Anatomi
Vi börjar med lite anatomi för att få en ökad förståelse av vad det är som kan strula till det för kalvarna. Bilden nedan ska föreställa en kalv, nosen till höger och svansen till vänster.
Under fosterstadiet när kalven ligger i livmodern får den näringsämnen och syre från kon via moderkakan och navelkärlen. In via navelvenen och ut med restprodukterna via de röda kärlen. Även urinblåsan mynnar ut i navelsträngen under fosterstdiet via en förlängning som kallas för urachus. I slutskedet av dräktigheten lämnar en del av kalvfostrets avfall, urinen, den vanliga vägen via urinblåsan (vilket fyller fosterhinnorna kalven ligger i) och den här extradelen ska tillbakabildas. Vid kalvningen slits navelsträngen av, kalven börjar andas och fyller sina lungor med syre. Nu behövs inte det här fetala kretsloppet längre och dessa behöver dra ihop sig så fort som möjligt. Navelöppningen försluts först efter några dagar upp till en vecka efter födseln vilket innebär att man till dess har en motorväg rätt in i kalvens buk och in i blodcirkulationen.
Navelinflammation innebär inflammation i en eller flera av de här strukturerna. När kalvarna är unga och naveln inte hunnit sluta sig finns alltså en ökad risk för att bakterierna sprids i hela blodbanan och man får en blodförgiftning, dessa kalvar kan vara svårt att klara. Förloppet kan ske så snabbt att död inträffar innan själva naveln är synligt förändrad eller andra symtom ses. Navelinfektioner kan även sprida sig via blodet till lederna och ge ledinflammation eller lunginflammation. Man kan även få en spridning till urinblåsan eller levern med Leverbölder. Man kan även få infektioner under fosterstadiet i navelsträngen som ger abort.
Man har sett i studier att 50% av kalvarna med navelinfektion saknar synliga eller kännbara förändringar utanpå buken eller vid de yttre delarna av naveln. Strukturerna som ligger längre in är ju svåra att känna så här kan ultraljud vara ett bra hjälpmedel. Navelinfektion kan därför vara svårt att diagnosticera om strukturerna utanför buken ser fina ut. Navelinfektioner och eventuell utveckling av blodförgiftning går fort och prognosen är inte alltid god.
Symtom & Behandling
Kardinalsymtomen för en infekterad navel är svullnad, värme, öm i navelområdet samt eventuellt var. Kalven kan krumma med ryggen, ha feber och sänkt allmäntillstånd. Om tillståndet inte behandlas i tid kan bakterierna spridas vidare i kroppen och orsaka till exempel blodförgiftning (sepsis), ledinfektioner eller lunginflammation. Några tecken på blodförgiftning hos kalven är slöhet, minskad lust att dia, diarré och ansträngd andning. Den kan ha feber eller vara undertempad. En riktigt dålig kalv blir liggandes med röd mule och rödsprängda ögonvitor.
Tidigt insatt behandling är A och O för både navelinfektion och blodförgiftning, annars kan man förlora kalven eller ha en kalv som får följdsjukdomar och nedsatt tillväxt. Man behandlar med antibiotika och understödjande behandling. Den understödjande behandlingen består av stödutfodring, vätska, värme (täcke eller lampa), smärtlindring och extra allmän omsorg. Kalven bör hållas avskild från övriga kalvar. Om en kalv dör bör den obduceras för att undersökas med bland annat bakterieodling för att försöka fastställa lämplig antibiotika för behandling av andra kalvar som drabbas i besättningen.
Navelbråck
Ibland har kalvarna ett navelbråck som kan vara svårt att skilja från en navelinfektion. Vid ett navelbråck blir det ett hål på bukmuskulaturen som ska hålla inälvorna på plats i bukhålan. Tarmar kan passera genom hålet och hamna under huden i navelområdet. En kalv med navelbråck är oftast pigg och bråckinnehållet går vanligtvis att föra tillbaka in i bukhålan till skillnad från innehållet i en navelinfektion som blir kvar under huden och är mer stumt. Ett navelbråck ska inte vara varmt eller ömmande.
