I Danmark grisar suggorna ute i hagar året om. De hålls i var sin liten hage med hydda så när man besöker en sådan gård får man gå en ordentlig promenad i ”grisningsavdelningen”.
Suggan och smågrisarna går i ”sin” hage under minst 7 veckor. Många gårdar har lite egna koncept så en av gårdarna vande av sina grisar först vid 10 veckor. På de gårdar som besöktes utfodrades suggorna med torrfoder i enkla cementrör och vattningen skedde i hoar. Eftersom man, av miljökrav, inte tillåter att grisarna bökar upp grästäcket så är suggorna ringade.
Avvänjning och betäckning
Nu flyttas suggorna in till någon form av betäckningsavdelning. På de gårdar som besöktes gick suggorna på djurpströbäddar med ätbås. Efter betäckningsveckan flyttades suggruppen ut igen och går därefter i hagar under sintiden. En galt släpps med för att dels ta omlöpare men också för att betäcka de suggor som inte brunstat under betäckningsveckan. Den högdräktiga suggan flyttas till sin BB-hage ca 7 dagar innan beräknad grisning.
De avvanda grisarna flyttas, av miljökrav, in på stall vid avvänjningen och går där i stora dynamiska grupper. De fodras torrt och erbjuds grovfoder i höhäckar. Utevistelsen påminner mest om hur våra EU ekologiska går d.v.s. på en betongplatta. Gemensamt för de som sågs var att en stor del av uteplattorna bestod av betongspalt och att ca halva plattan var täckt med tak. På några av gårdarna skedde all utfodring och grovfodertilldelning inomhus medans grisarna på andra gårdar måste gå ut för att äta. När tillväxtgrisen väger ca 35 kg säljs eller flyttas den till slaktgrisavdelningar.
Slaktgrisarna
Här sågs lite olika stallar, både äldre stallar och nybyggda och även här måste slaktgrisarna gå ”inomhus” året runt på grund av rådande miljökrav. De gårdar som besöktes hade det gemensamt att det både fanns äldre stallarna och nybyggda stallar. I de äldre stallarna gick grisarna i mindre grupper, ca 25 i varje. De fodrades torrt ute på plattorna och även här var plattan delvis täckt och hade stor spaltdel (betongspalt).
De nybyggda stallarna, som sågs, var s.k. Domino stall. Dessa har gemensamt att grisarna kan passera en vågdel för att få mat och att grisarna hålls i s.k. ”storstier” där gruppstorleken är på 400-450 individer. När grisarna börjar bli så tunga att de ska börja vägas ”slås” vågdelen på och nu måste varje gris passera vågen för att nå utfodringen. På detta sätt kan man sortera ut grisarna som ska gå till slakt eller av andra skäl måste flyttas.
Sjuka djur och läkemedelsbehandlingar
Det fanns ”sjukavdelningar” på gårdarna dit grisar som behöver vård kan flyttas. Gemensamt för dessa var att de höll hög komfort. Läkemedelsbehandlingar av sjuka djur ska/måste göras av veterinär, man har med andra ord inget som motsvarar vår Villkorad läkemedelsanvändning i Ekoproduktionen. Men man får vaccinera ”själv” och vanligt var att suggorna vaccinerades mot Parvo/Rödsjuka; spädgrisdiarré; PRRS och Glässer (Transportsjuka).
Tillväxtgrisarna vaccineras mot Circovirus; Mykoplasma och Lawsonia. De avmaskas också i samband med inflyttningen på stall.
Utlastning av djur
Utlastningsfållor och ramper fanns på alla gårdarna och de höll bra standard dvs här fanns tydliga gränser för var transportören fick uppehålla sig; inga grisar kan ”backa” och det var lätt att tvätta efter leverans.
BB i enskilda grisningshagar
Ringad sugga
Tillväxtgrisar
Utfodring av slaktgrisar, Domino-stall ”vågen”
Utlastningsramp
