I slutet av dräktigheten sker en uppmjukning av både slidväggarna och vävnaden som håller slidan på plats i bäckenhålan. I bukhålan ökar trycket från den allt större livmodern och detta gör att slidan, eller delar av den, trycks ut. Slidframfall är vanligast hos äldre kor i gott hull eller överhull. Det finns även en något ökad risk för slidframfall hos kor som får ett foder som innehåller växtöstrogener.
Ett slidframfall kan variera i storlek, från att i första skedet vara som en liten rosa boll när kon ligger ned och som försvinner när hon reser sig upp, till stora framfall som är synliga även när kon står upp. Vanligen är slidframfallet i början relativt litet, för att sedan öka i storlek närmare kalvningen.
RISKEN FÖR KOMPLIKATIONER ökar markant när slidframfallet inte längre glider tillbaka när kon reser sig upp. När slidvävnaden är felvrängd hindras blodcirkulationen vilket leder till att vävnaden svullnar och ibland uppstår vävnadsdöd. Slemhinnan kan torka ut, skadas och drabbas av infektioner.
Slidframfall kan snabbt ge allvarliga komplikationer om urinblåsan följer med ut inuti framfallet. Det gör att urinröret kan snöras åt, så att kon inte kan kissa. Vid större slidframfall kan det även uppstå kalvningssvårigheter som följd av svullna, torra slemhinnor. Iaktta stor försiktighet och tillför stora mängder glidslem vid kalvning.
Som djurägare kan du hjälpa kon genom att hålla slidframfallet rent. Tvätta försiktigt med mild tvål och ljummet vatten. Liggbås med stor lutning ökar trycket bak mot slidan och förvärrar slidframfallet.
Därför kan det vara bra att flytta kor med begynnande slidframfall till en djupströbox. Kontakta din veterinär för att eventuellt stoppa tillbaka slidframfallet och få det att stanna kvar i rätt läge.
Betäck inte kor som haft slidframfall. Sannolikheten är stor att slidframfall uppstår både tidigare och av allvarligare karaktär i påföljande dräktigheter. Det finns en arvbarhet för slidframfall. Undvik därför att rekrytera både kvigor och tjurar efter kor som drabbats. Genom att hullbedöma, gruppera och anpassa utfodringen för att undvika feta kor under sista tredjedelen av dräktigheten kan slidframfall delvis förebyggas.
LIVMODERFRAMFALL förekommer vanligast direkt eller inom några timmar efter kalvningen. Livmodern vränger sig och hela, eller delar av den, kommer ut genom slidmynningen. Ofta sitter även efterbörden kvar på livmodern. Ett livmoderframfall är större än slidframfallet och livmodern har en mörkröd färg. Ett livmoderfall måste stoppas tillbaka in i kon och lägerättas så fort som möjligt. Veterinär bör kontaktas omgående för behandling av kon.
När livmodern har fallit ut utsätts den för smuts och bakterier från omgivningen. Det gör att kor som har haft livmoderframfall kan få infektioner som en följd av livmoderframfallet. I väntan på veterinärens ankomst går det att förbereda lägesrättningen av livmodern. Försök att hålla livmodern ren, om kon är liggande så lägg en plastsäck under livmodern.
Om livmodern är smutsig kan den sköljas med vatten som håller 15-20 grader. Det kan även vara bra att flytta eller stänga bort andra kor som befinner sig i närheten, så de inte råkar trampa på framfallet.
Livmodern brukar kunna svullna upp och blodförsörjningen till och från livmodern mer eller mindre hindras. Om kon står upp är det därför bra att försöka hålla upp framfallet så det inte hänger i sin tyngd hela tiden. Om den hänger kommer den att bli mer och mer blodfylld och tyngre och det ökar risken för att kärlen som leder till livmodern slits av med en inre förblödning som följd.
LIVMODERFRAMFALL KAN orsakas av en svår kalvning på grund av stor kalv, rättning av felläge, kraftig draghjälp eller kraftiga krystningar. Kalvningshjälp ska alltid utföras försiktigt. Dra främst snett bakåt och nedåt när kon krystar. När livmodern läggs tillbaka är det mycket viktigt med en riklig mängd glidslem. Om födelsekanalen skadas eller om den stimuleras mycket kan det reta kon till fortsatta krystningar. En slapp livmoder, kor i dålig kroppskondition eller med låg kalknivå i blodet kan också öka risken för livmoderframfall.
Tjurvalet är viktigt för att få lätta kalvningar. Utfodra för att hålla korna i ett medelgott hull och ge tillgång till en välbalanserad foderstat med vitaminer och mineraler.
En ko som har haft ett livmoderframfall löper en något större risk att drabbas vid kommande dräktighet, men det är inte lika stor risk som vid slidframfall. Det kan dock ta längre tid innan kon blir dräktig igen.
