2009 fick Svenska Djurhälsovården statliga medel för att utveckla och driva ett kontrollprogram för fotröta. Inledningsvis har medlen huvudsakligen använts till att subventionera saneringsarbetet för de besättningar som drabbats av fotröta, men även denna kartläggning av sjukdomens utbredning i Sverige har genomförts inom ramen för kontrollprogrammet.
Studiens design
I samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) lades studien upp som en nationell kontroll för att beskriva förekomsten av fotröta på individnivå i Sverige. Genom att samla in klövar från olika slakterier runt om i Sverige kunde vi få en bra uppfattning om utbredningen i Sverige. Insamling på slakterier är en enkel och effektiv metod, vilket medför att klövar från många fler lamm från ett större område kan undersökas än vid klinisk undersökning i besättningar.
Under år 2008 slaktades 203 000 lamm i Sverige, de flesta på sensommaren/hösten. Eftersom populationen av slaktlamm är stor är sannolikheten stor att förekomsten av fotröta hos slaktlamm har en normalfördelning över landet. Detta innebär att om ett slumpmässigt urval av slaktlamm undersöks kommer detta urval att vara representativt för hela populationen slaktlamm och skattningen av prevalensen blir förhållandevis säker.
Vi valde att genomföra studien i början av september, under lammslaktens mest intensiva period. Tidpunkten innebar också att sommarperioden med fukt och värme passerat, vilket krävs för att kliniska symtom på fotröta ska utvecklas.
Insamling och undersökning
Sex slakterier som tillsammans stod för 65 procent av lammslakten deltog i undersökningen: Hörby, Skara, Linköping, Visby, Krylbo och Norrbottensgården. På vart tionde slaktat lamm, jämnt fördelade över varje dags lammslakt, klipptes alla fyra benen av strax ovanför klövarna. Klövarna skickades med vanlig post till SVA. Tre SVA-anställda som utbildats i klinisk fotrötebedömning enligt det australiensiska graderingssystemet (beskrivet i Djurhälsonytt nr 4-09) undersökte klövarna.
Resultat
Fotröta grad 2 eller mer påvisades hos 5,8 procent av lammen. Det var inga stora geografiska skillnader, men fotröta var vanligast i norra Sverige och minst vanligt i södra.
Det finns i dagsläget inget register över förekomsten av olika sjukdomar hos får, men generellt har får få slaktskadeanmärkningar. Den vanligast förekommande anmärkningen av betydelse hos lamm är lunginflammation som förekom hos 1,3 procent av lammen slaktade 2008–2009. Under samma period förekom lungsäcksinflammation hos 0,7 procent av lammen. Prevalensen 5,8 procent för fotröta är i jämförelse med slaktskadestatistiken relativt hög, vilket talar för att sjukdomen ska tas på allvar.
Jämförelser svåra
Betydelsen av en prevalens på 5,8 % kan sättas i relation till en undersökning 1989, då förekomsten av antikroppar mot Maedi Visna (MV) undersöktes hos normalslaktade får. Hos 8,2 % av de besättningar som var representerade fanns smittan. Bedömningen gjordes då att det var angeläget att starta ett frivilligt kontrollprogram för att bromsa vidare spridning av MV.
Det är svårt att jämföra resultaten från prevalensstudier i olika länder eftersom skillnaderna är stora i fråga om metoder (frågeformulär, klinisk undersökning, inspektion i samband med slakt etc.) och urval (grad av fotröta, antal klövar som bedömts, ålder på djuren etcetera). I New South Wales i Australien rapporterades 1991 en flockprevalens på 15 procent, från Storbritannien rapporteras en flockprevalens på 96 procent baserat på en enkätundersökning i England och Wales.
Den vanligaste graden av fotröta i studien var grad 2, vilket var väntat eftersom djur med allvarligare grader troligen inte skickas på normalslakt då de är under antibiotikakarens och ofta även har svår hälta. I slaktmaterialet fanns dock två klövar med grad 4, vilka båda dessutom var angripna av fluglarver. Ur djurskyddssynpunkt och även ur livsmedelshygienisk synvinkel är detta oacceptabelt.
Kontrollprogram behövs
Studien visar att fotröta inte är vitt spridd bland svenska får. Det finns fortfarande goda möjligheter att bekämpa sjukdomen utan att en orimligt hög arbetsinsats krävs. Det är angeläget att utveckla ett kontrollprogram för fotröta för att förhindra vidare smittspridning.
De kliniska bedömningarna i prevalensstudien utfördes till största delen av biomedicinska analytiker (BMA) på SVA. Det visade sig att den kliniska diagnostiken var lätt att lära sig och att säkerheten i bedömningarna var hög för icke veterinär personal. På samma sätt som man i bekämpandet av fotröta i Australien använder sig av så kallade contractors för att genomföra de kliniska inspektionerna av klövar skulle Sverige kunna använda ett liknande system.
För att få en nationell övervakning av prevalensen fotröta skulle det enkla sätt som denna prevalensstudie genomfördes på kunna upprepas med jämna intervall. Läs mer om prevalensstudien i länken nedan.
Ulrika König, Ann Nyman Agr Dr epidemiolog, Kerstin de Verdier leg veterinär VMD, SVA •
