Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 5-2020
Sjukdomen
Maedi-Visna (MV) är en kronisk, dödlig sjukdom som orsakas av ett virus. Smittämnet är släkt med HIV-virus hos människa. MV är smittsamt men symtomen uppkommer mycket långsamt. När symtom väl ses i en besättning är därför ofta en stor andel av djuren smittade.
Historik
Maedi-Visna förekommer i länder med fårproduktion över hela världen, med undantag av Nya Zeeland, Australien och Island.
Det mest omfattande sjukdomsutbrottet inträffade på Island i samband med import av smittade karakulfår från Tyskland 1933. Sjukdomen började bekämpas 1944 och mer än 650 000 får slaktades. Efter 1965 har inget utbrott skett och idag är Island fritt från sjukdomen. Första fallen av Maedi-Visna i Sverige upptäcktes på slakteriet i Kalmar 1974. Femton år senare, 1989, gjordes en undersökning på sex stora svenska slakterier vid vilken man fick fram att 8,2 procent av besättningarna bar på smittan.
Många tror att sjukdomen Maedi-Visna inte förekommer i Sverige längre men varje år påvisas smittade djur. Det finns inga absoluta siffror men vi uppskattar förekomsten till cirka 1 procent i otestade besättningar.
Många tror att sjukdomen Maedi-Visna inte förekommer i Sverige längre men varje år påvisas smittade djur.
Symptom
MV har en mycket lång inkubationstid och symtom ses sällan på djur under två års ålder, ofta är djuren ännu äldre. Tidiga tecken på MV är ofta diffusa, som till exempel ojämn tillväxt, förhöjd dödlighet bland lamm samt kroniska juverinflammationer. Typiska symtom på långt framskriden MV-infektion ses hos äldre får i form av avmagring, tilltagande andnöd och dödsfall. Namnet Maedi-Visna kommer från isländskan. Maedi betyder möda vilket beskriver andnöden och Visna i sin tur är samma som svenskans vissna, dvs tyna bort, skrumpna ihop, vilket beskriver den typiska avmagringen.
Vid obduktion eller slakt av djur med MV ses förstorade, tunga lungor med kompakt konsistens.
Smittspridning
Viruset sprids i första hand via råmjölk och mjölk men smittspridning kan även ske med blod, saliv och luftvägssekret/noskontakt. Smittspridning via noskontakt är mindre effektiv och tar vanligen längre tid än via mjölksmitta. Spridning från tacka till lamm sker både via råmjölk, mjölk och direktkontakt så den spridningsvägen är vanligast. Även om djuret själv inte visar symptom så kan djuret sprida smitta. Virus kan också spridas indirekt via kläder och redskap. Rester av blod på sprutor, kanyler, klövsaxar o dyl kan utgöra en smittrisk liksom utrymmen och utrustning som kommit i kontakt med saliv och nossekret tex vattenkoppar, utrustning för utfodring, vågburar, transporter osv.
Det vanligaste sättet som MV/CAE sprids mellan besättningar är utbyte av livdjur.
Ingen immunitet
Virusinfektionen kvarstår under djurets hela livstid trots att infektionen ger upphov till antikroppar. Djuren kan inte bekämpa infektionen utan sjukdomen är kronisk. Det är alltså inte heller möjligt att vaccinera mot MV. Det finns inte något läkemedel mot MV utan sjukdomen har en dödlig utgång.
Om en besättning har både får och get skall båda djurslagen vara anslutna till kontrollprogrammet.
Varför bry sig om getter?
Getter har en närbesläktad virussjukdom som heter Caprin Artrit Encefalit (CAE). CAE-virus kan infektera får och MV-virus kan infektera get, även om det finns en värdpreferens. De analysmetoder som används i kontrollprogrammet kan inte heller skilja på antikroppar mot dessa två närbesläktade virus. Detta gör att vi numera döpt om programmet till MV/CAE-programmet för att tydliggöra att om en besättning har både får och get skall båda djurslagen vara anslutna till kontrollprogrammet. Förekomsten av CAE bland otestade getter bedöms vara minst 15 procent (i en undersökning från 2018 har förekomsten varit så hög som 30 procent). Getter kan alltså vara en riskfaktor för får avseende MV.
Kontrollprogrammet
Kontrollprogrammet startade 1993 för MV och senare inkluderades även CAE.
Programmet har som mål att förhindra spridning av sjukdomarna samt att bekämpa dem så att MV kan utrotas i Sverige. Ett viktigt delmål har varit att skapa en MV- och CAE-fri livdjurshandel. Sjukdomarna kontrolleras och bekämpas med hjälp av kontrollprogrammet MV/CAE hos får/get. Anslutning och friförklaring genererar också en säker livdjurshandel mellan anslutna besättningar.
Vid årsskiftet 2019 – 2020 beräknade vi att ca 46 procent av Sveriges får och ca 12 procent av Sveriges getter var anslutna till kontrollprogrammet.
