Artikel

Knott och bromsar är en sommarplåga för nötkreatur på bete

Bitande flugor (knott, bromsar och myggor) är små blodsugande insekter som är kända för att vara mycket besvärliga för betande nötkreatur. Knott som tillhör familjen culicoides, även kallade svidknott, är en vanlig försommarplåga i stora delar av landet.
På bilden ses Svinknott, foto IBL.

De bitande flugorna lägger sina ägg i fuktiga miljöer som våtmarker och träsk och längs vattenkanter. Bitande flugor äter en blodmåltid, vanligtvis på ställen där huden och pälsen är tunn och blodkärlen ligger nära ytan, framför allt i ansikte, öron och hals. Även juver, ljumskar och buken är vanliga bettställen där huden är tunnare.  Betten kan vara smärtsamma: djuren reagerar genom att trampa med benen, samla ihop sig i beteshörn eller stå i vatten för att undvika att bli bitna. Djuren skakar sig, slår med svansen, kliar sig, ibland kan man se att djuren gräver hål i marken för att få upp moln av damm för att komma undan insekterna.

De negativa effekterna av insektsangrepp

Förutom självklar irritation, stress och smärta, kan vara blodbrist, minskad mjölkproduktion och minskad genomsnittlig daglig tillväxt på grund av obehag som kan påverka djurens beteende och betesintag.   Även dödsfall relaterade till stora antal insektsbett (t.ex. svärm av knott) har rapporterats. Dödsfallen har orsakats av allergiska reaktioner med tillhörande cirkulationssvikt eftersom insekternas saliv vid bettet kan leda till en kraftig immunreaktion hos vissa individer i flocken.  Insektsbetten kan också orsaka hudreaktioner och lokal inflammation i huden. Ibland leder insektsangreppen till att stressade djur forcerar staketet och skenar i väg.

Vad kan man göra för att minska risken för insektsangrepp?

Att helt kontrollera bitande insekter på betande nötkreatur är svårt. Insekterna förflyttar sig snabbt under långa distanser och de förökar sig effektivt under gynnsamma förhållanden. På svårt angripna betesfållor kan man ibland inte ha djur under vissa delar av året på grund av högt insektstryck.

Råd för att skydda djuren för insektsangrepp:

  1. Minskning av fuktiga områden i betesfållorna (dränering av våtmarker) där de bitande flugorna lägger sina ägg kan hjälpa till att minska deras population. De bitande flugorna kan dock flyga flera kilometer, därför kan dessa åtgärder ha en begränsad effekt.
  2. Skydd med tak för djuren som ger skugga, många arter av de bitande flugorna gillar inte mörka utrymmen.
  3. Slå bort sly och buskar eller annan tät vegetation där insekterna kan söka skydd och trivas.
  4. Biologisk bekämpning. Naturliga fiender till de bitande flugorna, såsom vissa fåglar och insekter, kan hjälpa till att hålla deras population i schack.
  5. Det finns flera receptbelagda medel på marknaden som appliceras på huden. Dessa preparat har repellerande effekt mot bitande flugor, även öronbrickor kan användas i samma syfte.   Dock är effekten mot knott begränsad enligt litteraturen. Behandling med medel som appliceras på huden behöver ges upprepade gånger under betessäsongen, i intervaller om 5-8 veckor, beroende på preparat. Prata med din nöthälsoveterinär på Gård&Djurhälsan för bästa lösning på din gård.
  6. Utnyttja dygnet på bete strategiskt. Vissa insekter är nattaktiva, andra dagaktiva. Om det är ett hårt insektstryck på ett bete är det kanske möjligt att ta in djuren på dagen och låta dem beta på natten eller tvärtom? Planera rotation beroende på art. Svidknotten är mest aktiva vid gryning och skymning och under molniga dagar med hög luftfuktighet. Bromsarna är dagaktiva och biter inte på natten.

 

Faktaruta bitande flugor i Sverige

  • Hästflugor: smärtsamma bett, dagaktiva, attraheras av värme och rörelse.
    • Vanlig broms (Tabanus bromius): 2,5 cm lång med tydliga vingfläckar.
    • Gulbrämad broms (Chrysops relictus): gula fläckar på vingarna.
  • Svidknott (Culicoides): en av de mest besvärande arterna, aktiva vid gryning och skymning, lägger ägg i fuktiga miljöer.
  • Knott (Simulidae): små, svarta flugor som svärmar i stora antal. Aktiva på dagen och lägger sina ägg i rinnande vatten. Smärtsamma bett.
  • Fjädermyggor (Chironomidae): vissa arter biter och suger blod. Liknar vanliga myggor.
  • Stickmyggor (Culicidae): den vanligaste myggan i Sverige, en aggressiv blodsugare. Aktiva vid skymning och gryning. Lägger ägg i stillastående vatten.
  • Fästingar (Ixodidae): tillhör bitande insekter, ej flugor. Aktiva från tidig vår till sen höst och kända för att överföra sjukdomar som babesia (sommarsjuka) och anaplasma (betesfeber) hos nötkreatur.