Ett projektarbete kallat ”Best Practice” har tagit mig till både Frankrike och Skottland, två regioner i Europa med en intensiv och omfattande produktion av lamm. Min uppfattning är att producenterna där är mycket professionella med en tydlig strategi om var/när och hur deras produkt (Lammet) skall möta kunden. De har olika lösningar på samma dilemma, -LÖNSAMHET.
Scottish Blackface, en pusselbit till en robust modertacka (Mule) för höga höjder.
Vad gör man i Skottland?
Skottland fokuserar på ”Low Cost”, man är duktig på optimering av sin areal/flockstorlek. Man fokuserar på att sköta beten och foderarealer för optimal avkastning och enkel skötsel. -Varför skall jag skörda och lagra foder som mina får kan gå ut och hämta själv på min mark? Man har areal för tillväxt och mjölkproduktion, men även areal för lågdräktighet och sintid. Mycket av produktionen sker utomhus. Det är en mycket aktiv handel med livdjur i hela UK (inte riskfritt med tanke på sjukdomsläget i landet). Det gör att producenten kan enkelt öka eller minska antalet djur på sin enhet beroende på vad marken avkastar. Man har en medveten strategi i sitt avelsarbete, som till största del bygger på att en treraskorsning möter marknaden. Modern (tvåraskorsning) är av lite olika raskombinationer beroende på vilken miljö hon skall producera lamm i. Jag upplever att man i större utsträckning värderar egenskaperna hos djuren subjektivt istället för att mäta och väga. Man är väl insatt om de olika förutsättningarna för produktion och växtlighet beroende på höjd över havet och anpassar sig till det.
Slaktlamm i Frankrike, 90-100 dagar gamla. Halm och kraftfoder.
Vad gör man i Frankrike?
Fransmännen och andra sidan fokuserar mer på att öka avkastningen/tacka. Här är det vanligt med 3 lamningar på 2 år samt flera lamningsomgångar/år. En känsla jag får här är att samarbete mellan producenterna sker i föreningsform, allt från inköp av förnödenheter, produktionsutrustning, genetik och försäljning/förädling av slutprodukt. Den intensiva lammproduktionen sker inomhus, lammen vänjs av tidigt och tackorna går ut på bete. Lammen stannar kvar på stall och föds upp på kraftfoder och halm. Det finns många raser som är väl definierade utifrån sina egenskaper. Man mäter och registrerar mycket och håller fast vid de olika egenskaperna hos raserna, samt lägger stor vikt vid de objektiva mätvärdena i avelsarbetet. Här finns flera raser med egenskapen att de naturligt brunstar året runt.
Vinterfoderstaten på rot i Skottland.
Samma utmaningar!
Gemensamt för de båda områdena är att herdens ålder blir högre och högre. I branschen fokuserar man gemensamt på att få yngre att satsa i lammproduktion och gör stora åtgärder centralt för att gynna näringen. Man har mentorprogram, utbildningar och gemensamma satsningar för att modernisera produktionen. Frågeställningen är förstås där som här, -Hur ökar jag min effektivitet och intjäning i mitt lammföretag? Billig import från NZ och Irland utmanar även i dessa områden.
Permanent utomhushantering i Skottland.
Framtiden!
Jag är övertygad att vi har mycket att lära av båda dessa regioner. Under mina besök har jag fått kontakt med personer i organisationer som är intresserade av att ha utbyte med oss i Sverige. Jag ser mycket positivt på vad som kommer att ske i svensk lammproduktion de närmsta åren. Detta är en del av mina insikter så här långt. Det finns givetvis en mycket mer nyanserad verklighet än den jag kortfattat beskriver här ovan.
Theo den Braver
Lammrådgivare, Falkenberg
