Att kunna känna igen och diagnostisera olika klövsjukdomar hos får är oerhört viktigt, dels för fårägaren och dels för veterinären. Åkommor i klövarna skapar smärta och lidande hos fåren, och kan leda till stora ekonomiska förluster för fårägaren. En snabb och korrekt diagnos är därför viktig för att kunna ta rätt beslut om behandling och vidare åtgärder.
Artikelförfattaren Lisa Berg, distriktsveterinär i Roma, Gotland. Foto: Emla Stockmarr
Klövspaltseksem
Klövspaltseksem är en ytlig inflammation som endast drabbar klövspaltshuden. Sjukdomen orsakas av Fusobacterium necrophorum som är en omgivningsbakterie ofta förekommande i jord och avföring. Detta innebär att man aldrig kan sanera bort bakterien. För att eksem ska utvecklas krävs dock en varm och fuktig omgivning, som bryter ner hudens normala barriär. Huden i klövspalten blir hårlös, röd eller blank och eventuellt svullen. Klövspaltseksem orsakar vanligen inte hälta men är en förutsättning för att fotröta ska kunna utvecklas.
Klövspalteksem. Foto: Åsa Hilmersson
Fotröta
Fotröta är en mutifaktoriell sjukdom där bakterien Dichelobactus nodusus spelar en avgörande roll. Fotröta orsakar djurlidande och stora kostnader för fårnäringen då sjukdomen kan leda till nedsatt foderintag och viktminskning, produktionsförluster och nedsatt ullkvalitet. Sjukdomen är oerhört vanlig i Storbritannien där kostnaden för fotröta uppgår till 24 miljoner brittiska pund varje år. Då fotröta är ett såpass utbrett problem, och då Storbritanniens klimat inte innebär några längre torra perioder, har försök att eliminera sjukdomen från landet ej ansetts möjligt. Man satsar istället på att kontrollera sjukdomen och försöka hålla smittrycket lågt på besättningsnivå. I Sverige är sjukdomen anmälningspliktig enligt Svenska Jordbruksverkets föreskrift (SJVFS 2013:23) och fårnäringen har en gemensam överenskommelse om att besättningar med fotröta inte ska sälja livdjur. För att kunna uppnå detta inriktas åtgärderna på sanering för att kunna friskförklara de drabbade besättningarna. Diagnosen fotröta ska därför alltid ställas på besättningsnivå, vilket betyder att det är viktigt att undersöka tillräckligt många djur för att kunna säkerhetsställa att de undersökta djuren representerar hela flocken.
Efter att en klöv drabbats av klövspaltseksem kan D. nodusus infektera klövspalten och orsaka fotröta. Detta förutsätter dock att D. nodusus förekommer i fårens omgivning och att de rätta miljöförutsättningarna, såsom varmt och fuktigt väder, föreligger. De kliniska symptomen vid fotröta kan vara allt från lindrig inflammation i klövspaltshuden till kraftig underminering av sulan. Hur allvarlig sjukdomen blir beror på flera samverkande faktorer såsom bakteriens virulens, miljöfaktorer och djurens motståndskraft. För att kunna skilja på de olika kliniska bilderna som fotröta kan ge upphov till graderas sjukdomen. I Sverige används en skala från 0 till 5 (Tabell 1).
Grad 1 kan ses i både friska och av fotröta smittade besättningar. För att räknas som smittad ska även ≥ grad 2 kunna påvisas i besättningen. Individer i samma besättning kan alltså ha olika allvarliga lesioner och vissa individer kan vara friska.
Tabell 1. Gradering av fotröta
| Grad | Beskrivning |
| 0 | Normal klöv |
| 1 | Lindrig inflammation i klövspaltshuden |
| 2 | Nekrotiserande inflammation i klövspaltshuden som involverar delar av, eller allt mjukt horn på insidan av klövhalvorna |
| 3 | Nekrotiserande inflammation med underminering av sulan. |
| 4 | Underminerad sula ända ut till klövkapselns hårda horn |
| 5 | Nekrotiserande inflammation ända ut till klövväggen. Sulan är borta och klövkapseln lös |
Diagnosen fotröta ställs med hjälp av typiska kliniska fynd, och kan bekräftas genom olika bakteriella tester så som odling, mikroskopiering eller PCR. En ny PCR-teknik har nyligen utvecklats och införts i SVA:s diagnostik, med vilken man kan avgöra D. nodusus virulens.
Fotröta grad 3. Foto: Ulrika König
Contagious ovine digital dermatitis (CODD)
Denna sjukdom har aldrig diagnostiserats i Sverige, varför det heller inte finns något vedertaget svenskt namn. CODD är trots detta en viktig sjukdom då den utgör ett hot mot djurvälfärden på grund av de svåra symptom den orsakar. Man vet ännu inte helt fullt hur och varför sjukdomen uppstår. Det första symptomet är att kronranden blir hårlös och blodigt sårig. Såren sprider sig sedan snabbt nedåt, vilket till slut resulterar i att hornkapseln helt lossnar från köttklöven.
