Första dagen besökte vi en mjölkgård med 430 kor. Korna var av en nättare irländsk mjölkkoversion på ca 500kg. Gården hade, som de allra flesta irländska gårdarna, säsongskalvning – en intensiv kalvningsperiod i februari-mars för att utnyttja betesperioden maximalt. Kalvningsperioden började den 1 februari och i mitten av mars var målet att 95% hade kalvat. Tala om kalvningstopp! Man bedömde att ensilage var dubbelt så dyrt foder som bete, därför var korna till största delen sinlagda under den korta stallperioden under vintern. Jämna, hållbara kor med en billig foderstat var målet, snittproduktionen på 5000 ECM är därefter.
-
- Kalvarna gick i ett nybyggt ljust och fint stall.
-
- Under mjölkperioden utfodrades de med kalvnäring i amma, och såldes sedan till vidare uppfödning.
-
- En stor del av de irländska kalvarna, både mjölkras och köttras exporteras till olika delar av Europa för vidareuppfödning; en del av dem såg vi på vår resa till Nederländerna förra året. Runda och såg ut att vara i mycket god kondition.
På gården fick vi också ta del av ”Tommy the vet”:s tankar och kunskap. Entusiastiskt och engagerat beskrev han sitt arbete, som delvis skiljer sig lite från vårt, men det finns också likheter, naturligtvis. Förebyggande arbete, både med rutiner och vaccinationer är viktigt, En nötveterinär på Irland får 40% av inkomsterna från kliniskt arbete, 30% från försäljning av produkter/läkemedel samt 40% från Tb-testing. ”Tommy the vet” antydde att veterinärernas inkomstkälla kan vara en del av orsaken till att Tuberkulos fortfarande finns i landet, övriga faktorer är en enzootisk smitta bland grävlingar/räv samt en kors-och-tvärs handel med djur (djurmarknader i varje by förekommer & slaktdjur har ofta befunnit sig på 4 olika gårdar). De har en prevalens på 4-6% för tuberkulos i landet och på slakten leder fynd till lokalkassaktion.
Vår andra dag tillbringade vi tillsammans med Teagasc, som är Teagasc – Agriculture and Food Development Authority – som är irländskt centrum och tillhandahåller integrerade forsknings-, rådgivnings- och utbildningstjänster till jordbruks- och livsmedelsindustrin och den irländska landsbygden. Vi fick ta del av specialiserade föreläsningar kring irländsk diko- och betesbaserad ungnötsproduktion (kvigor och stutar) och också höra om deras djurhälsoprogram. Bland annat berättade Orla Keane om parasitläget, Irland har ett optimalt klimat för parasiter med milda vintrar och fukt. Parasitmedel är den enskilt mest kostsamma läkemedelskategorin för producenter, de använder varken pour on eller orala givor utan injicerar. Pour on kan leda till försämrat resistensläge.
På eftermiddagen åkte vi till en av de så kallade Future Beef Farms, som är referensgårdar/besöksgårdar som ska fungera som lokala förebilder för irländska producenter i ett tydligt rådgivningskoncept. Gårdarna får täta besök av specialiserade rådgivare och man följer noga upp resultatet och delar det bland annat genom artiklar och studiebesök.
På gården hade man dikor och även här var betet motorn i produktionen. Djurgruppen var lite mer ojämn i typ jämfört med mjölkgården, men man fokuserade framför allt på Charolais, Simmental och Limousin, även om det smugit sig in någon Highland (dotterns favoritko….)
-
- Det var mycket givande dagar, vi lyckades hålla oss på rätt sida vägen under våra bilturer – det var lite ovant för både förare och passagerare – men vi är ju anpassningsbara som tur är!
-
- Väldigt bra också att få möjlghet att prata med varandra och se samma saker samtidigt på gårdarna och prata om dels hur vi gör i Sverige, men också inspireras av lösningar och arbetssätt.