Historiska förändringar i kontrollprogrammet
2005 skedde en ökning av statsbidraget för att skapa underlag att kontrollera alla besättningar och försöka utrota MV. Omfattande informationskampanjer genomfördes för att få alla fårhållare att testa sina djur. Hela fårnäringen stod bakom denna insats. En förenklad kontroll (FMV) erbjöds som ett led i att identifiera smitta i tidigare okontrollerade besättningar. FMV innebar en engångsprovtagning för att få ett dagslägesbesked om besättningens smittläge. Om smittan påvisades erbjöds hjälp med sanering. Provtagning i FMV medförde inte någon statustilldelning. MV-status har varit förbehållet besättningar inom ordinarie MV-programmet. En del av syftet med FMV var att i förlängningen motivera djurhållarna att gå med i ordinarie programmet. Djurägare som tagit prov i FMV kunde få tillgodoräkna sig denna testning om de anslöt sig till ordinarie program inom en begränsad tid från provtagningstillfället.
2009 genomfördes en kostnadsfri provtagning av besättningar inom FMV i samband med att djuren vaccinerades mot blåtunga. Detta år bedömdes 5 – 6 procent av landets otestade besättningar vara smittade med MV. För att lätta på kostnaderna för anslutna besättningar som uppnått MV-fri status genomfördes från och med detta år en utglesning av provtagningsintervallet till 5 år (mot tidigare vart annat – vart tredje år) för bekräftande av fortsatt MV-frihet.
2013 ändrades reglerna så att den upprepade provtagning i besättningar som uppnått MV-frihet ersätts med granskning av djurägarförsäkran vartannat år.
2020 Förenklade Maedi-Visna kontrollen (FMV) har avvecklats. Årsavgift införs för MV/CAE-programmet. Det sker en översyn av kontrollprogrammet vilket görs tillsammans med SVA.
Säkerhet i programmet
Hur ett kontrollprogram läggs upp och förändras över tid är en avvägningsfråga mellan smittsäkerhet och kostnad (både för djurägaren och för staten som subventionerar kostnaderna). MV-programmets utformning har till viss del förändrats över tid utifrån detta.
Som tidigare skrivits i Fårskötsel så baseras MV-programmet på en kedja av kontroller och regelverk. Men precis som för allt annat är ingen kedja starkare än den svagaste länken.
MV-programmet baseras på upprepade provtagningar upp till MV-frihet SAMT att djurhållare håller sig till regelverket OCH inkommer med korrekta uppgifter. Om någon av dessa parametrar fallerar finns risk för smittspridning. Ett kontrollprogram kan inte baseras på endast provtagning. Regelverk kring livdjurförsäljning och kontakter samt övriga smittskyddsrutiner är också en avgörande del för säkerheten. Anslutna besättningar förbinder sig att följa detta. I dagsläget fås en indirekt kontroll av livdjurssäljande besättningar i form av tester i nyanslutna besättningar. Det gäller även nyanslutna besättningar som startat med enbart M3/MV-fria djur där det krävs två provtagningar innan besättningen får en egen MV-fri status. Stickprovstagning i MV-fria besättningar görs också.
Årets översyn av kontrollprogrammet får utvisa om/vilka förändringar i programmets upplägg som bedöms nödvändiga för att få ett så säkert program som möjligt.
Bakåt och Framåt
Tittar man i backspegeln så har det gjorts stora insatser som framgångsrikt har minskat sjukdomsförekomsten i landet. Målet att utrota MV från Sverige ligger trots detta långt borta om inte anslutningarna till programmet ökar. Många åberopar kostnader som ett hinder för anslutning; från att det var för dyrt att hålla på att ta upprepade prover i besättningar som redan blivit MV-fria till årets förändring i form av införandet av årsavgiften på 350 kr. Andra åberopar att de inte vill vara med pga att det är en osäkerhet i programmet eftersom MV-fria besättningar inte tar regelbundna prover längre. Gård & Djurhälsan som huvudman till programmet utvärderar löpande programmet tillsammans med SVA som expertmyndighet och måste balansera vad som ger tillräckligt hög säkerhet till ett rimligt pris, en inte lättlöst ekvation. Kvarstår gör det faktum att ett kontrollprogram förutsätter både ekonomiska och arbetsmässiga insatser från djurägare. Detta måste ställas i relation till vilka kostnader som det skulle innebära, både för den enskilde producenten och för näringen i stort, om vi slutade att bekämpa sjukdomen, som då ohjälpligt skulle spridas med stora produktionsförluster och djurlidande som följd.
Att bekämpa Maedi-Visna i Sverige är därför fortfarande lika viktigt som det var när programmet startade för 27 år sedan. Det vore en dröm att få vara med den dagen Sverige kan förklaras fritt från MV. Låt oss tillsammans arbeta för att uppnå detta mål!
Att bekämpa Maedi-Visna i Sverige är fortfarande lika viktigt som det var när programmet startade.
Emelie Larsdotter
Fårhälsoveterinär och programansvarig veterinär för MV/CAE-programmet
