Utöver själva blodprovstagningen genomfördes också intervjuer med djurägarna. Vi ville få reda på hur fårföretagarna upplevt sjukdomen, vilka akuta samt långtidssymtom de har sett, om viruset verkar drabba olika åldersgrupper eller kön olika hårt, om det går att utläsa att olika betestyper medför tydligt olika risk samt om klippning eller andra faktorer kan påverka hur stor andel av fåren som drabbas av infektionen.
SVA ska nu räkna på all data innan vi vet vilka definitiva slutsatser vi kan dra av blodprovssvaren och intervjuerna.
Vi kan dock redan nu presentera vissa preliminära resultat baserade på de prover som hittills analyserats. Då ser vi att av de hittills 1242 blodprov som analyserats så har 126 varit positiva, dvs innehållit antikroppar mot BTV3, vilket motsvarar ca10%. Om man delar upp dessa mellan Skåne och Halland/Bohuslän/Västra Götaland så visar resultaten hittills att ca 12 % av de prov som tagits i skånska besättningar är positiva medan motsvarande siffra för besättningarna i de övriga länen är ca 8 %. Observera att dessa siffror är preliminära och att de kan ändras när alla prov är analyserade!
När det gäller svar från intervjuer så får vi fram till dess att SVA har bearbetat svaren statistiskt basera oss på hur vi som intervjuat fårföretagarna upplever svaren. Vi har då fått känslan av att vuxna får drabbas i högre grad än lamm. De lammproducenter som intervjuats i Skåne upplevde att de sett symtom på blåtunga hos ca 10 % av de vuxna fåren och hos ca 3 % av lammen. En tendens att baggar är mer drabbade än tackor tycks också ses. Det blir mycket spännande att se vad SVAs noggrannare beräkningar kommer visa. Vi har inte kunnat märka att det skulle vara till hjälp attl åta bli att klippa fåren innan smitta, även oklippta får har drabbats i hög grad. Det ser inte heller ut som att får som betat på rent åkerbete har en tydligt lägre sjukdomsfrekvens är andra betestyper. Som förväntat är det inblåsta redan smittade knott som ser ut att ha orsakat stor del av höstens fall.
Fårföretagare som intervjuats i projektet upplever att djuren varit tydligt sjuka i ca 1-4 veckor, ofta 3-4. Som tydligaste långtidseffekt, längre än fyra veckor, ses att det tar tid att återhämta hull som förlorats under sjukdomens mer akuta fas. Många av de drabbade fåren har ännu i januari/februari inte återfått sitt normala hull.
De preliminära resultat vi hittills fått i projektet visar på att vi måste rekommendera vaccination mot blåtunga även i de besättningar som drabbades 2024. Detta eftersom andelen djur som har blivit immuna är relativt låg.
Stort tack till alla som ställt upp på provtagning och intervjuer!
