Fotröta är vida spridd världen över och orsakar en djupgående inflammation i huden mellan klövhalvorna. Om inflammationen får fortgå kan den senare orsaka skada på vävnaden under klöv-hornet så att klövkapseln till sist kan lossna från underliggande vävnad. CODD har ännu bara påträffats i ett fåtal länder och orsakar också den en inflammation. Men inflammationen börjar i kronranden, det vill säga i övergången mellan päls och klöv. Därefter sprider den sig i riktning mot marken under klövhornet och kan också orsaka en klövkapselavlossning.
Sjukdomsutveckling
Fotröta uppstår till följd av att bakterien Dichelobacter nodosus infekterar klöven. D. nodosus förekommer på klövar hos djur som har fotröta och den överlever inte länge i miljön utan värddjur. Inflammationen kan förvärras vid en blandinfektion med en annan bakterie såsom Fusobacterium necrophorum. Denna överlever inte heller länge utanför värddjuret och återfinns också på fotrötedrabbade klövar samt i vissa djurs mag-tarmkanal. Bakgrunden till varför CODD utvecklas är ännu okänd. Studier pekar dock på att sjukdomsorsaken kan vara relaterad till bakterier ur bakteriesläktet Treponema.
Förekomst i Sverige
År 2004 upptäcktes det första fallet av fotröta hos får i Sverige och år 2009 utfördes en studie för att undersöka förekomsten av fotröta i landet. Det framkom då att förekomsten var 5,8 %. I en uppföljande studie år 2020 var förekomsten 1,8 %. Dessa två studier baserades på undersökningar och provtagningar från klövar från döda slaktlamm som skickats in från olika slakterier i landet. År 2019 och 2020 påträffades och dokumenterades de första två fallen av CODD i Sverige men sedan dess har inga ytterligare fall av CODD konstaterats i landet. Syftet med detta arbete var att göra en uppföljande studie för att undersöka om det finns någon skillnad i förekomsten av sjukdomarna hos vuxna får och lamm i Sverige.
Material och metoder
Foton på klövar och prover från 297 djur från totalt 99 besättningar samlades in under hösten 2022. Fotografering av klövar samt provtagning utfördes av de deltagande djurägarna.
En instruktionsfilm för korrekt provtagning och fotografering av klövarna spelades in och skickades till de deltagande djurägarna. Foto: Karin Wennås
Klövfotona bedömdes visuellt utifrån kriterier för de båda sjukdomarna och med hjälp av PCR analyserades proverna med avseende på D. nodosus, F. necrophorum samt Treponema-arter. De D. nodosus som påträffades analyserades ytterligare en gång för att kunna bestämma om dessa tillhörde godartade eller elakartade stammar av bakterien. På liknande sätt analyserades de prover där F. necrophorum påträffats en till gång för att se om de tillhörde den mildare underarten funduliforme eller den mer aggressiva underarten necrophorum. Även de prover som var positiva för bakterier ur släktet Treponema analyserades ytterligare en gång för att se om de arter som specifikt associeras med CODD kunde påvisas.
Resultat
Resultaten i denna studie visade att förekomsten av fotröta var 0,7 % på individnivå, och 2,0 % på besättningsnivå. Vid jämförelse mellan denna studie och den som utfördes 2020 med avseende på förekomst av fotröta så kunde ingen signifikant skillnad ses. Detta tyder på att det inte föreligger någon skillnad i förekomst av fotröta mellan vuxna får och lamm. Dock skiljer sig metoden för insamling av material åt i dessa två studier, varför detta resultat bör betraktas med viss försiktighet. Förekomsten av D. nodosus (5,7 %) på individnivå och 9,1 % på besättnings-nivå skiljde sig heller inte nämnvärt från den senaste studien. Samtliga stammar av D. nodosus som påvisades i studien var godartade. Individ- och besättnings-förekomsten för F. necrophorum var också låga, 1,3 % respektive 3,0 %. Endast den mildare underarten funduliforme av F. necrophorum kunde påvisas. Individ-förekomsten av Treponema-arter var i likhet med studien från år 2020 hög och uppgick till 65,0 % och besättningsförekomsten var 83,0 %. Dock kunde inga av de arter som specifikt associeras med CODD påvisas. Inget fall av CODD påvisades i denna studie.
Sammanfattningsvis kan sägas att förekomsten för fotröta, elakartade stammar av D. nodosus och CODD är låg i landet och allt som allt ser läget gynnsamt ut, men ett fortsatt arbete med spridning av information om sjukdomarna, kontrollprogram och saneringsåtgärder krävs för att upprätthålla detta.
Studien i sin helhet finns att läsa här!
Sophia Mourath
Distriktsveterinär i Roma