Separation i vita linjen
En separation i vita linjen uppstår när klövväggens horn på den yttre delen av klöven släpper från sulans horn. Detta leder till en spricka där jord, smuts och bakterier lätt kan packas in. Följden blir ofta hälta och sprickan kan även vara ett förstadium till böld i vita linjen, såsom beskrivits ovan. Separationen kan variera i storlek, från små sprickor som ofta inte orsakar hälta och endast upptäcks vid klövklippning, till mer betydande och omfattande skador där separationen kan gå flera centimeter upp på klöven.
Orsaken till separationen är inte helt känd men hornkvaliteten kan vara en viktig faktor. Åkomman har setts hos olika fårraser och i alla åldrar och vissa forskare hävdar att orsaken är genetisk. Separation i vita linjen, eller hålvägg som det också kallas, förekommer även hos nöt. Här tror man att en hålvägg uppstår efter fång som i sin tur orsakar en störning i hornproduktionen. Det har även spekulerats om klövverkning kunde exponera omoget horn i vita linjen som därigenom lättare separerar.
En separation syns längs den en högra klövhalvans ytterkant.
Klövböld/böld i vita linjen
Klövböld hos får kan uppstå av olika anledningar och beroende på uppkomstsättet utgår förändringarna antingen från tån eller ballområdet.
En böld i tån, eller abscess i vita linjen som den också kan kallas, uppstår då bakterier tränger in i klöven via sprickor i hornet eller via en separation i vita linjen genom att smuts och jord med bakterier packas in i sprickan. Fåret blir akut halt, och belastar helst inte den drabbade klöven alls. Klöven blir varm och genom att känna och trycka på klöven kan bölden hittas. Ofta spricker bölden upp i kronranden, och när detta händer blir fåret oftast omedelbart ohalt.
Ursprunget till en böld i ballområdet är istället en skada i klövspaltshuden. En sådan skada kan uppkomma av vassa stenar eller liknande, men är som allra oftast ett resultat av klövspaltsinflammation som kan uppkomma då huden mellan klövarna utsätts för väta och smuts. Klövspaltens hud luckras då upp, varpå bakterier kan skapa en infektion. F. necrophorum och Arcanobacterium pyogenes letar sig sedan djupare varpå de infekterar vävnaden i ballområdet och orsakar en böld. Symptomen på böld i ballområdet är framför allt en akut, kraftig hälta och svullnad runt klöven.
En klövböld som spruckit upp i kronranden.
Förvuxen klöv
En normal klöv ska ha en något konkav sula och den yttre väggen ska bära fårets vikt och därför sluta någon milimeter nedanför sulan. Om klövarna inte slits ned i samma takt som de växer kan den yttre väggen på ytterklöven växa ut och vika sig in under sulan. Även tåhornet växer och gör att fåret får en felaktig belastning på ballområdet av klöven. Detta är vanligt om djuren vistas på djupströbädd. En förvuxen klöv kan leda till felbelastning och hälta. Förvuxet klövhorn är ett av de vanligaste klövproblemen hos får. Ökat proteinintag kan leda till att hornet växer fortare och om fåren vistas på allt för mjukt underlag slits inte klövarna tillräckligt och blir förvuxna.
På översta bilden ser man hur vägghornet har växt in och vikt sig över sulan. Den nedre bilden visar klöven från sidan med en kraftigt förvuxen tå.
Hyperplasi i klövspalten
Limax, som detta kallas är en förtjockning av klövspaltshuden. Om förtjockningen blir tillräckligt stor kan denna klämmas mellan klövarna och orsaka smärta och hälta. Ofta ses klövspaltseksem på limaxen, vilket orsakar ytterligare smärta. Orsaken till denna åkomma är inte helt känt men det har föreslagits att den kan ha genetisk bakgrund varför avel från baggar med limax bör undvikas.
Hyperplasi i klövspalten. Foto: Ulrika König
Granulom
Granulom är en lättblödande, röd vävnad som uppstår till största del i tån då man klippt bort för mycket horn och orsakat en blödning. Andra orsaker är sulskador efter fotröta eller trauma av ett vasst objekt. När skadan läker formas lättblödande ärrvävnad. Denna vävnad hindrar hornet från att kunna växa normalt. Drabbade djur blir kraftigt halta.
Granulom i tån. Foto: Ulrika König
Fång
Fång är en inflammation i lamelläderhuden i klövarna men den exakta orsaken till denna inflammation är inte helt känd. Hos häst är detta en vanlig sjukdom och den associeras ofta med frodigt bete eller överintag av kraftfoder . Nötkreatur och får kan också drabbas och även här har man sett ett ett samband mellan fång och utfodring på samma sätt som hos häst. Får med akut fång rör sig stelt och ligger gärna ner. När de inte ligger ner står de ofta med alla benen tätt tillsammans under kroppen. Vid undersökning kan man känna ökad digitalpuls och värme över klövarna. Fång kan orsaka vågräta s.k. fångringar över klöven, där hornet är svagare. När dessa skåror växer ut kan de spricka och orsaka ytterligare hälta.
Vågrät sprickbildning längs med kraftig fångring.
Lisa Berg, Distriktsveterinär Roma, Gotland
Läs examensarbetet ”Kunskap hos svenska veterinärer och fårägare om klövsjukdomar hos får – En enkätstudie” i sin helhet nedan!
