Bogsår har tidigare konstaterats hos cirka en tredjedel av digivande suggor i svenska besättningar. Detta har föranlett Svenska Djurhälsovården att bedriva en nationell aktion mot bogsår i cirka 150 besättningar. Dessa är de största smågrisproducerande besättningarna i landet. Kända orsaker till bogsår är ras, dåligt hull, hälta och grisningsfeber. Dessutom kan miljöfaktorer såsom typ av boxgolv bidra till utvecklingen av bogsår under digivningsperioden. Resultat från inventeringar i svenska besättningar visar att bogsår är vanligt förekommande även hos suggor med bra hull. Vi har därför undersökt om utformningen av vanligt förekommande grisningsboxar och om suggors val av liggplats inverkar på förekomsten av bogsår i en besättning.
Digivande sugga som söker termisk komfort på svalt spaltgolv. Fotot är taget med värmekamera.
Successiv ökning
Besättningen hade moderna grisningsboxar med stor spaltyta av plast (2,9 m2) och två olika typer av skyddsgrindar som resulterade liten (1,3 m2) respektive större (2,1 m2) liggyta för suggan. Först undersökte vi om storleken på suggans liggyta av betong och om upphöjda kanter i rutmönster på spalten inverkade på förekomsten av bogsår.
Andelen suggor som utvecklade bogsår ökade successivt under diperioden och nådde vid avvänjningen 35–45 procent. Suggor i boxar med den större liggytan och spalt utan upphöjda kanter tenderade att utveckla bogsår i mindre omfattning. Detta kunde dock inte fastställas säkert vilket kan bero på att ett begränsat antal suggor (78 stycken) studerades (Fig 1).
”Spaltliggning” vanligare under diperioden
Friska suggor med normalt hull utvecklar inte bogsår om de ligger på slätt betonggolv under diperioden. Lösgående suggor har möjlighet att använda spalten som liggyta. Eftersom spaltgolv är kända för att kunna framkalla bogsår ville vi undersöka i vilken omfattning som suggorna nyttjade spalten som liggyta under digivningen. Sex gånger, en gång före grisning och därefter en gång per vecka fram till avvänjning, registrerades suggornas liggbeteende. Cirka en timme efter morgonutfodringen, då alla suggorna lagt sig, registrerades om huvud och bog var placerade på liggytan av betong eller på spaltytan.
Innan grisning var det få suggor (cirka 15 procent) som låg på spalten. Från och med två veckor efter grisning och till avvänjning kunde 40–50 procent av suggorna ses liggande på spalten (Fig 2). Det är sedan tidigare känt att suggor väljer att ligga på ett varmt ställe vid grisningen. Detta för att skydda smågrisarna mot avkylning. Då suggans foderkonsumtion nått maximum, vid cirka tio dagar efter grisning, har ämnesomsättningen ökat kraftigt och kroppstemperaturen stigit till cirka 40°C. Suggan väljer då gärna att lägga sig på spalten eftersom denna har en kylande effekt.
Stalltemperaturen viktig
I gamla enhetsboxar kunde diande suggor ofta ses liggande i gödselrännan, speciellt under sommartid. Suggans kroppsvärme avges också till betongytan. Efter 20–30 min har suggan värmt upp betongen med 3–8°C beroende på stalltemperatur med mera. En annan orsak till att suggor väljer att ligga på spaltytan är att ”upptorkningsslingan” med varmvatten i betongen på suggans liggplats ej stängts av efter grisning. Hög stalltemperatur är en annan vanligt bidragande orsak till att suggor väljer att ligga på spalten. I vår undersökning kunde vi konstatera att fler suggor valde spalten som liggplats om temperaturen under digivningsperioden i en omgång var 18–21°C jämfört med om den var konstant 17°C i en annan omgång.
Troliga förklaringar
De suggor som ofta iakttogs liggande på spalten hade i större utsträckning bogsår vid avvänjningen jämfört med suggor som sällan eller aldrig sågs liggande på spalten (Fig 3). Vad som gör att vissa suggor blir ”spaltliggare” framgår inte av denna undersökning. Klart är dock att högt energiintag resulterande i hög kroppstemperatur, eventuellt med hög stalltemperatur och golvvärme på suggans liggplats, gör att lösgående digivande suggor väljer att ligga på spalten istället för på den släta liggytan av betong. Termisk komfort uppnås lättare på spalten. Då suggan ligger på spaltgolvet ökar trycket på bogbladskammens benutskott. Detta är en trolig förklaring till att vi i större utsträckning kunde se bogsår hos suggor som ofta låg på spalten.
Stor liggyta och komfort
Förutom att utfodra suggan på ett optimalt sätt bör suggan erbjudas en tillräckligt stor liggyta av betong som är komfortabel. Skyddsgrindar som medger så stor liggyta som möjligt bör användas. Detta för att förhindra att hon väljer spalten som liggplats. Eventuellt kan spalten utformas så att den blir obekväm att ligga på. Vid nybyggnation kan spaltytan minskas något utan att detta inverkar menligt på hygien och arbetsinsats.
Komfort åstadkommes inte enbart med strömedel utan också genom att upprätthålla termisk komfort. Detta fås genom att stänga av golvvärmen på suggans liggplats efter det att gruppen grisat färdigt. Under diperioden bör stalltemperaturen sänkas till 17°C eller något lägre. Denna åtgärd ökar också suggornas foderkonsumtion. Det är inte alltid möjligt att sänka stalltemperaturen tillräckligt under sommarhalvåret. Dock kan golvets temperatur på suggans liggyta anpassas efter suggans önskemål genom att pumpa tempererat vatten i golvslingorna på suggans liggplats. Detta fordrar först lite utvecklingsverksamhet. Om den lösgående suggan kan erbjudas termisk komfort på dessa enkla sätt året runt borde även förekomsten av bogsår minska genom att suggan undviker att ligga på spalten och genom att hon lättare kan bibehålla hullet under digivningen.
Nils Holmgren
Svinhälsoveterinär
