För att ta tempen på sin kalvuppfödning kan man använda sig av framförallt fyra parametrar som samverkar:
Behandlingsfrekvens för hosta och diarré
Daglig tillväxt
Dödlighet
Lunganmärkningar från slaktskadestatistik.
samt att
Att kalvarna hittar till vattnet och verkligen dricker
Max 10 kalvar i gruppen
Rikligt med strö och bra ventilation
Friska kalvar som växer bra är avgörande för resultatet i hela uppfödningen. Virpi Welling, veterinär på Svenska Djurhälsovården/Gård & Djurhälsan lär dig knepen.
En framgångsrik kalvuppfödning ställer stora krav på producenten. Framförallt när det gäller små kalvar som fortfarande dricker mjölk. Har man möjlighet är det bättre att köpa in en större grupp kalvar vid få tillfällen än några få kalvar ofta.
– Kommer det ofta in nya djur går virusinfektioner ständigt runt bland kalvarna, säger Virpi Welling.
I takt med att mjölkbesättningarna blir större tycker sig Virpi Welling se en tendens till att mjölkföretagarna vill förmedla kalvarna tidigare.
– Oavsett om man köper in avvanda eller ej avvanda kalvar bör man försäkra sig om att de fått rätt mängd råmjölk för att kunna bygga upp ett bra immunförsvar. Kalvarna ska vara friska när de förmedlas och inte ha hosta eller diarré. Köper man kalvar som är åtta till tio veckor gamla bör de helst väga runt 90 kilo. Vikten visar att de fått en bra start med rätt utfodring, varit friska, blivit avvanda korrekt och växer bra.
Avvanda kalvar ska vara vana vid att äta grov- och kraftfoder innan de lämnar sin gamla besättning.
– En sak som man inte alltid tänker på under insättningsperioden är att kalvarna ska ha tillgång till vatten och också hitta till vattnet och kunna dricka.
– Brist på vatten kan ge problem med hälsan kring insättning i och med att många av kalvarna är nyligen avvanda och kan lättare drabbas av diarré i samband med foderbytet i den nya besättningen.
Att inte ha kalvarna i för stora grupper är viktigt för att kunna hålla en god hälsa.
– Små grupper är en fördel och det tycks gå en magisk gräns vid cirka tio kalvar per grupp, blir det fler ökar risken för smittspridning, säger Virpi Welling.
Färre djur i gruppen minskar risken för överföring av smitta, både via nosen och via avföringen.
– I stora grupper ökar risken för diarrésmitta, oavsett om det är små eller avvanda kalvar. Diarré är ofta orsakad av virus eller parasiter och smittar. Får kalven diarré är risken också mycket stor att de utvecklar lunginflammation. Med färre djur i gruppen är det enklare för djurägaren att ha en bra tillsyn och se varje individ.
Att byta besättning är en stor omställning för en kalv och det är mycket som ska fungera för att kalven ska få en bra start. De första två till tre veckorna i mottagningsstallet lägger grunden för hur resten av uppfödningen ska gå. För ett bra resultat krävs också rätt typ av foder som är anpassad för den unga kalven och i rätt mängd och med god foderhygien.
– Ibland har man lite för bråttom och startar direkt med kraftfodret. Istället bör man se till att kalven kommer igång och äter bra med grovfoder innan man successivt för in kraftfodret.
– I de besättningar som lyckas med sin uppfödning ser man nästan inga kalvar som har diarré, säger Virpi Welling.
Generellt kan man säga att risken för sjukdomar ökar ju fler kalvar som föds upp men det är inte helt självklart att resultatet blir sämre.
– Med bra, rationella rutiner och personal som har tid för kalvarna kan man nå goda resultat även i stora besättningar. Men får man in en infektion blir konsekvenserna mycket större. De senaste åren tycker hon att det blivit mer populärt att bygga kallt än varmt för kalvarna.
– För de flesta som byggt ett kallt inhysningssystem för sina kalvar går det riktigt bra. När kalvarna sätts in, oavsett om de är avvanda eller ej, är det viktigt att se till att de har ett bra skydd för vinden och kan komma helt i lä. En kalv som utsätts för drag eller fryser blir sjuk och växer dåligt.
– Man ska också vara jättenoga med att strö, det får inte vara blött och kalvarna ska vara rena.
I varma stallar kan det ofta vara problem med ventilationen.
– Man ventilerar inte tillräckligt och tillför ny luft och då blir det fuktigt i stallet, och det är inte bra. I ett kallt stall fungerar det utmärkt med en bra, permanent ströbädd men den är inget bra alternativ för det varma stallet.
– I en djupströbädd bildas stora mängder gödselgaser som försvårar för ventilationen. I ett varmt stall är det bättre med ett tunt lager strö som byts ofta, liggbås eller gummispalt.
– Men det avgörande för ett bra resultat är inte vilket system man har utan hur man sköter det!
BESÄTTNINGAR som når bra resultat med sin kalvuppfödning har bra rutiner för tillsyn och vet vad de ska titta efter.
De har fungerande rutiner för den dagliga skötseln och en god hygien för att bryta smittvägar.
– De har också ett bra samarbete med sin besättningsveterinär och Svenska Djurhälsovården/Gård & Djurhälsan. Tillsammans jobbar vi ständigt framåt, sätter upp mål och följer upp hur det har gått, säger Virpi Welling.
Att föda upp kalvar är svårt, framförallt att lyckas med små, ej avvanda kalvar.
– Att ta emot mjölkdrickande kalvar är krävande och det händer ibland att jag avråder djurägare från att ta så små kalvar. Skötseln kräver både tid och kunskap. Men det är inte omöjligt att lyckas.
– Det är helt möjligt och de riktigt duktiga kalvskötarna får otroligt fina resultat men det tar tid och kalvarna behöver engagemang och kunskap för att vara friska och växa bra.
