Lungmask, Dictyocaulus viviparus, smittar på bete under sommaren. Larvstadiet av lungmasken äts upp av nötkreatur på betet. I tunntarmen tar sig larven ut i blodbanan och vidare ut till luftrören i lungan där larven utvecklas till en vuxen mask. Maskhonan lägger ägg som kläcks i lungan så att larverna kan hostas upp till munnen för att sedan sväljas och komma ut på betet med avföringen. Hela
den processen tar cirka tre veckor och därefter tar det ungefär ytterligare en vecka på betet innan larven har mognat så att den kan infektera en ny ko.
En del individer som smittas med lungmask kan under lång tid utsöndra larver utan att själva visa några symtom. På det viset kan äldre djur smitta de yngre djuren på bete. Lungmasklarverna kan dessutom överleva en vinter på bete om väderförhållandena är gynnsamma.
FÅR OCH VILDA IDISSLARE kan också drabbas av lungmask men då handlar det om andra arter av lungmask som inte smittar nötkreatur. Blodprov från ungdjur med symtom är bästa sättet att ställa diagnos. Det går även att ta träckprov under senare delen av sommaren. Det är svårt att se lungmask vid slakt men om det görs får djuret en anmärkning med veterinärkod 73/74 för lungmask. Ett stort antal anmärkningar vid slakt för lunginflammation, kod 63/64, eller lungsäcksinflammation, kod 75/76, kan vara en indikation på lungmask.
Lungmask ger hosta som ofta kan börja höras i flocken på sensommaren eller hösten. Om lungmask inte har förekommit i besättningen tidigare kan alla åldersgrupper drabbas och symtomen kan då lätt misstas för att vara orsakade av virus.
Om lungmask har cirkulerat i besättningen under en längre tid är det i regel främst kalvar och unga djur som börjar hosta. Förutom hosta kan lungmask ge sämre tillväxt, sämre aptit och dåligt allmäntillstånd. Vuxna kor som drabbas får ofta sämre mjölkproduktion. Vid kraftig infektion med lungmask drabbas djuren även lätt av lunginflammation orsakad av virus och bakterier.
Dödsfall förekommer.
Lungmask är känslig för de avmaskningsmedel som innehåller ivermektin. Alla de djur som misstänks vara nysmittade med lungmask bör avmaskas så fort som möjligt för att minska produktionsförlusterna.
De individer som får en allvarlig lunginflammation med bakterier behöver behandlas med antibiotika, i första hand penicillin.
EFTERSOM LUNGMASK sprider sig mellan besättningar med livdjur så är det effektivaste skyddet mot att få in smittan till besättningen att minska kontakterna med främmande djur, som exempelvis inköp, sambeten och uthyrning av tjur. Om rekryteringsdjur köps in som gått på bete i den säljande besättningen kan de avmaskas mot lungmask innan de släpps på bete igen.
Om lungmask redan finns i besättningen är det viktigt att vara vaksam på symtomen så att behandling kan sättas in i tid. Då äldre djur kan smitta yngre är det en fördel att inte blanda olika ålderskategorier på samma bete.
Att tänka på att inte ha för högt betestryck och att flytta djur i tid till nya beten är också en viktig faktor för att inte smittrycket ska bli för högt. Beten som är smittade betas med fördel av äldre djur nästa år men det bästa är om marken betas av en annan djurart.
Att djuren har tillgång till bra foder, är friska i övrigt och har bra vitamin- och mineralstatus minskar risken för att de ska bli sjuka på grund av lungmask.
