Pilottest med värmekamera för att diagnosticera ”diffus” difeber hos sugga

Sammanfattning

Difeber eller PDS (postpartum dysgalactia syndrome) som numera är den gängse benämningen är ingen specifikt definierad sjukdom. Suggan blir slö, tappar aptit och mjölkproduktion minskar eller uteblir. Många suggor visar dock inga tydliga PDS-symtom, utan den lägre mjölkproduktionen visar sig i högre dödlighet och lägre tillväxt hos kullen. I en studie med 25 suggor värmefotograferades juvret vid grisning och differensen mellan dess högsta temperatur och medeltemperatur (dJT) registrerades tillsammans med rektaltemperatur (RT) och produktionsparametrar. dJT grisningsdagen och efterföljande dag var starkt korrelerad till RT dagen efter grisning. Suggor som behandlades mot PDS hade signifikant högre dJT såväl grisningsdagen som påföljande dag. Skillnaden i RT mellan behandlade och obehandlade suggor var signifikant först dagen efter grisning. Dessa samband antyder att dJT indikerar PDS tidigare än vad RT gör. Sambandet mellan dJT dagen efter grisning och smågrisarnas tillväxt var statistiskt säkerställt och indikerar en tydlig effekt av PDS på diproduktionen. Detta trots att 15 av de 25 suggorna behandlats medicinskt. Pilotstudien visar att värmekamera kan vara ett effektivt instrument för att identifiera suggor med otydliga symtom på PDS. Värmefotografering som diagnosmetod kan också hjälpa forskare att studera olika faktorers betydelse för förekomsten av PDS.

 

Bakgrund

Ett stort antal producerade smågrisar per sugga och år är avgörande för ekonomin inom grisproduktionen. Antalet levande födda grisar har under de senaste 10 åren ökat med mer än 2 grisar per kull (PigWin Sugg), men dödligheten är fortfarande hög. Enligt PigWin 2013 dog  17,4 % av de levande födda grisarna före avvänjning. Det finns många orsaker till denna dödlighet och det är främst de minsta spädgrisarna i kullen som dör av svält och klämning. Tillgången på råmjölk är avgörande för smågrisarnas överlevnad och därför är det viktigt att minska risken för difeber hos suggan vid grisning.

Difeber benämns numera PDS (postpartum dysgalactia syndrome) och är som benämningen antyder snarare ett syndrom än en specifikt definierad sjukdom. Suggan uppvisar slöhet och minskad aptit och mjölkproduktion minskar eller uteblir. Sjuka suggor kan oftast identifieras snabbt och behandlas medicinskt, vilket leder till att de negativa effekterna på kullarna begränsas. Många suggor visar dock inga tydliga PDS-symtom utan den lägre mjölkproduktionen visar sig i högre dödlighet och lägre tillväxt hos kullen. Enligt tidigare studier föreligger ett tydligt samband mellan dödligheten i kullen och suggans rektaltemperatur (7). Detta förhållande gällde även hos suggor som bedömdes vara kliniskt friska. Därför är det viktigt att enkelt kunna identifiera, inte bara tydligt sjuka suggor, utan även de med mindre tydliga störningar. Frekvensen av medicinskt behandlade PDS-suggor i Sverige ligger mellan 10 % och 25 % med stor variation mellan besättningar och grisningsomgångar. Förekomsten av subklinisk PDS är inte känd och därför är det extra viktigt att öka kunskapen om dess betydelse för produktionsresultat samt att hitta ett enkelt sätt att diagnostisera tillståndet.

 

Bakomliggande orsaker till PDS

Juverinflammation orsakad av kolibakterier är den vanligaste orsaken till PDS. Enligt Gerjets och Kemper (3) är det främst endotoxiner från bakterier som orsakar juverinflammationen. Dessa toxiner kan enligt Elmore m.fl. (2) tas upp från juver eller livmoder och ge kliniska symtom på PDS. Persson m.fl. (12) fann bakterier i mjölk från huvuddelen av suggorna med kliniska symtom på PDS och det krävdes endast få bakterier för att de skall växa till i juvret (13). Mängden endotoxiner i suggans tarm och hennes rektaltemperatur kunde korreleras till frekvensen spädgrisdiarré i kullen (4) och mängden endotoxiner i råmjölken var korrelerad till halten av toxiner i blodet hos diande smågrisar (5). God hygien i box och foder minskar risken för störningar, men även fodersammansättning och fodergiva de senaste veckorna före grisning påverkar. Suggor har troligen också genetiskt och eller fenotypiskt styrda mekanismer som motverkar sjuklighet. Detta har indikerats i svenska försök där endast en del av suggorna som infekterades med potentiellt sjukdomsalstrande kolibakterier blev sjuka (13).

 

Förekomst av PDS

Det finns inga nyligen gjorda undersökningar på hur hög förekomsten av PDS är, men tidiga studier har indikerat att mellan 10 och 15 % av suggorna i de nordiska länderna (1,9,10) behandlas medicinskt för PDS. Troligen är detta sjukdomskomplex frekventare än vad statistiken för behandlade suggor visar (11).

