Hur påvisas resistens?
Att påvisa resistens mot avmaskningsmedel är svårt. Det finns ingen test som är ”svart eller vit”. Genom att göra en FECRT (feacal egg count reduction test), där träckprov tas på ca 10 individer före avmaskning och samma individer testas 7-10 dagar efter avmaskning, kan man räkna på avmaskningseffekten. Enligt metoden föreligger misstanke om resistens när mer än 5 % av äggutskiljningen kvarstår efter behandling. Under förutsättning att djuren avmaskats med rätt dos, att preparatet hanterats enligt läkemedelsföretagets instruktioner och att djuret inte spottat ut avmaskningsmedlet ska inte ägg utskiljas efter avmaskning. Om det ändå gör det föreligger resistens. FECRT-testen är bra men relativt kostsam.
Ett något enklare sätt att testa om avmaskningen fungerar är att göra en behandlingskontroll. Ett extra prov tas då på 6 individer 7-10 dagar efter behandling. Testen är inte lika bra som den ovan beskrivna FECRT eftersom djuren inte testas individuellt, men är relativt billig och enkel att använda och bör ses som en första test för att fånga upp besättningar som behöver utredas vidare.
Det går även att undersöka resistens hos mag-tarmmaskar genom, så kallad in vitro-tester. Det innebär till exempel att parasitägg och parasitlarver utsätts för olika typer av avmaskningsmedel för att se om de utvecklas eller inte. Man kan också undersöka om maskarna har en genuppsättning som indikerar resistens mot vissa typer av avmaskningsmedel. Dessa metoder finns i dagsläget inte i rutindiagnostiken.
Fall påvisat i Sverige
Nyligen påvisades ett fall av resistens hos mag-tarmparasiter på Gotland. Bland annat uppvisade stora magmasken (Haemonchus contortus) okänslighet för de två preparatgrupper vi rutinmässigt använder i Sverige, nämligen bensimidazoler (t ex Valbazen® och Axilur®) och avermektiner (t ex Noromectin och Ivomec® ). Detta fick ytterligare stöd i in vitro-test utförd vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Projekt startat för att undersöka resistens
Fallet på Gotland föranledde diskussioner med Fåravelsförbundet och professor Johan Höglund, SLU, som är en auktoritet inom området. Fårhälsovården sökte och beviljades medel för att undersöka situationen vidare. Genom dessa medel från Stiftelsen Svensk Fårforskning, LRF Kött och Fårhälsovården kommer vi nu att erbjuda ett stort antal besättningar på Gotland att göra en behandlingskontroll av tackor redan i vår. Vi gör det för att kartlägga situationen i ett avgränsat område och dessutom kommer kontaktbesättningar till den drabbade gården att erbjudas provtagning. Resultaten av den studien hoppas vi kan ligga till grund för vidare rådgivning i övriga Sverige inom detta mycket viktiga område. Mer information kommer att publiceras i kommande nummer av Djurhälsonytt.
Resistensövervakning viktig
Det är mycket angeläget för fårnäringen att övervakning av förekomst av resistenta parasiter fungerar på nationell nivå. Svenska Djurhälsovården har därför sökt medel från Jordbruksverket för att möjliggöra en nationell övervakning av resistensläget och ansökan har beviljats. Vi kommer att fortsätta att kämpa för att en av våra viktigaste hälsofrågor inom lammnäringen prioriteras i olika sammanhang.
Resistenta parasiter – ett globalt problem som även nått Sverige
Att parasiter behöver kontrolleras är ett väl känt faktum för lammproducenter. Möjlighet till parasitbekämpning hotas när maskarna utvecklar motståndskraft (resistens) mot de avmaskningsmedel som finns tillgängliga, vilket har rapporterats från alla länder med omfattande fårproduktion. I Sverige har tidigare undersökningar visat låggradig förekomst av resistens mot avmaskningsmedel, det vill säga att våra mag-tarmmaskar i de undersökningar som gjorts varit känsliga för de grupper av avmaskningsmedel vi använder.
