När kalven ligger i livmodern kan inte stora molekyler passera den så kallade blod-livmoderbarriären. Därför föds kalvarna utan det viktiga immunglobulinerna (antikropparna) som är en del i deras immunförsvar och som hjälper dem stå emot infektioner. Antikropparna fås via den första råmjölken. Efter födseln är kalvens tarm bara genomsläpplig för stora molekyler en begränsad tid och det är därför kalven måste dricka råmjölken så fort som möjligt. Råmjölken måste även vara av god kvalitet, det vill säga ha tillräcklig halt av antikroppar och ges i tillräcklig mängd.
En sämre råmjölk kan i viss mån kompenseras av en större mängd men tiden är den parameter det inte går att justera för. Kalven bör ges 10 procent av sin kroppsvikt inom fyra timmar efter födsel för ett optimalt upptag. För att kons mjölk ska innehålla antikroppar mot smittor som förekommer i miljön bör kon ha vistats i besättningen i minst fyra veckor.
KALVEN KAN DRABBAS av infektioner snabbt, redan första dagen kan de ha hunnit bli infekterade. Att kalvningsmiljön är ren är därför viktigt så kalven inte välkomnas med en cocktail av olika smittor. Det finns bakterier, virus och encelliga parasiter som antingen ensamma eller tillsammans kan orsaka diarré.
Kalvar kan drabbas av salmonella och då ser man vanligen feber och blodblandad diarré. Tarmslemhinnan blir skadad på olika sätt vid de olika infektionerna och kalvarna får vätskeförluster. Vid en stor svensk studie på mjölkraskalvar var infektion med Cryptosporidier vanligast, följt av rotavirus, coronavirus och till sist E-coli. I besättningar med högre kalvdödlighet var det även vanligare att kalven hade flera infektioner samtidigt.
KALVAR KAN ÄVEN FÅ diarré av andra orsaker än infektioner. Temperatur, mängd och kvalitet på mjölken är faktorer som kan påverka risken och ge diarré. Beroende på utfodringsstrategi kan de variera mellan olika besättningar. Hö är bra att erbjuda kalven tidigt eftersom det stimulerar våmmens utveckling.
I samma studie som nämns ovan sågs att besättningar med låg kalvdödlighet gav kalvpellets tidigare, redan under första veckan, jämfört med besättningar med hög kalvdödlighet. Eftersom diarré oftast inte orsakas av bakterier hjälper det vanligtvis inte att ge antibiotika. Det allra viktigaste är att erbjuda kalven vätskeersättning för att ersätta dels vätskeförlusten men även de elektrolyter som den förlorar. Vid diarré förändras nämligen pH-värdet i kroppen och det påverkar bland annat sugreflex och hur vaken den är.
Det finns olika sorters elektrolytlösningar att köpa, vissa går att blanda med mjölk och vissa inte. Sjuka kalvar ska ha tillgång till vatten hela tiden. Av smittoskäl är det bra att isolera kalven så den inte smittar ner miljön för de andra kalvarna.
OM DIARRÉ DRABBAR många kalvar i besättningen eller om kalvar börjar dö av diarré bör man ta reda på varför. Även om det inte är så vanligt är det viktigt att hitta de fall som orsakas av bakterier så att rätt behandling kan sättas in. Det går även att ta prov på avföringen för att analysera vad det är som är orsaken.
Obduktion kan ge viktig information och bör göras om kalvar dör. Obduktion och analyser för de vanliga tarmpatogenerna ingår kostnadsfritt för Gård och Djurhälsans medlemmar. Avföringsproverna behöver inte tas av veterinär, men en veterinär måste kontaktas för att hjälpa till med att fylla i remissen på rätt sätt. Kalvar som haft diarré har högre risk för att få lunginflammation. Att bekämpa diarréproblem är väl investerade resurser både på kort och lång sikt.
