Småkalvar, upp till cirka tre veckor gamla, befinner sig i en termoneutral zon när omgivningens temperatur är från 15°C till 25°C. Med kalvens termoneutrala zon menas det temperaturintervall då kalvens normala ämnesomsättning producerar tillräckligt med värme för att bibehålla kalvens kroppstemperatur. Zonens lägre gräns kallas för den lägre kritiska temperaturen. Den termoneutrala zonen varierar bland annat beroende på kalvens vikt och ålder samt omgivningen. Lätta kalvar har procentuellt större kroppsyta än tyngre kalvar. Den större kroppsytan medför större värmeförlust. Äldre kalvar och nötkreatur har dessutom en vom som genererar värme.
Från och med cirka tre veckors ålder faller den lägre kritiska temperaturen till cirka 5°C. Det är ingen katastrof om omgivningens temperatur faller ytterligare några grader, det kan till en viss del kompenseras med ökad ämnesomsättning. Alltså, kalven behöver mer mjölk för att både kunna växa och hålla värmen.
Det finns flera saker som du kan göra för att hjälpa kalvarna hålla sig varma och torra så att de håller sig friska och fortsätter växa.
Kalvtäcken minskar värmeförlusten
Se till att kalven är torr innan täcke läggs på.
Tak över utegården för kalvar i utomhushyddor
Det behöver vara en god ventilation utan att det uppstår drag
Innertak som skapar ett mikroklimat för kalvarna. Innertaken kan hängas i kedjor så att de kan fällas upp vid behov.
Rikligt med strö
Ibland pratas om ”bedding score” och att mer strö ensamt kan ha effekt för att få friskare kalvar. Kalven ska då ha så mycket strö att det täcker benen.
Ökad mjölkgivan för att behålla både värme och tillväxt
Extra viktigt för kalvar som är yngre än en månad som är helt beroende av mjölk för energi. En tumregel för att behålla samma tillväxt och hälsostatus är att öka mjölkgivan med 1 MJ (ca 3,5 dl helmjölk) för varje fem grader som det temperaturen faller under 10°C. Kalvar är dock vanedjur, så den högre mjölkgivan behöver ges hela vinterperioden och inte bara på kalla dagar. Om mjölken ges i napphinkar är det bästa att ge minst tre mål mjölk om per dygn.
Servera varmt vatten att dricka
Äldre kalvar, ungdjur och vuxna nötkreatur tål betydligt lägre temperaturer
En solig, torr, vindstilla dag är till exempel den lägre kritiska temperaturen – 24 °C för ett ungdjur på 300 kg som först då behöver öka sin ämnesomsättning för att behålla värmen. Samma djurs lägre kritiska temperatur är +2°C vid en vindhastighet på 4,5 m/s och blöt päls.
FAKTARUTA |
| Inom vetenskapen används ofta begreppet termoneutral zon där nötkreaturens inre temperatur är oberoende av omgivningens temperatur. Temperaturintervallet avgränsas nedåt av den lägre kritiska temperaturen, LCT, som definieras vid den temperatur som ett nötkreatur ökar sin metabolism för att bibehålla värmen. Vid temperaturer under LCT påverkas nötkreatur av köldstress, nedtill den temperatur i överlevnadszonen där djuret inte längre kan överleva LCT varierar mellan olika individer och olika väderförhållanden.
Den termoneutrala zonen högre gräns kallas för den övre kritiska temperaturen och visar när djuret börjar göra sig av med överskottsvärme genom att till exempel svettas eller aktivt söker svalka i skugga eller blåst. |
Nötkreaturs lägre kritiska temperatur är multifaktoriell och påverkas av: |
|
| Djurets egenskaper | Omgivningen |
|
|
Källor:
Annex to the EFSA Journal. 2009. Report of the Panel on Animal Health and Welfare (Question No EFSA-Q-2006-113). Effects of farming systems on dairy cow welfare and disease.
Roland, L. Drillich, M. Klein-Jöbstl, D. & Iwersen, M. 2016. Invited review: Influence of climatic conditions on the development, performance, and health of calves. J of Dairy Sci. 99:4. 2438-2452. https://doi.org/10.3168/jds.2015-9901
Silva, F.L.M. & Bittar, C.M.M. 2019. Thermogenesis and some rearing strategies of dairy calves at low temperature – a review, J. Appl. Animal Research, 47:1, 115-122. DOI: 10.1080/09712119.2019.1580199
Webster, A.J.F., 1970. Direct effects of cold weather on the energetic efficiency of beef production in different regions of Canada. Can. J. Anim. Sci. 50. 563–573.
