Hull och hullbedömning – bu eller bää?

Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 1-2021

 

Det går inte att klassificera hullet på ett får genom att titta på det, utan man måste känna på djuret. Även om fåret är helt nyklippt är det svårt att avgöra dess hull på någon annan nivå än fetknopp eller mager. Hullbedömningar gör vi med händerna, inte med ögonen.

När vi pratat om hullbedömning så menar vi vuxna djur och avser produktionshull. Växande lamm bedöms bäst genom vägning för att få ett mått på tillväxten och kombineras med slaktmognadsbedömning inför slutuppfödning, vilket jag inte berör i denna artikel.

Hullbedömning görs över fårets ländrygg, bakom sista revbenet och framför bäckenet.

Jobbigt och onödigt?

Inte sällan hör eller ser man inlägg från personer som ondgör sig över att behöva hullbedöma. Det är tex krav på tre hullbedömningar om du söker extra djurvälfärdsersättning för får. Tyvärr ser man ibland ”tips” på sociala medier hur man kan kringgå dessa stödkrav. Förutom att det är ”fusk” så visar det på att man verkligen inte förstått hur viktigt det är för ens produktion (inte för myndigheterna) att verkligen genomföra regelbundna hullbedömningar. Man har missat hela poängen!

Hur gör jag om jag nu måste?

Regelbundna hullbedömning görs för att kontrollera att fåren är i rätt hull under fåråret. Hullbedömning görs genom att känna över djurets ländrygg. Fåret ska stå upp och vara avslappnat. Lägg handen mitt på ländryggen och låt handflata och fingrar glida över tornutskott, muskulatur och ned över tvärutskotten. Prova om det går att känna tvärutskottens ändar och om det går att få in fingrarna mellan eller under tvärutskotten. Väg samman hur muskulatur och tvärutskott känns för att avgöra vilket hullpoäng fåret har. Hullskalan vi använder är fem-gradig där ett är ett mycket avmagrat djur och fem är ett djur i kraftigt överhull. Ofta använder man halvgraderingar för att förfina skalan. Hullbedömning lär du dig genom att gå på kurs eller av en får-mentor samt genom att träna hemma.

Väg samman hur muskulatur och tvärutskott känns för att avgöra vilket hullpoäng fåret har.

 

Samma hullskala kan användas oavsett vilken fårras som hullbedöms. Dock måste hänsyn tas till att skelettets konformation (hur kraftigt skelett är), höjden på tornutskotten och muskelansättningen varierar mellan olika raser. En lantrastacka kan aldrig kännas på samma sätt som en köttrastacka. Vilken hullpoäng som ges avgörs i första hand av hur tvärutskotten känns. Börja alltid med att leta upp ett djur som du bedömer till hullpoäng 3 alltså ett medelgott hull och utgå sedan från detta i din vidare bedömning. Genom regelbunden hullbedömning av djuren i din egen besättning kalibrerar du dig själv och får en uppfattning om hur de olika hullpoängen känns.

Hullbedömning av andras djur, antingen på hullkurser eller på ERFA-träffar är också en bra träning och ger många gånger upphov till långa och intressanta diskussioner.

Måste jag verkligen skriva ner resultatet också?

När du fyllt i hullbedömningen på hullkortet ser du vilka individer som fått respektive hullpoäng och hur hullspridningen ser ut i besättningen.

 

Fyll i resultatet av din hullbedömning i en tabell eller på ett hullkort. Förutom varje djurs individuella hullpoäng skapar du dig en uppfattning om hullspridning i besättningen. Du får med denna metod en god uppfattning om besättningens djur generellt ligger bra i hull eller om det tippar åt att majoriteten av djuren är för tunna eller för kraftiga. Det finns alltid en viss hullvariation inom en besättning, men variationen bör inte vara för stor. Målet är att 90 % av tackorna har ett medelgott hull (hullpoäng 3-3,5). Skriv alltid upp individnummer så att du lätt kan gruppera individerna efter deras hull. Ibland ser man exempel på att djurägare fyllt i hullbedömningstabeller utan att ange individnummer. Denna modell ger information om hullspridningen i besättningen, men du förlorar den viktiga möjligheten att gruppera djuren, vilket är huvudsyftet med hullbedömningen. Dessutom krävs individregistrering av hullet om du söker välfärdsersättningen, enbart kryss är inte godkänt.

Om det är en stor hullspridning inom flocken kan det bero på för få ätplatser, dålig gruppering, att nytt foder delas ut för sällan eller att fodret har för dålig näringsmässig kvalitet. Om fåren äter sitt grovfoder direkt ur en hårdpackad rundbal kan det vara svårt för dem att få loss fodret, vilket också kan bidra till hullspridning.

Målsättningen är att tackorna inte varierar mer än 1-1,5 hullpoäng under hela året. Ett hullpoäng omkring 3 är lagom under större delen av året.

Alla goda ting är tre

Det optimala hullet för djuren varierar under fåråret. Du bör sträva efter att tackorna inte varierar mer än 1-1,5 hullpoäng under hela året. Ett hullpoäng omkring 3 är lagom under större delen av året. Tackan tappar naturligt i hull efter lamningen när hon ger di till lammen. En tacka med hög mjölkproduktion och flera lamm kan tappa märkbart i hull under digivningen. Vid tiden för betäckning är det viktigt att tackan har återfått ett hullpoäng på 3-3,5 som hon helst ska bibehålla fram till lamning.

