Kunskap hos svenska veterinärer och fårägare om klövsjukdomar hos får

Hösten 2014, som en del i veterinärutbildningen, skrev Lisa Berg examensarbetet ”Kunskap hos svenska veterinärer och fårägare om klövsjukdomar hos får – En enkätstudie”. Syftet med arbetet var att undersöka i vilken utsträckning fårägare och veterinärer i Sverige kan ställa rätt diagnos på olika klövlidanden hos får utifrån en enkät med foton och en kort förklarande text. Syftet var också att undersöka huruvida en utbildning i klövar och klövsjukdomar ökade förmågan att ställa rätt diagnos, framför allt med tyngdpunkt på de utbildningar som Gård & Djurhälsans fårveterinärer (f.d. Fårhälsovården) erbjuder om klövar och klövsjukdomar.

Enkät

En webbenkät med 16 frågor utformades i webbtjänsten Netigate. De sex första frågorna bestod av ett foto av en sjuk klöv följt av en kort beskrivande text med sjukdomshistoria och kliniska fynd. Deltagarna fick sedan välja en av fem föreslagna diagnoser eller ”vet ej”. Deltagarna fick också svara på om de var djurägare eller veterinärer, om de gått någon utbildning om klövar och klövsjukdomar eller inte. Djurägarna tillfrågades om sin besättningsstorlek och veterinärerna om hur många besök som utfördes per år till fårbesättningar.

Utskick och urval

Enkäten skickades med e-post till f.d. Fårhälsovårdens samtliga medlemmar (2136 st), 10 fårhälsoveterinärer/konsulter och 54 veterinärer som genomgått utbildning om fårklövar. Vidare skickades den även till 339 distriktsveterinärer.

Statistiska metoder

Förmåga att ställa rätt diagnos analyserades genom att konstruera diagnospoäng. Rätt svar på bildfrågorna om klövdiagnoser gavs 1 poäng, medan fel svar eller svaret ”Vej ej” gav 0 poäng, varefter en genomsnittlig diagnospoäng beräknades för varje deltagare som medelvärdet av de sex frågorna. En diagnospoäng på 1 innebar således 6 av 6 rätta svar och en diagnospoäng på 0 innebar 0 av 6 rätta svar. Diagnospoängen jämfördes sedan mellan djurägare och veterinärer, mellan utbildade och outbildade djurägare, samt mellan utbildade och outbildade veterinärer, för att se om det fanns skillnader som var statistiskt säkerställda, så kallat signifikanta skillnader.

Resultat

Svarsfrekvensen på enkäten var sammantaget 40 % och fördelades på 897 djurägare (svarsfrekvens 42 %) och 113 veterinärer (svarsfrekvens 28 %). Tabell 1 visar graden av utbildning i de två yrkesgrupperna.

Medelvärdet på djurägares besättningsstorlek var 58,7. Minimum var 0 och maximum 900 tackor. Veterinärerna gjorde mellan 0 och 80 fårgårdsbesök per år, i genomsnitt 10,3 besök (median 5). Förmågan att ställa rätt diagnos (medeldiagnospoäng) skiljde sig signifikant mellan djurägare (0,53) och veterinärer (0,79), mellan utbildade (0,87) och outbildade veterinärer (0,75) samt mellan utbildade (0,65) och outbildade djurägare (0,48). Det sågs ingen stor skillnad i medeldiagnospoäng mellan de olika typerna av utbildning.

Djurägare med stor besättning (>32 tackor) hade medeldiagnospoängen 0,57, medan djurägare med liten besättning (≤ 32 tackor) hade en medeldiagnospoäng på 0,49. Veterinärer med många besök till fårgårdar (>5 besök per år) hade medeldiagnospoängen 0,85 medan veterinärer med få besök (≤ 5 besök per år) hade 0,74.

Dessa skillnader testades dock ej statistiskt.

