Lantbruket i Holland är av stor betydelse för landet och står för 10 % av landets arbetstillfällen. I Holland produceras årligen 25 miljoner grisar. Strax över 40 % av dessa går på export, antingen som smågris eller som slaktgris. Största delen av smågrisarna exporteras till Tyskland, 60 %, men även till Belgien, Italien, Ungern och Polen sker en hel del export. Vad gäller slaktgrisar går 90 % av exporten till Tyskland.
Precis som i övriga Europa går produktionen mot färre, men större enheter. Även antalet avvanda grisar per årssugga har ökat kraftigt de senaste 30 åren. År 1982 var genomsnittet 17 grisar per årssugga, 2012 hade det ökat till 28 grisar per årssugga.
Gödselhantering à la Dutch
Alla länder har sin akilleshäl och i Holland är den kopplad till jordbrukets miljömässiga påverkan. Stora diskussioner förs runt megabesättningar, gödselhantering, ammoniak och antibiotika. Det finns en konflikt mellan stadsbor och jordbruket angående trafik, lukt och damm. Från 1 januari 2014 infördes nytt lägre gränsvärde för utsläpp av ammoniak. De flesta besättningar har därför varit tvingade att sätta in luftrenare på utgående luft (airwashing).
Vad gäller gödselhantering så får lantbrukarna bara sprida en mycket begränsad mängd gödsel på sina åkrar. All gödsel måste tas omhand på annat sätt. Det vanligaste är att den exporteras till Frankrike. Ett annat alternativ är biogasproduktion hemma på gården.
Vi besökte en stor smågrisproducerande besättning med 4350 suggor. Alla smågrisar flyttades vid avvänjningen över gränsen till Tyskland, 30 minuters transport bort.
Ägaren hade investerat i en stor biogasanläggning, en så kallad ”digester”. All gödsel transporterades till digestern via rör och biogasen togs tillvara och användes för att värma stallen. Därefter separerades resterna i en vattenfas och en ”torr fas”. Den torra fasen torkades ner till 10 % vattenhalt i stora rum med fläktar (som drevs av biogasen). Vattenfasen renades i flera steg i stora kar och i slutet var det så rent att det kunde släppas ut i allmänna avlopp. Den torkade fasen transporterades till Polen där den användes som gödning i växtodlingen.
Oavsett om lantbrukaren skickade ren gödsel till Frankrike eller investerade i en digester så medförde hanteringen av gödsel en kostnad på 15-20€/ton gödsel.
Antibiotika – den holländska approachen
Även om tillväxtbefrämjande antibiotikaanvändning försvann 2006 så har mängden antibiotika som används i djurproduktionen i Holland ökat stadigt.
I en jämförelse mellan länder 2007 hamnade Holland på en sista plats i Europaligan vilket innebar att de hade högst antibiotikaförbrukning. Det uppmärksammades också att det användes mycket mer antibiotika till djur än till människor. Samtidigt ökade MRSA både bland grisar och bland människor. Även andra multiresistenta bakterier dök upp och 2010 dog en holländsk kvinna till följd av en infektion med en djuröverförd multiresistent bakterie.
Detta ledde till åtgärder för en minskad antibiotikaförbrukning inom djurproduktionen. Krav ställdes på 20 % minskning av antibiotikaförbrukningen till 2011 och 50 % minskning till 2013.
Nya regler infördes där endast en veterinär är ansvarig för varje besättning. På gårdarna upprättades också en hälso- och behandlingsplan för minskad antibiotikaanvändning. Ett nytt sätt att journalföra antibiotika infördes så att besättningars antibiotikaförbrukning lätt kan jämföras. Man har även tagit fram en lista över vilken typ av antibiotika som är första, andra- och tredjehandsval, där tredjehandsvalen är reserverade för humanmedicinen.
Systemet påminner mycket om Danmarks system med ”gult kort”. Gårdar och veterinärer som använder mycket antibiotika får besök av holländska motsvarigheten till livsmedelsverket och riskerar bestraffning.
Myndigheterna är hittills nöjda med de första årens resultat och kraven på minskning av antibiotikaförbrukningen har uppfyllts. Fortfarande ligger dock förbrukningen per djur högt över Sveriges förbrukning, men viljan att reducera användningen finns hos både producenter och veterinärer.
