Parasiter som i huvudsak övervintrar i djuren
Stora magmasken (Haemonchus contortus) Stora magmasken är en parasit som spridit sig allt längre norrut och som anges ha mycket svårt att överleva på betet under svenska förhållanden. Påvisas den i träckprover tagna på våren är det därför viktigt att avmaska före betessläpp. Haemonchus contortus är ju vanligt förekommande i svenska fårbesättningar, men har aldrig påvisats med molekylära metoder hos nötkreatur i landet. Risken för smitta via nötkreatur ses som mycket liten, och sambete eller växelbete med nötkreatur kräver därför inga extra åtgärder avseende nötkreaturen om fåren visar förekomst av stora magmasken.
Alpackor och getter däremot har gemensamma parasiter med fåren och däribland även Haemonchus contortus.
Stora leverflundran (Fasciola) Inledande studier antyder att stora leverflundran har mycket svårt att övervintra i sin mellanvärd, olika arter av vattensnäckor, och svårt även i form av frilevande stadier. Eftersom det tar lång tid för denna parasit att växa till det könsmogna stadiet i fåret sker ingen väsentlig uppförökning på betet förrän på sensommar/höst. Sådana fakta kan användas i betesstrategierna och är grund till råd som att, om möjligt, undvika de sankare markerna till får senare under betessäsongen.
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet
Parasiter med god förmåga att övervintra på betet under svenska förhållanden övervintrar även i fåret.
Koccidier Koccidier är encelliga djur som kan smitta på stall, i rastfållor och på bete. De är mycket motståndskraftiga mot yttre påverkan såsom värme, kyla och olika saneringsmedel och kan överleva länge i djurens närmiljö. Koccidios drabbar framför allt lamm som är 1-2 månader gamla och parasiter från ena årets lamm kan finnas kvar i miljön till nästa generation av lamm påföljande år. Därav rådet att om man har rastfållor till tackor med små lamm så bör man ha minst två ytor som man kan alternera mellan från år till år.
Nematodirus battus Denna art av de så kallade tunnhalsade tarmmaskarna utvecklas till det smittsamma tredje larvstadiet inuti ett motståndskraftigt ägg. I vissa fall får man en masskläckning av äggen efter en längre period av kyla följt av varm och fuktig väderlek. Detta kan innebära att övervintrande ägg kläcks ungefär samtidigt. Då fås ett högt smittryck med åtföljande diarré hos unga lamm. N. battus är inte alls lika vanlig i Sverige som i till exempel Storbritannien och i Norge där den ofta orsakar diarré som kan vara svår att skilja från koccidios.
En viktig hörnsten i bekämpning av parasiter utgör det rena välkomstbetet, det vill säga att lammens första bete helst ska utgöras av bete som inte använts till får föregående säsong. Denna strategi förebygger bland annat diarré orsakat av övervintrande N. battus.
Parasiternas livslängd i fåren
När djuren lämnar betet får de inte i sig fler betesburna parasiter, men de tar med sig de maskar som redan etablerat sig i mag-tarmkanalen in på stall. Livslängden hos de parasiter som ätits upp av fåren varierar förstås beroende bland annat på vilka arter det handlar om, men generellt sett kan man absolut inte ”blåsa faran över” bara för att djuren stallas in. Många av de parasiter fåret bär i sin kropp på hösten finns kvar under vintern och kan påverka produktion och hälsa under stallsäsongen. Ovanstående faktum ligger till grund för att man ofta väljer att avmaska tackor i samband med installning om de varit utsatta för Stora magmasken under sommarbetet.
