Paratuberkulos är en tarmsjukdom hos idisslare orsakad av bakterien Mycobacterium avium ssp paratuberculosis. Smittvägen är oftast fekal-oral och kalvarna smittas vanligen av modern. Inkubationstiden är lång, ofta flera år och infektionen är smygande. De dominerande symtomen är intermittent diarré och avmagring, trots bibehållen aptit. Paratuberkulos lyder under epizootilagen sedan 1952, vilket innebär att smittade besättningar slaktas ut och lantbrukaren får ersättning, 100 % för djurvärde och 50 % för produktionsförluster.
Sverige är fritt från paratuberkulos, en tarmsjukdom som annars är vanligt förekommande i stora delar av världen. Sjukdomen orsakas av bakterien Mycobacterium avium sp paratuberculosis, som drabbar nöt, får och andra idisslare.
Sjukdomsförloppet är smygande och leder till produktionsförluster och nedsatt djurvälfärd. Djuret är infekterat och sprider smitta under lång tid innan det utvecklar symptom såsom diarré och avmagring. När ett djur väl fått dessa symtom leder
sjukdomen till döden inom några månader och sjukdomen går inte att behandla. Det långsamma, osynliga sjukdomsförloppet före symptomdebut gör paratuberkulos till en komplicerad sjukdom då ett infekterat djur riskerar att sprida smittan under en
lång tid innan sjukdomen upptäcks. Man brukar säga att de synligt sjuka djuren utgör toppen av isberget. När de upptäcks har smittspridningen i allmänhet gått så långt att en stor andel av djuren i besättningen är smittade.
Kontrollprogrammet för paratuberkulos startade 1999. Då hade paratuberkulos påvisats i 51 svenska köttrasbesättningar mellan åren 1993-1999. Det var framför allt limousinebesättningar som smittats till följd av importer av avelsdjur. Alla smittade besättningar har slaktats ut. Målsättningen med kontrollprogrammet är att skapa en paratuberkulosfri avelsbas och förhindra spridning till mjölkkobesättningar. Målgruppen är först och främst de som bedriver avelsverksamhet med köttraser.
Den senaste avslöjade smittan i Sverige påvisades på en auberac-tjur, importerad från Tyskland 1999. Tjuren importerades tillsammans med fyra andra ungtjurar från en och samma besättning. Importen skedde helt i enlighet med Svenska Djurbönders Smittskyddskontrolls (SDS) regler och ett urval av moderdjur i ursprungsbesättningen kontrollerades utan att smittan påvisades.
Övervakning paratuberkulos hos nötkreatur, får/get och exotiska idisslare
Övervakningen av paratuberkulos sker av praktiserande veterinärer som upptäcker misstänkta fall, genom obduktion och genom kontinuerlig information och utbildning av slakteripersonal.
Att övervaka paratuberkulos via obduktion är en mycket riktad övervakning då de djur som obduceras ofta är självdöda eller avlivade äldre djur, det vill säga den uttalade riskgruppen för att påvisa eventuell förekomst i landet. Obduktionerna är rikstäckande
och nötkreatur och får över ett år undersöks genom odling av träck och inre organ. Under 2022 undersöktes 266 djur på detta sätt och samtliga analyser var negativa.
Eftersom sannolikheten för att paratuberkulos förekommer i landet är mycket låg, men ger typiska förändringar på tarm och tarmlymfknutor, är löpande information och utbildning till personal som utför köttbesiktning viktigt för att uppnå en effektiv
övervakning av paratuberkulos.