Swine Innovation Center Sterksel
VIC Sterksel är en forskningsbesättning som ligger under Lantbruksuniversitetet i Wageningen. På besättningen finns 18 medarbetare med en medelålder som understiger 30 år, det vill säga de är unga och de är nyfikna. De arbetar efter devisen att allt är möjligt och ingenting är för dumt för att undersökas. Målen i forskningen ligger främst inom områdena förbättrad hälsa, minskad antibiotikaanvändning, ökade möjligheter till naturligt beteende och bättre management. De har en årlig forskningsbudget på 1,5 miljoner €. Pengarna kommer i lika delar från myndigheterna, lantbruksorganisationer och privata företag.
Själva besättningen består av 320 suggor och 2400 slaktgrisar. Stallarna innehåller en mängd olika system. Alla stallavdelningar byggs om för ny forskning med jämna mellanrum, och hela anläggningen är totalt rekonstruerad var 7:e år. Utöver forskning fungerar besättningen också som ett utbildningscenter och cirka 10000 besökare tas emot varje år. Studiebesöket på VIC Sterksel var mycket intressant. Vi fick se många olika avdelningar med olika försök igång, allt från vattensängar till suggor, gristoaletter och miljöberikningar med olika leksaker. Allt är inte överförbart till vår svenska produktion men att se nyfikenheten och viljan hos personalen att hitta bättre system utifrån grisars behov var inspirerande.
Presentation av några utvalda försök ”Att äta eller inte äta”
Genom att utfodra grisar före avvänjningen med ett färgsatt foder kunde man se vilka som åt och vilka som inte åt foder under digivningen. Vid avvänjningen delade man in grisarna som ”ätare” eller ”icke ätare”. Grisarna vandes av vid 4 veckors ålder. I försöket kunde det ses att grisar som åt tillskottsfoder hos suggan innan avvänjning hade en bättre tillväxt efter avvänjning jämfört med dem som åt dåligt med tillskottsfoder hos suggan.
LED-belysning i stall
För att minska energianvändningen samt minska koldioxidutsläppen har de testat inverkan av ljus på olika resultat. Man har jämfört LED-belysning med nya och gamla ljusrörsbelysningar (T5 & T8). Energibesparingen blev upp till 40 % och investeringskostnaden var intjänad efter 18 månader. Mer information vincent.schraven@wur.nl
Kylning av golv i grisningsbox
Målet med försöket var att minska värmestressen hos digivande suggor som kan leda till nedsatt foderintag, minskad mjölkmängd och viktförlust hos suggan. I boxar med skyddsgrindar kunde man i slingor i golvet under suggan kyla med 21°C vatten. Golvkylningen var aktiv från det att suggan sattes in i grisningsboxen fram till avvänjningen. Man studerade 115 kullar med golvkylning jämfört med 115 kullar utan golvkylning.
Resultatet blev hos suggorna med golvkylning:
– signifikant högre foderintag under laktationen med 0,3 kg/dag
– signifikant mindre viktförlust med 1,5%
– signifikant högre avvänjningsvikt med 0,4 kg/smågris
– antalet levandefödda i nästkommande kull ökade med en gris
Mer information pim.peters@wur.nl
Fördelar med bobyggnad
I en studie undersöktes olika berikningar av miljön för att se om bobyggnadsbeteendet kunde påverkas och vilken effekt det har på grisningsförloppet.
Det här är kunskap som vi redan har i Sverige, att en sugga som får sitt bobyggnadsbeteende tillgodosett, har en snabbare och enklare grisning med färre dödfödda.
I Sverige får de flesta halm för att kunna bygga sina bo men det är inte möjligt i Holland med all spalt. Ersättningen i det här försöket var rep, jutesäck och en boll som innehöll halm. Försöket i sig är inte intressant för oss utom möjligen jutesäcken. När suggan hade boat klart och tuggat ordentligt på jutesäcken provade de att lägga den i smågrishörnan, för att se om suggans feromoner kunde locka in smågrisarna under lampan. Försöket är inte klart men det verkade positivt.
Mer information anita.hoofs@wur
Johanna Fjelkner Rikard Carlzén Malin Cerne
djurhälsoveternär Staffanstorp veterinär Ljungbyholm veterinär Boehringer Ingelheim Vetmedica
