Vid en ordentlig infektion av koccidier kan man ha flera miljoner parasitägg per gram träck. Tarmskadan kan därför bli omfattande och inte bara orsaka diarré utan även påverka tillväxten lång tid framåt eftersom näringsupptaget blir försämrat.
Det finns många olika arter av koccidier men det är framförallt tre sorter som orsakar sjukdom, ibland i blandning. Olika sorter kan inte smitta mellan djurarter. Efter genomgången sjukdom utvecklas viss immunitet. Stallkoccidios orsakas vanligen av Eimeria bovis och/eller Eimeria zuernii medan beteskoccidios vanligen orsakas av Eimeria alabamensis.
STALLKOCCIDIOS förekommer på kalvar från tre veckors ålder. Smitta är vanligare i gruppboxar där det är hög beläggning och där ströbädden ligger kvar och inte byts mellan omgångar av kalvar. Beteskoccidios är vanligast hos förstagångsbetande och ses oftast runt den första veckan efter betessläpp.
Symtomen på koccidieinfektion är diarré i varierande omfattning, alltifrån lite lösare konsistens till illaluktande och vattnig diarré. Den kan även vara slemmig och blod kan ses i avföringen. Ibland har djuren feber. Graden av smittdos avgör hur allvarliga symtomen blir. Allmäntillståndet blir nedsatt, aptiten blir försämrad och kalvarna kan mycket snabbt bli kraftigt uttorkade och behöva ges dropp i blodet. Beroende på skadorna i tarmen kan djuren även få blodbrist.
Vid diarré är det bra att veta orsaken så att rätt åtgärder kan sättas in. Genom att ta träckprov på djur med symtom kan man analysera om orsaken är koccidier och också vilken sorts koccidier det rör sig om. Träckprov ingår kostnadsfritt för kunder anslutna till Gård och Djurhälsans olika hälsopaket. Just vid koccidios är det bra att inte vänta för länge med provtagningen. Anledningen är att det i början av sjukdomsförloppet urskiljs en stor mängd parasitägg men på kort tid sjunker antalet ägg dramatiskt. Tar man ett prov sent så kan provet visa ett falskt lågt antal parasitägg i träcken.
VID KONSTATERAD infektion är det viktigt att vidta åtgärder för att minska smittrycket. Vanligen innebär det att man försöker mocka ur och minska smittan i ströbädden och där kalven äter och dricker. En åtgärd kan vara att minska antalet kalvar i en gruppbox. Ha om möjligt små grupper där kalvarna är lika i ålder. Tillämpa gärna omgångsuppfödning och mocka ur och tvätta boxarna mellan grupperna. Om man har en stor gruppbox där man kontinuerligt tar in kalvar finns risk att äldre kalvar smittar de yngre.
Har man dikor kan det vara bra att gruppera korna efter beräknat kalvningsdatum, då minskar åldersspridningen och därmed risken att äldre kalvar smittar de yngre.
Vid utbrott finns olika sorters läkemedel att använda som hindrar parasiterna att infektera tarmen och därmed kan stora skador i tarmen undvikas. Ibland kombineras läkemedel med hygienåtgärder för att snabbt bryta den onda cirkeln med mycket smitta i miljön. Det kan behövas eftersom parasitäggen är oerhört motståndskraftiga och överlever länge i miljön.
VISSA LÄKEMEDEL har lång halveringstid och är inte bra för miljön och därför finns det restriktioner på hur gödseln från behandlade djur ska spridas. Det finns även en antibiotikapasta som kan ges vid mildare infektioner som har effekt på koccidierna.
Behandling på enskilda djur med koccidios är annars densamma som när kalvar har diarré, det vill säga extra vätsketillförsel med. Det är bra att placera sjuka djur i en sjukbox för att minska smittrycket i gruppboxen. Den boxen bör inte användas till nyfödda friska kalvar.
Maria Torsein
Så förebyggs stallkoccidios
Små grupper av kalvar
Jämna åldersgrupper
Mocka ut ofta
Håll ströbädden ren
