Utrotning var möjligt Svindysenteri är en infektion som länge varit ett gissel inom grisuppfödningen i världen. När hygienen ökade med omgångsproduktionens införande med tömning och tvätt som rutin, så har problemen minskat kraftigt. Under 2000-talets början infördes också ett hälsoprogram i livdjursbesättningarna vilket satte krokben på spridningen av sjukdomen med livdjur. 2015 utfördes en inventering av dysenteriläget bland svenska grisbesättningar. Då uppskattades att smittan var begränsad till en handfull besättningar huvudsakligen belägna i södra Sverige.
Svindysenterin breder ut sig Under våren 2016 började prover från besättningar med blodiga diarréer på växande grisar komma in till SVA. Det blev uppenbart att svindysenteri på nytt hade börjat sprida sig till hittills friska besättningar.
Resistenta bakterier Under hösten 2016 kom nästa kalldusch. Det som vi veterinärer varit så rädda för hade inträffat. För första gången kunde tiamulinresistens hos bakterien Brachyspira hyodysenteriae, som orsakar svindysenteri påvisas i diarréprover från en stor smågrisproducerande gård i södra Sverige. Den resistenta bakterien har sedan påvisats i 4 olika slaktgrisbesättningar varav 3 som köper grisar av den smittade smågrisbesättningen. Den resistenta bakterien har hittills hittats i 6 besättningar. Tiamulin är den viktigaste antibiotikatypen som är verksam mot svindysenteribakterien. I länder som rutinmässigt ger sina grisar tiamulin utan försök till sanering ses sedan länge denna typ av resistens. Det innebär att det blir mer komplicerat och kostsamt att sanera bort infektionen från smittade besättningar.
Transportbilar kan sprida smitta Den effektivaste spridningsvägen mellan besättningar är genom försäljning av levande djur. Tvätt och desinfektion av fordon för djurtransport är därför en viktig åtgärd för att minska risken att friska djur ska smittas av svindysenteri eller andra gödselsmittor på lastbilarna.
Utlastning skyddar din gård Frågan uppstår hur du som grisuppfödare kan skydda dig mot dysenteri och andra smittor. En fungerande utlastning är den i särklass viktigaste delen i gårdens yttre smittskydd. För att inte riskera få in smitta från transportbilen krävs det en tydlig gräns för hur långt transportören får gå. Under utlastningen krävs också att de redan lastade grisarna hindras att springa tillbaka in i besättningen. Även om du köper friska grisar via ett mellangårdsavtal riskerar du att få in smitta i din besättning om inte transportfordonet är rengjort innan grisarna lastas. Utlastningen och korridorer ska tvättas ordentligt efter varje lastning.
Svindysenteri kostar Så länge djuren är friska så kan hälsan uppfattas som gratis. Det är först när sjukdomen har gjort sig påmind som det står klart hur mycket hälsan är värd. I många studier finns uppgifter om hur stor kostnaden kan bli för ett grisproducerande företag att smittas av svindysenteri. För en slaktgrisuppfödning som slaktar 5000 årsgrisar kan kostnaden uppgå till mellan 500 000 och 1 miljon kronor per år. Kostnaden per sugga i smågrisproduktion har uppskattats till 2500 kronor eller mer. Det finns således en hel del pengar att spara på smittskydd i alla led. Genom att ta fasta på regler och rekommendationer i Smittsäkrad Besättning Gris kan du minska risken för att få in smittor och att de sprids bland dina grisar. Hör av dig till din djurhälsoveterinär så hjälper vi dig in i programmet.
Maria Lindberg
Djurhälsoveterinär Uppsala