Veterinärer bättre på att ställa diagnos än djurägare

Studien visade att veterinärer är bättre än djurägare på att ställa korrekt diagnos utifrån fotografier på klövsjukdomar hos får. Resultatet var förväntat eftersom veterinärer genomgått en universitetsutbildning där de studerat anatomi och sjukdomslära. Genomgången utbildning i klövsjukdomar gjorde dessutom både veterinärer och djurägare bättre på att ställa diagnos. Det som dock kunde dra ner veterinärernas resultat var att flera veterinärer aldrig besöker fårgårdar. Denna studie visade att den genomsnittlige veterinären mycket sällan besöker fårgårdar. Detta skulle kunna bero på att fårägare inte tillkallar veterinär så ofta. Möjligtvis upplever fårägare att veterinärer inte besitter tillräcklig kunskap om får, och att ett besök således blir både otillfredsställande och bortkastade pengar. Veterinärer får således få chanser att utveckla sin kompetens och färdighet inom djurslaget, vilket leder till en negativ spiral kunskapsmässigt. I motsättning till detta visar denna studie att veterinärer är bättre på att ställa diagnos på klövlidanden än djurägarna. Veterinärer som besökte många fårbesättningar var bättre på att ställa diagnos än kollegor som besökte få, något som stärker teorin om att veterinärer förbättrar sin kunskap genom erfarenhet. Dock är veterinärerna som gör många besök troligtvis oftare utbildade inom detta område.

Utbildning lönar sig

Att de utbildade djurägarna och veterinärerna var bättre än sina outbildade kollegor talar för att utbildning, i denna studie med tonvikt på f.d. Fårhälsovårdens kurser och seminarier, ökar kunskapen. Sammantaget kan detta ses som ett tecken på att de utbildningar som f.d. Fårhälsovården bedriver ger gott resultat. En iakttagelse var att djurägare med ”liten” besättning fick en lägre diagnospoäng än djurägare med ”stor” besättning. En trolig förklaring till detta resultat är att de djurägare som har många djur med tiden får se fler avvikelser på klövarna, eftersom de helt enkelt har fler djur som kan bli drabbade, och att de därför lär sig mer.

Fotröta välkänt

Den sjukdom som flest kunde diagnostisera var fotröta, där nästan 80 % respektive 95 % av djurägare och veterinärer svarade rätt. Oroväckande var att var sjunde djurägare svarade ”Vet ej” på denna fråga då det kan betyda att sjukdomen lätt skulle kunna missas av flera fårägare. För att förhindra onödig spridning av sjukdomen är det önskvärt att osäkra djurägare direkt konsulterar veterinär. Kanske är det så att fotröta är känd bland djurägare och veterinärer på grund av den utförliga information som finns tillgänglig om sjukdomen och att medvetandet är stort om vikten av att känna igen sjukdomen eftersom den får stora konsekvenser för en drabbad besättning. Sammanfattningsvis kan det sägas att denna studie talar för att kunskapen hos veterinärer och djurägare i Sverige om klövsjukdomar hos får är relativt god. Veterinärer fick bättre resultat än djurägare och resultaten visar på att utbildning ökar kunskapen. Det vore önskvärt att denna studie kan leda till ett ökat förtroende hos svenska fårägare för veterinärer så att veterinärbesöken till fårgårdar kan öka. Förhoppningen och tron hos författaren är att fler besök på fårgårdar skulle öka veterinärers och djurägares kunskap, vilket skulle gagna alla inblandade.

Handledare för arbetet var Jan Hultgren, SLU, Ulrika König, Gård & Djurhälsan och Christer Bergsten, SLU. Författaren vill rikta ett stort tack till alla fårägare och veterinärer som svarade på enkäten! Läs hela arbetet och se enkäten med frågorna i länken nedan.

Fotröta grad 3. Foto: Marianne Gilhuus

Tabell 1. Utbildning i klövsjukdomar hos får bland svarande djurägare och veterinärer

Medeldiagnospoäng för utbildade och outbildade djurägare och veterinärer. Stjärnorna är enskilda avvikande värden.

Hela examensarbetet inkl. enkätfrågorna

Lisa Berg Distriktsveterinär i Roma, Gotland, Ulrika König • 24 mars 2016