 

Diagnos av PDS med hjälp av värmekamera

Alla objekt som har en temperatur som överstiger den absoluta nollpunkten avger värmestrålning. Värmestrålning är en funktion av objektets temperatur och strålningsnivån kommer att öka med ökad temperatur (6). Värmekameratekniken lämpar sig väl för användande i medicinska sammanhang eftersom kameran kan påvisa temperaturskillnader mellan 0,1-0,2 grader. Emissivitet är ett begrepp för att ange en ytas strålningsegenskaper. Olika föremål och ytor har olika emissivitet.

Vid inflammatoriska processer ökar värmen i det drabbade området vilket då kan avläsas med en värmekamera.

Suggor med PDS som inte blir tydligt sjuka är svåra att identifiera. Upprepad kontroll av rektaltemperatur hos samtliga djur är praktiskt det enda sättet att få en uppfattning om problemets omfattning. Tidigare studier (1) har dock visat att det föreligger ett signifikant samband mellan spädgrisdödlighet och rektaltemperatur även hos suggor med en temperatur som anses normal vid grisning (<39,5°C). I Jordbruksaktuellt 20140125(8)  rapporteras om hur man med hjälp av värmekamera diagnostiserar tidig juverinflammation  hos kor. Då PDS huvudsakligen är orsakad av just juverinflammaton borde det vara möjligt att på liknande sätt identifiera suggor med PDS på ett tidigt stadium.

 

Syfte

Målsättningen med detta projekt var att undersöka möjligheten att använda värmekamera för att identifiera suggor med PDS (difeber).

 

Genomförande

Studien gjordes i en besättning med 40 suggor i varje grisningsomgång. Målet var att kunna registrera så många suggor som möjligt i en grisningsomgång. En förutsättning för att kunna vara med i studien var att suggorna skulle kunna fotograferas minst en dag före grisningen.

 

Följande parametrar registrerades:

• Suggans grisningsnummer
• Totalt antal födda grisar i kullen
• Antal dödfödda
• Antal flyttade grisar
• Antal avvanda grisar per kull
• Kullens avvänjningsvikt
• Rektaltemperatur (RT) grisningsdagen och dagen efter
• Juvrets värme grisningsdagen och dagen efter
• Medicinska behandlingar av suggor

 

Besättningen besöktes varje dag under en arbetsvecka. Vid varje tillfälle värmefotograferades båda juverhalvorna på suggorna med en värmekamera, Flir E8. Kameran hade en bildupplösning på 320×240 pixlar och kan mäta temperaturskillnader ner till 0,06°C. Ordinarie djurskötare registrerade övriga uppgifter i studien. All värmefotografering gjordes direkt efter morgonutfodringen. Exempel på bilder från värmefotograferingen finns i Bilaga 1.

Värmefotografierna bearbetades i Flir Tools där varje juverhalvas medel- och max-temperatur registrerades. Därefter beräknades differensen mellan varje juverhalvas medel och max – temperatur och den största differensen för hela juvret (dJT) vid varje värmefotografering noterades.

All data samlades i Exel där bearbetning inklusive regressionsanalyser och t-tester också gjordes. Före beräkning av daglig tillväxt korrigerades avvänjningsvikten för antalet grisar i kullen med en från materialet beräknad regressionskoefficient.

 

Resultat och diskussion

Från de planerade 40 suggorna erhölls fullständig information från 25. Den grisningsomgång som var planerad och följdes var inte helt komplett, några suggor hann grisa dagen före studien startade och några föll bort av andra orsaker. Av de 25 suggor som deltog i studien blev 15 medicinskt behandlade (Tabell 1). Det fanns inga skillnader i antal födda grisar per kull, antal levande födda, dödlighet eller smågrisarnas tillväxt beroende av om suggorna var medicinskt behandlade eller inte.

Tabell 1. Antal medicinska behandlingar samt produktionsresultat fördelat på behandlade och obehandlade. ¹⁾ Här ingår grisar som flyttats till eller från kullen.

De medicinskt behandlade suggorna hade signifikant högre RT dagen efter grisning och signifikant högre dJT grisningsdagen (Tabell 2). Det fanns numeriska skillnader i RT grisningsdagen och i dJT dagen efter grisning, men dessa var inte signifikanta. Detta antyder att differensen i juvertemperatur indikerar PDS tidigare än rektaltemperaturen gör. Frekvensen av medicinska behandlingar i gruppen är hög, men den höga rektaltemperaturen som registrerats för gruppen indikerar att behandlingarna var motiverade.

Tabell 2. Rektaltemperatur (RT) och differens juvertemperatur (dJT) hos medicinskt behandlade och obehandlade suggor. Olika bokstav visar statistiskt säker skillnad p<0,05.

 

RT dagen efter grisning är signifikant korrelerad till dJT såväl grisningsdagen som dagen efter grisning (Tabell 3). Sambandet mellan dJT dagen före grisning och RT dagen efter grisning är ytterligare en indikation på att dJT visar på en kommande störning tidigare än rektaltemperaturen.