Avelsbaggen bör hålla hullpoäng runt 3 under större delen av fåråret. Inför betäckningssäsongen kan baggen få öka i hull till 3,5-4 eftersom han ofta minskar en hullpoäng eller mer under betäckningen. Efter betäckningen erbjuds baggen näringsmässigt bra foder för att återfå ett hullpoäng på ca 3.

Var sak har sin tid

Avvänjningen är den viktigaste tidpunkten för hullbedömning på hela fåråret. Det är under sinperioden som man har möjlighet att kompensera för förlusterna i hull som tackorna haft under digivningen. Tackorna måste få förutsättningar att nå rätt hull innan betäckning för att kunna hålla sig friska och producera fina lamm nästa produktionsomgång. Vill man öka förutsättningen för att tackan skall släppa fler ägg under brunsten, så kallad flushing, kan man öka foderintensiteten de sista veckorna innan betäckningen. Flushing bör inte göras på raser som naturligt föder många lamm. De första veckorna efter att baggen tagits ifrån tackorna är det viktigt att behålla samma foderstat som under betäckningen för att inte störa implantationen av foster genom ett foderbyte.

Under högdräktigheten bör tackornas hull inte regleras alls, då det kan ha negativa effekter på fostren. Dock måste foderstaten anpassas eftersom näringsbehovet ökar i högdräktigheten samtidigt som tackorna klarar av att äta mindre foder. Under de sista 6 veckorna i dräktigheten sker huvuddelen av fostertillväxten vilket får till följd att det blir trångt i bukhålan och foderintaget minskar på grund av platsbrist. Grovfodret till högdräktiga tackor måste ha ett högt innehåll av både energi och protein och som regel behöver foderstaten även kompletteras med kraftfoder.

Högst näringsbehov har tackorna när de producerar mjölk under de första veckorna efter lamning. Det bästa grovfodret eller betet bör alltid användas till högdräktiga och mjölkande tackor.

Hullet styr hälsan

Tackornas hull har en direkt påverkan på produktionen och hälsoläget i besättningen.

 

Under betäckning och dräktighet ger såväl under- som överhull hos tackorna sämre brunster, påverkar antalet ägg som släpps, påverkar livmodermiljön och därmed embryoöverlevnaden. Ett felaktigt hull påverkar också moderkakans utveckling och inverkar på lammens näringsförsörjning i livmodern vilket har betydelse för fostertillväxten. Stora lamm och trånga förlossningsvägar till följd av fettinlagring eller underviktiga lamm med sämre vitalitet är faktorer som påverkar lammöverlevnaden negativt i anslutning till förlossningen.

Hullet har även betydelse för risken att utveckla ett antal sjukdomar hos tackan under dräktighetens sista del. Exempel på sjukdomar som kan sättas i samband felaktigt hull är bland annat kalkbrist, dräktighetstoxikos och slidframfall.

Tackans hull under dräktigheten påverkar kvaliteten och produktionen av råmjölk samt den totala mjölkproduktionen och därmed de unga lammens hälsa och tillväxt. Om mängden råmjölk är liten och kvaliteten på den är dålig får lammen ett sämre skydd mot infektioner. Minskad total mjölkmängd gör att lammen växer långsammare och att tackornas juver blir mer ansträngt och risken för juverinflammation hos tackan ökar.

Nu arbetar vi vidare i grupper

Genom att hullbedöma tackor vid strategiskt valda tidpunkter under fåråret kan tackornas hull styras med hjälp av utfodring och gruppering. Hullbedömningen ger svar på hur utfodringen har fungerat och ger en indikation på hur du skall utfodra kommande period.

 

Både under- och överhull ökar risken för ett antal sjukdomar, i synnerhet hos tackorna under högdräktigheten.

 

Att öka en hullpoäng tar tid, minst 6–8 veckor, under förutsättning att foderstaten är tillräckligt bra. Det tar längre tid att öka hullet från hullpoäng 1,5 till 2,5 än att öka från hullpoäng 3 till 4. Tunna djur kan behöva fylla på fettreserver inne i kroppen innan de börjar lägga på hullet så att det märks. Sintiden är den tid då det är bäst att reglera tackornas hull eftersom de då endast behöver tillgodose sitt eget näringsbehov. Gruppering av tackorna efter hull och näringsbehov är ett effektivt sätt både för reglering av hullet och för att bibehålla önskat hull. Tackor med störst näringsbehov grupperas för sig så att de får det näringsrikaste fodret/betet och vid behov även kan tillskottsutfodras utan att tackor i högre hull riskerar att överutfodras. Ungtackor bör hållas i egen grupp utan att behöva konkurrera med äldre, starkare djur. De unga tackorna behöver täcka både sina egna behov att växa färdigt och klara dräktighet och digivning utan alltför stora förluster i hull.

Snabba hullbedömningstips

• Hullbedömningar gör vi med händerna, inte med ögonen
• Använd alltid samma hand
• Öva ofta
• Kalibrerar dig genom att leta upp ett djur med hullpoäng 3 och utgå sedan från detta
• Den absolut viktigaste tidpunkten för hullbedömning av tackorna är vid avvänjning av lammen
• Gruppera djuren efter hullpoäng och anpassa utfodringen efter gruppens behov
• Sträva efter att hålla ett så jämt hull som möjligt under produktionsåret; på varje individ och i besättningen som helhet