Råmjölk till de minsta spädgrisarna ökar överlevnaden

Kullstorleken ökar ständigt, men antalet avvanda grisar ökar inte i samma takt. Vad kan man göra i BB för att få fler grisar att inte bara överleva, utan också växa sig friska och fina fram till avvänjning? Den danska veterinären Dorte Risum, specialicerad på grisar, presenterade resultaten av sina undersökningar på Svenska Djurhälsovårdens vårkonferens i mars 2010.

Grisar är det enda djurslag som föds helt utan antikroppar från mamman. För att den nyfödda grisen ska få de livsavgörande antikropparna måste den kunna ta sig till juvret för att få sitt första mål mat inom det första levnadsdygnet. Redan på det andra dygnet har mängden antikroppar i råmjölken minskat med 90 procent. Tarmväggen hos spädgrisen står under de första 24 till 36 timmarna öppen för att ta upp de stora antikroppsmolekylerna. Stängningen av tarmväggens öppningar kommer att starta tidigare när någon form av föda har intagits. Ge därför aldrig mjölk- eller vätskeersättning innan alla grisar i kullen fått råmjölk.

Råmjölk till alla
Erfarenheten och undersökningar säger att grisar som föds med en låg födelsevikt, under ett kilo, har sämre chans att överleva de första avgörande dygnen. De grisar som föds först har i allmänhet högre födelsevikt än de senare födda. Först ut kan också välja bäst spene. I en av studierna visades att grisar med låg födelsevikt hade låga antikroppsnivåer i blodet efter tolv timmar, men om de lyckades äta hade de tillgodogjort sig lika mycket antikroppar efter två dygn som de tyngre grisarna. Genom att ge alla levande födda grisar en chans att inta råmjölk kan spädgrisarnas överlevnad ökas. Det förbättrar chanserna för de sist födda och de med lägst födelsevikt. Kullutjämning bör tidigast ske under det andra levnadsdygnet, efter att alla grisar i kullen har givits en rimlig chans att tillgodogöra sig tillräckligt med råmjölk. Suggans hälsa och antal fungerande juverdelar har den avgörande betydelsen för hur många grisar hon kan avvänja. Suggans hull påverkar födelsevikten på grisarna och hennes hälsa påverkar risken för ihjälliggning, mjölkmängden och mjölkkvaliteten.

Mer arbete hos de minsta
För att resultatet i BB ska kunna förbättras krävs det att arbetsinsatsen ökas hos de minsta grisarna. I den sista undersökningen som presenterades kunde överlevnaden ökas, främst för grisar med de lägsta födelsevikterna, genom att låta grisarna stanna hos sin egen sugga minst sex timmar. Först därefter kunde den så kallade ”splitamningen” påbörjas. Splitamning skulle på svenska kunna översättas till digivning i omgångar. Det innebär att kullen delas i de först och senare födda. De senare födda får, utan att konkurrera med de andra, vara själva hos suggan så länge att de kan få i sig tillräcklig mängd råmjölk. Grisar som inte själva orkar eller har förmågan att ta sig sitt första mål kan ges redan urmjölkad råmjölk med en tio milliliters spruta med en liten slang. På så sätt har de givits den energin så att de själva orkar söka upp en spene till nästa mål. Råmjölk betyder liv!

Maria Lindberg
Svinhälsoveterinär