Besvärligt och kostsamt

Juverinflammation, mastit, hos tacka är en vanlig och kostsam sjukdom som orsakar stora problem för såväl djur som djurägare. I vardagligt tal kallar vi sjukdomen för bara mastit, men det finns flera varianter och den här artikeln handlar om så kallad akut klinisk mastit, det vill säga hastigt uppblossande mastit med synliga symtom. Tackor kan också ha så kallad kronisk klinisk mastit som ofta visar sig som knölar i juvret och även helt osynlig mastit, så kallad subklinisk mastit.

Det är störst risk att djuren drabbas i samband med lamning; flertalet mastiter påträffas inom första dygnet efter att lammen fötts. En andra topp inträffar när lammen är 2‒3 veckor gamla, då mjölkproduktionen är hög och sårskador på spenen eller vid spenbasen är vanligare till följd av lammens intensiva diande. Tackor med tre lamm eller fler, samt äldre och underutfodrade tackor löper högre risk. Infektionen når för det mesta juvervävnaden via spenkanalen så med god hygien i ströbädden kan många fall undvikas.
Förutom djurens ‒ och den medkännande djurägarens ‒ lidande så är juverinflammation kostsamt. Tackor dör, avlivas på grund av sjukdom eller slaktas ut efter avvänjning. Lamm dör eller tappar i tillväxt. Veterinärbesök för behandling av tackan innebär också kostnader, och merarbetet orsakar mer svårmätbara men nog så kännbara förluster.

 

Vanligaste orsaken till förskrivning av antibiotika

Den klart vanligaste orsaken till att veterinärer förskriver antibiotika till får är akut klinisk mastit. Sjukdomen upptäcks ofta i ett relativt sent skede, kanske först när tackan visar hälta och nedsatt allmäntillstånd, vilket försämrar prognosen. Behandling med antibiotika som ges som injektion ska påbörjas så snabbt som möjligt. Tackan bör isoleras med sina lamm för att minska risken för smittspridning, och underlätta övervakning samt eventuell stödutfodring av lammen.

 

Samarbetsprojekt

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och Gård & Djurhälsan, G&D, undersöker i ett samarbetsprojekt (SvarmPat) hur olika antibiotika fungerar vid behandling av olika sjukdomar hos lantbrukets djur. Juverinflammation hos tackor har varit, och är, ett prioriterat område.

År 2007 gjordes en undersökning av vilka bakterier som orsakade akut klinisk mastit i våra svenska fårbesättningar och hur de svarade på olika typer av antibiotika. Det visade sig då att den besvärliga Staphylococcus (S.) aureus återfanns i så många som 73 procent av proverna, men att den i samtliga fall var känslig för penicillin. Nu är det 17 år sedan och dags att uppdatera kunskaperna om vilka smittämnen som idag är vanligast vid mastit hos får samt fastställa deras känslighet för antibiotika. Särskilt viktigt är det att följa trender för penicillinresistens hos den hittills vanligaste bakterien S. aureus.

Nya data

Totalt har det kommit in 53 mjölkprover från 33 olika besättningar till projektet 2022‒2023.

I tre av mjölkproverna fanns ingen växt av bakterier och i nio av mjölkproverna kunde ingen specifik infektion påvisas på grund av växt av blandflora. I fyra av proverna kunde mer än ett smittämne påvisas.

2007. aureus är fortsatt i särklass den vanligaste bakterien, även om den inte var lika dominerande som i den tidigare undersökningen. Den hittades nu i cirka 60 procent av proverna (29 av 44 prover). Samtliga S. aureusvar glädjande nog känsliga för penicillin. Det visade sig alltså att läget avseende denna bakterie var gott och oförändrat jämfört med fynden 2007. De nuvarande antibiotikariktlinjerna för effektiv behandling av akut klinisk mastit hos tacka kvarstår därmed i oförändrad form; fem dagar med penicillin.

Näst vanligaste isolerade bakterien var Mannheimia (M). haemolytica som växte i 9 av 41 prover. Ett isolat av M. haemolytica och ett isolat av Mannheimia sp. var resistenta mot penicillin (de bildar ett enzym som bryter ner penicillin). Ett isolat av M. haemolytica låg mellan känslig och resistent. Övriga bakterier var känsliga för penicillin, som alltså därmed blir förstahandsvalet vid behandling.

Om däremot infektion med Mannheimia påvisas och man inte får någon bra behandlingseffekt kan byte till annat preparat övervägas av veterinären.
Även om materialet är förhållandevis litet bör vi också kunna tolka resultatet som att kolibakterier numera är en ovanlig orsak till akut klinisk mastit hos tacka. I studien från 2007 påvisades den i 9% av fallen, men i nuvarande studie hittades den inte i något av proverna. Orsaken till detta kan vi inte svara säkert på, men då E. coli är en miljöpatogen kan det tyda på en förbättrad hygien.
Se tabell för mer detaljerade beskrivning av bakteriernas fördelning.

Chans att behålla favorittackan

Grundregeln är att tackor som får mastit inte ska betäckas på nytt. Om tackan däremot är provtagen och visar infektion med annat än S. aureus, och dessutom har svarat bra på behandlingen kan hon fortsätta i gårdens lammproduktion. S. aureus finns tyvärr ofta kvar trots till synes lyckad behandling, så vid infektion med denna bakterie ges rådet att slå ut tackan även om hon verkar helt återställd.

Det är ju alltid bra med provtagning, men om en värdefull tacka drabbas så är det ju särskilt befogat. Ta då ett mjölkprov i samband med första antibiotikabehandlingen. Mjölkprov från besättningen kan ibland analyseras av behandlande veterinär t ex på en veterinärstation, men det kan alltid skickas till SVA. Skulle det visa sig vara något annat än S. aureus som orsakat mastiten och tackan blir helt återställd av behandlingen så kan hon alltså betäckas även nästa säsong utan betydande risk för ny mastit efter nästa lamning.

Förebygg

Det är svårt att förebygga alla fall av mastit, men genom att vidta en rad åtgärder kan riskerna minskas markant. Infektionen når juvret via spenkanalen, vilket innebär att god hygien kan förhindra många fall. Det är särskilt viktigt att ströa rikligt i lamningsboxarna. Vidare innebär medelgott hull hos tackan att hon kan försörja lammen på ett bra sätt, och leder till att avkomman sliter mindre på spenar och juver. Genom avel, bortadoption och flasklammsgrupper kan man dessutom se till att tackan inte blir digivande till för många lamm.

Tabell. Fördelning av bakterier i mjölkprover från tacka i projekt klinisk mastit