Tabell 3. Korrelationer mellan rektaltemperatur (RT) och diff.juvertemperatur (dJT) grisningsdagen och dagen efter grisning.

 

PDS påverkar suggans mjölkproduktion och därmed smågrisarnas tillväxt. I denna studie är korrelationen mellan dJT dagen efter grisning och smågrisarnas tillväxt starkt signifikant (Tabell 4 och Figur 1). RT är inte korrelerad till grisarnas tillväxt och inte heller dJT grisningsdagen. Det starka samband som kan fastställas i den här relativt lilla gruppen mellan dJT och kullarnas tillväxt indikerar hur stort produktionsbortfallet pga av PDS kan vara. Detta trots att personalen varit tidigt uppmärksam och behandlat suggor med symtom.

Tabell 4. Korrelationer mellan daglig tillväxt hos grisarna och rektal- respektive diff. juvertemperaturer.

 

Figur 1. Samband mellan diff.juvertemperatur (dJT) och daglig tillväxt hos smågrisarna.

Resultaten från denna studie visar att hög temperatur i en del av juvret (dJT) grisningsdagen och dagen efter kan vara en bra indikator på PDS (difeber). Förändringen i juvertemperatur indikerar risk för störning tidigare än rektaltemperaturen gör. Dessutom är det intressant att notera den höga korrelationen mellan dJT hos suggan dagen efter grisning och viktökningen hos smågrisarna. Detta är den första studien med värmekamera för att diagnostisera PDS och antalet observationer är relativt begränsade. Trots detta är resultaten mycket lovande och pekar på möjligheten att utveckla tekniken i försök med ett större antal djur. Om det visar sig, som den här studien indikerar, att juverhudens temperaturdifferenser tydligare visar på PDS än vad rektaltemperaturen gör, kan värmekameran bli ett effektivt hjälpmedel i grisproduktionen. Detta gäller såväl för att hitta djur med mindre tydliga symtom samt för att studera olika faktorers inverkan på PDS. Till sådana faktorer kan fodersammansättning, utfodringsteknik, djurhållning före och under grisning, boxutformning etc räknas.

Relevans för näringen

Behandlingen av sjuka suggor och den relaterade smågrisdödligheten ger upphov till höga kostnader för grisproduktionen. Enligt kalkylunderlag från Agriwise är värdet av en extra smågris 364: -.  Kostnaden för veterinär och medicin är i medeltal 957: – per sugga och år. En säkrare metod för diagnostisering av PDS bör kunna leda till 0,5 fler grisar per sugga och år samt en reducerad behandlingskostnad på 5 %. Totalt innebär detta en årligt sänkt kostnad med 34 miljoner per år för svensk grisproduktion.

 

 Referenser

1. Aas R. 1987. Mastitt-Metritt-Agalakti syndrome hos purke (MMA) – En oversikt. Norsk Veterinärtidskrift 99, 553-557
2. Elmore RG., Martin CE. and Berg P. 1978.Absorbtion of Eschericha coli endotoxin from the mammary glands and uteri of early postpartum sows and gilts. Theriogenology,10;439-445.
3. Gerjets I. and Kemper N. 2009. Coliform mastitis in sows:J. Swine Health Prod.,17(2):97-105.
4. Guillou D., Demey V., Chaucheyras-Durand F. and Le Treut Y. 2012. Relationship between gut-derived endotoxin and postpartum dysgalaxia syndrome in sows. Abstract to be presented at IPPVS in Korea 2012.
5. Guillou D., Demey V., Chaucheyras-Durand F., and Le Treut Y. 2012. Endotoxin transfer through colostrum from the dam to the piglet. Abstract to be presented at IPPVS 2012.
6. Gustavsson R. 2009. Praktisk Termografi. Norbo Kraftteknik AB.
7. Göransson L. 1989. The effect of nutrition on post partum agalactia in the sow. Doktorsavhandling, Rapport 188, Inst.för husdjurens utfodring och vård, SLU, Uppsala.
8. Jordbruksaktuellt 2014. www.ja.se/?p=44022&pt=105.
9. Jorsal SE. 1983. Morbiditet hos søer. Licenciatafhandling. Institut for intern medicin. Den Kgl veterinaer og Landbohøjskole. København. Danmark.
10. Lampinen A. 1987. Sikojen terveystarkkailu. Sika 3, 13-14. Finland.
11. Mörner A. 2001. A clinical and bacteriological study of the puerperal Escherichia coli mastitis in the sow. Licentiate Thesis. Dep. of Obstetrics and Gynaecology. Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala.
12. Persson A., Pedersen Mörner A. and Kuhl W. 1996. A long term study on the health status and performance of sows on different feed allowances during late pregnancy. Acta Vet. Scand., 37, 293-313.
13. Österlund I., Hulten F., Johansson A. and Magnusson U. 2002. Sows intramammarily inoculated with Escherichia coli at parturition: 1. Functional capacity of granolucytes in sows affected or non-affected by clinical mastitis. Vet. Immunol. Immunop., 90, 35-44.

 

 

Bilaga 1