År 2010 återfanns 60 % av alla får (totalt 620 000) i besättningar med över 50 vuxna djur i Sverige. Dräktighetsdiagnostik med ultraljud, s.k. ”dräktighetsscanning”, anses vara ett bra hjälpmedel i större besättningar och antalet besättningar som låter dräktighetsundersöka sina tackor via buken, så kallad transabdominell (B-mode) ultraljudsundersökning har ökat för varje år. Rekommendationen i Sverige är att undersökningen görs i intervallet 40-80 dagars dräktighet.
Syftet med studien var att undersöka tillförlitligheten av dräktighetsdiagnostik med ultraljud hos tackor i Sverige, dvs. överensstämmelsen mellan det antal foster som bestämts vid undersökningstillfället och det antal lamm som verkligen föddes, samt vilka faktorer som skulle kunna ligga bakom en eventuell diskrepans dem emellan.
Studien baserades på data som registrerats och hämtats från fårdataprogrammet Elitlamm. Dataunderlaget utgjordes av totalt 44 783 observationer, som registrerats mellan 2008 och 2010 och antalet foster räknades hos 39 724 tackor som diagnosticerats vara dräktiga. Tackorna var mellan cirka 6 månader och drygt 6 år gamla och delades in i 6 olika grupper enligt följande: Gotlandsfår, Finull, Texel, köttraskorsningar, lantraskorsningar och andra korsningar. Olika faktorers effekt på skillnaden mellan antalet födda lamm och antalet foster diagnosticerade vid undersökningstidpunkten och tillförlitligheten av dräktighetsundersökningarna (% med exakt antal foster som diagnosticerats) analyserades.
Tillförlitligheten vad gäller att bestämma det exakta antalet foster vid undersökningstillfället sjönk ju fler antal foster som diagnosticerats vid undersökningstillfället. Högst tillförlitlighet (93,7%; n=10 245) sågs hos de tackor där endast ett foster diagnosticerats vid undersökningstillfället. Tillförlitligheten hos tackor med 2 foster vid undersökningstillfället var 91,9%(n=21 465), 3 foster 82,4% (n=7 222) och hos tackor med ≥ 4 foster 70,8% (n=792). Även tackans ras och ålder liksom tidpunkten i dräktigheten då undersökningen utfördes påverkade tillförlitligheten av undersökningen (n=23 677). Finull födde flest lamm och uppvisade även den lägsta tillförlitligheten. Tillförlitligheten sjönk med ökad ålder hos tackan. Tillförlitligheten var 45,9%, 91,2% respektive 88,2% när tackorna blev undersökta före 40 dagar, mellan 40 och 80 dagar, respektive, efter 80 dagar i dräktigheten. Det var vanligare att antalet foster överskattades, speciellt när det fanns 2 eller fler foster. Antalet foster som diagnosticerades vid dräktighetsundersökningstillfället överskattades i 21,6% av fallen när ≥4 foster hade diagnosticerats.
Vi kan konstatera att dräktighetsdiagnostik med ultraljud är en metod med hög tillförlitlighet och därmed ett användbart verktyg för att förbättra skötselrutiner av dräktiga tackor och vid lamning. Emellertid visar vår studie att tillförlitligheten påverkas av antalet foster vid undersökningstillfället, tidpunkten i dräktigheten för undersökningen, liksom tackans ras och ålder. Detta är något som djurägaren bör beakta när man tolkar och tillämpar resultatet från dräktighetsundersökningen, speciellt när raser som föder många lamm används.
Carolin Fridlund
Student, SLU
Hela examensarbetet finns att läsa i länken nedan.