Förebyggande åtgärder
Lågt smittryck och tillräckligt med råmjölk av god kvalitet är i tid är de enskilt viktigaste faktorerna för att undvika navelinfektioner. En torr, välströdd och ren miljö i kalvningsboxen är av yttersta vikt. Många kalvningar på kort tid gör att kraven på god hygien ökar. Det är bra för kalven att komma ifrån kalvningsmiljön då den innehåller mycket smittor. I en svensk studie 2019 sågs lägre dödlighet samt lägre antal navelinfektioner i besättningar med enkel kalvningsbox än i de med gruppkalvningsbox.
I många länder utomlands är naveldopp vid födseln med klorhexidin eller kommersiella preparat obligatoriskt. Under svenska förhållanden vet man för lite om betydelsen av naveldopp därför är rekommendationen idag enbart att doppa navlarna vid bekymmer i besättningen. 4%-ig klorhexidinlösning eller olika kommersiella preparat rekommenderas då i första hand. Undvik jodopax då det är vävnadsretande och snarare kan fördröja läkningen. Doppa alla navelns delar i 65 ml i minst 5 sekunder, använd nytt material mellan kalvarna och engångsmuggar alternativt spendoppskopp som görs rent mellan användningarna. Spray har en sämre effekt men går att använda om man har svårt att hålla hygienen mellan doppen. Spraya rikligt över alla navelns delar. Doppa eller spraya direkt när kalven hittats samt igen efter 12 timmar.
Gå även igenom kalvning- och råmjölksrutinerna i besättningen och tag eventuellt blodprov på några kalvar för att avgöra att de fått i sig tillräckligt med antikroppar som skydd. Kontrollera närmiljön inklusive ventilationen. Undvik fukt och drag i kalvarnas närmiljö.
Ta kontakt med din besättningsveterinär eller med djurhälsovårdens veterinärer för en besättningsutredning om många kalvar drabbas av navelinfektion. Om problemen är stora under pågående kalvningssäsong, försök att bryta smittvägarna genom att låta korna kalva på ett alternativt ställe.
Andra riskfaktorer för navelinfektion är en hög födelsevikt, tvillingfödsel, för kort navelsträng samt överdrivet slickande i navelregionen av kon eller andra kalvar. Erfarenhetsmässigt verkar tjurkalvar drabbas oftare men det finns inga studier gjorda än.
Träna upp fingrarna (med rena handskar) för att lära dig hur en frisk navel ska kännas. En frisk navel är liten, sammandragen och med en torr navelsträng som hänger från naveln. En kalv över ett dygn ska enligt en studie inte ha en navel som är tjockare än 1,3 cm. Om naveln är svullen, vätskar sig eller om kalven drar upp magen och verkar ha ont när du inspekterar naveln är det tecken på infektion.
Under 2023 pågår ett navelprojekt där kalvar som har fått naveldopp jämförs med en grupp som inte har fått. Undersökning sker med hjälp av ultraljud och det återstår att se om vi hittar några skillnader i sjuklighet mellan grupperna. Ska även bli en guide för att upptäcka navelinfektioner både för djurägare och veterinärer då det är så pass underskattat, så håll utkik efter den.
Sammantaget gäller det att vara på alerten för att upptäcka navelkalvarna i tid!
Källor & hänvisning för vidare läsning
Fordyce et al, 2018: Short communication: The effect of novel antiseptic compounds on umbilical cord healing and incidence of infection in dairy calves
Guerri et al. 2020, J Dairy Sci: Ultrasonographic evaluation of umbilical structures in Holstein calves: A comparison between healthy calves and calves affected by umbilical disorders
Johansson 2021, SLU: Bakteriologisk diagnos och riskfaktorer för navelinfektioner hos kalvar
Robinson et al, 2015: Short communication: The effect of 4 antiseptic compounds on umbilical cord healing and infection rates in the first 24 hours in dairy calves from a commercial herd
Steerforth & Van Winder, 2018: Development of clinical sign-based scoring system for assessment of omphalitis in neonatal calves
Wieland, 2017: The influence of 3 different navel dips on calf health, growth performance, and umbilical infection assessed by clinical and ultrasonographic examination
