Artikeln är publicerad i Fårskötsel 2-2021
År 2009 genomfördes en studie på svenska slaktlamm för att undersöka förekomsten av sjukdomen och prevalensen var då 5,8 %. Under hösten 2020 utfördes en ny undersökning av de svenska slaktlammen. I den här studien skedde också provtagning för att undersöka förekomsten av D. nodosus hos slaktlamm med hjälp av PCR (Polymerase Chain Reaction), en metod där man i prover letar efter bakteriens arvsmassa. De D. nodosus som upptäcktes i studien virulensbestämdes för att ge en bild av förekomsten av virulenta (elakartade) och benigna (godartade) stammar.
Fotröta – en smittsam klövsjukdom
Fotröta börjar med att huden mellan de båda klövhalvorna (klövspaltshuden) blir inflammerad. Senare fås en underminering av klövens sulhorn och i de allvarligaste fallen kan sjukdomen leda till att klövväggen lossnar. Sjukdomen ger, förutom smärta också nedsatt produktion. Kliniskt bedöms fotröta på en skala graderad 0-5, där grad 0 representerar en helt frisk klöv och grad 5 en allvarligt infekterad klöv.
Figur 1. Klöv med fotröta grad 2
D nodosus är en bakterie som har både virulenta och benigna stammar, där de virulenta stammarna orsakar mer allvarlig sjukdom än de benigna. Bakterien bedöms ha begränsad förmåga att överleva i miljön, och sprids framförallt via direkt kontakt mellan får. Bakterien kan också överföras indirekt, till exempel via redskap eller då friska får betar på marker där det tidigare funnits sjuka får. Spridningen av bakterien gynnas av fuktigt klimat och en dygnsmedeltemperatur över 10˚C.
I Sverige är fotröta en anmälningspliktig sjukdom, där laboratoriekonfirmerade fall ska rapporteras in till Jordbruksverket. Sedan 2009 har Gård & Djurhälsan ett frivilligt kontrollprogram mot fotröta, Klövkontrollen.
Insamling av klövar från slakterier
Under hösten 2020 samlades 2048 klövar från 512 slaktlamm in från åtta olika slakterier i Sverige. Undersökning och provtagning utfördes på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) dit klövarna skickades med post. Insamlingen skedde under september till oktober då det är störst chans för att upptäcka tecken på fotröta, på grund av den provocerande period av fukt och värme som nyligen passerat. Alla klövar undersöktes visuellt efter kliniska tecken på fotröta (figur 2) och graderades enligt den tidigare beskrivna skalan 0-5. För att fåret skulle klassas som drabbat av klinisk fotröta krävdes minst en klöv med > grad 2. Samtliga klövar provtogs också via ett svabbprov för att undersöka bakterieförekomsten. Svabbproverna analyserades med hjälp av PCR-undersökning för att detektera D. nodosus. De prover som var positiva för D. nodosus analyserades i ytterligare en PCR för att bestämma om bakterierna var virulenta eller benigna. Prevalensen undersöktes både på nationell nivå och på regional nivå, där landet delades in i tre olika regioner baserat på slakteriernas geografiska placering: södra Sverige, norra Sverige och Gotland.
Figur 2. Klövar utlagda för klinisk bedömning och provtagning.
Resultat för förekomst av fotröta
Av de 512 lamm som undersöktes och provtogs i studien var det 9 lamm som bedömdes ha fotröta grad 2 (tabell 1). Inga klövar med fotröta > grad 3 hittades hos de undersökta lammen. Prevalensen av fotröta var 1,8 % (figur 3). Detta är signifikant lägre än den prevalens på 5,8 % som uppmättes i studien 2009. Inga regionala skillnader i prevalens av klinisk fotröta kunde ses.
75 lamm bedömdes som grad 1, vilket ger en prevalens på 14,9 % (tabell 1, figur 3). Förekomsten av grad 1 var signifikant högre på Gotland jämfört med södra Sverige, men ingen statistiskt signifikant skillnad kunde ses varken mellan Gotland och norra Sverige, eller norra jämfört med södra Sverige. Att grad 1-förändringar var vanligare på gotländska klövarna än klövar från södra Sverige kan bero på att dessa klövar ofta hade lagrats längre i kyl innan de bedömdes, men kan också bero på andra faktorer. Grad 1 föregår grad 2 vid klinisk fotröta, men ett klövspaltsutseende som motsvarar grad 1 är inte alltid förenligt med fotröta, utan kan också uppkomma av till exempel en fuktig miljö eller andra skador av klövspaltshuden. Då det inte var någon skillnad mellan regionerna gällande förekomst av fotröta > grad 2 är det troligt att fuktig väderlek eller ett stickigt bete kan vara orsaken till grad 1-förändringar hos de gotländska klövarna.
