur från de gröna produkterna med max 25 g/dag och tacka är ofarligt ur selensynpunkt. Om man vill använda de andra produkterna så skall man känna till seleninnehåll i övriga fodermedel så man kan räkna ut och värdera risken för förgiftning. Vill man ersätta den klassiska Selevitandosen 6 och 2 veckor före lamning så kan man använda gul/orange markerade produkter, men här är det viktigt att man räknar på seleninnehållet i totalfoderstaten.
Nåväl, om jag nu ger 20 g/tacka/dag av någon av de gröna produkterna här ovan så får mina djur ett tillskott på ca 400–600 mg E-vitamin och då har jag nått upp till den lägsta nivå av E-vitamin som NRC 2007 rekommenderar.
Krångla inte till det.
Det bästa är att ge tackorna av ett riktigt bra vitaminiserat mineralfoder. Många mineralfodertillverkare idag erbjuder specialblandningar med mycket högre vitaminnivåer än standardsortimentet, tag kontakt med produktens tillverkare så hjälper de till med detta. Förhoppningsvis kommer det ut fler bra mineraler på marknaden. På både mjölk och nötköttsidan har ett betydande moderniseringsarbete gjorts när det gäller mineralfoder.
Varianter
Den vanligaste formen av selen är natriumselenit, de senaste åren har det kommit nya mineralfoder som även innehåller selenmetionin, eller som det också kallas selenjäst/organiskt selen. Selenjäst har ett högre upptag av djuret och anses därför som bättre än natriumselenit. Försök gjorda på detta verkar visa att selenet har lättare att föras över via mjölk och livmoder till avkomman när det är i form av selenjäst. Här kommer säkert många fler spännande försök att göras. Det finns även naturligt E-vitamin eller tocoferoler, som har högre upptagbarhet av djuren.
Sammanfattning
För att nå optimal produktion hos våra får behövs en väl sammansatt utfodring, även avseende mineraler, vitaminer och spårämnen. Jordmånen i Skandinavien är selenfattig, det går inte att uppnå en tillräckligt hög selennivå utan att tillskottsutfodra fåren. Under stor del av året kommer de inte heller få i sig tillräckligt höga nivåer E-vitamin utan att de tillskottsutfodras.
Enklast är det att ge tillskott via mineralfodret, håll koll på konsumtionen av mineraler så du vet vilka mängder djuren äter. Om man ger ett mineralfoder med ett innehåll på 30-45 mg selen/kg och djuren äter minst 20-30 g/dag av detta, så är selenbehovet med största sannolikhet uppfyllt. Behövs ytterligare E-vitamin eller selen, komplettera med ett lämpligt preparat. Om du idag inte ger dina får något mineralfoder och funderar på att ge selen och E-vitaminpreparat för att gynna hälsan så rekommenderar jag starkt att istället börja med vitaminiserat mineralfoder. Det är själva grunden för att djuren skall ha en chans att tillgodose sig mineraler, spårämnen och vitaminer.
Theo den Braver
Lammrådgivare, Falkenberg