Majoriteten av de undersökta klövarna (428 av 512 lamm eller 83,6 %) bedömdes som grad 0 (figur 3, tabell 1)
Resultat för förekomst av Dichelobacter nodosus
Vid PCR-undersökningen kunde D. nodosus påvisas hos 31 lamm (tabell 1), vilket ger en prevalens på individnivå om 6,1 %. Förekomsten av D. nodosus var högre i södra Sverige jämfört med Gotland, men ingen statistisk skillnad kunde ses mellan norra Sverige och övriga regioner. D. nodosus var vanligast på klövar med fotröta grad 2 (82,4 %), men bakterien förekom också hos klövar med fotröta grad 1 (16,4 %) och 0 (4,6 %).
De D. nodosus som hittades virulensbestämdes genom ytterligare en PCR-undersökning. Samtliga prover var benigna och inga virulenta isolat kunde alltså hittas hos slaktlammen som deltog i studien.
Tabell 1. Fördelning av resultat från klinisk undersökning och detektions-PCR för D. nodosus. aKalmar, Hörby, Skara, Ljungskile, Lundsbol. bSiljan, Norrbottensgården.
| Geografisk region | Totalt antal inskickade lamm | Lamm med fotröta grad 2 | Lamm med fotröta grad 1 | Lamm med fotröta grad 0 | Lamm med D. nodosus |
| Södra Sverigea | 311 | 7 (2,3%) | 32 (10,5%) | 272 (87,5%) | 28 (9,0%) |
| Norra Sverigeb | 46 | 1 (2,2%) | 8 (17,8%) | 37 (80,4%) | 1 (2,2%) |
| Gotland | 155 | 1 (0,6%) | 35 (22,7%) | 119 (76,8%) | 2 (1,3%) |
| Hela Sverige | 512 | 9 (1,8%) | 75 (14,9%) | 428 (83,6%) | 31 (6,1%) |
Färre lamm med fotröta nu jämfört med 2009
Prevalensen i den här studien (1,8 %) var signifikant lägre än prevalensen i studien som utfördes 2009 (5,8 %). Förekomsten av fotröta har alltså minskat hos svenska slaktlamm, vilket är positivt för både djurvälfärd och produktion. Några möjliga orsaker till detta skulle kunna vara det förebyggande arbetet i Sverige genom det frivilliga kontrollprogrammet och sanering av smittade besättningar, men också att det kan finnas en större medvetenhet kring sjukdomen hos både fårägare och veterinärer. År 2019 fick Sverige sitt första fall av CODD, en annan smittsam och allvarlig klövsjukdom, vilket gör att klövhälsa och förebyggande smittskydd för fårbesättningar uppmärksammats ytterligare under det senaste året, vilket också kan ha påverkat fotröteprevalensen.
Dichelobacter nodosus är inte vitt spridd bland slaktlammen
I den här studien kunde D. nodosus endast hittas hos 6,1 % av de inskickade slaktlammen, vilket visar att förekomst av bakterien är relativt ovanligt i svenska besättningar. Att inga virulenta D. nodosus kunde hittas var relativt förväntat eftersom få av de undersökta lammen hade tecken på klinisk fotröta och det stämmer också överens med tidigare studier som utförts i Sverige, där majoriteten av de funna D. nodosus varit benigna.
Sammanfattningsvis talar alla resultat från den här studien för att vi har ett mycket gynnsamt läge gällande förekomsten av fotröta i Sverige. Att fortsätta att arbeta förebyggande är dock fortfarande viktigt för att lyckas behålla den positiva trend som nu verkar finnas kring förekomsten av fotröta i Sverige.
Författaren önskar rikta ett stort tack till handledare för examensarbetet Sara Frosth (SLU) och biträdande handledare Anna Rosander (SLU), samt till Ulrika König (Gård & Djurhälsan) som hjälpt till att organisera klövinsamlingen. Projektet önskar också rikta ett tack till Stiftelsen Lantbruksforskning för finansiering av studien. Tack även till deltagande slakterier (Gotlands Slagteri AB, KLS Ugglarps AB Kalmar, KLS Ugglarps AB Hörby, Skara Lammslakteri AB, Siljans Chark AB, Ljungskile Kött AB, Norrbottensgårdens Slakteri AB och Lundsbols Lammslakteri AB) för hjälp med att samla och skicka in klövar till studien.
Examensarbetet kan läsas i sin helhet här!
Skrivet av Rebecka Albinsson, leg. veterinär, Distriktsveterinärerna Tibro •
