På en kongress för grisveterinärer i Sorrento i våras föreläste en holländsk veterinär och forskare, Leo van Leengoed, om sjukdomar och skador hos grisar som orsakats av felaktig skötsel och hantering. En intressant och tankeväckande presentation. I Holland liksom i många andra länder i Europa är grisproduktionen ekonomiskt pressad. Besättningarna blir större men färre och produktionen måste hela tiden effektiviseras. Det har också blivit svårare att rekrytera personal med intresse och tillräckliga kunskaper om grisar. Med ogenomtänkta rutiner och ovarsam behandling kan grisarna orsakas skador och sjukdomar som inte alltid är så lätta att diagnostisera och hitta orsaken till.
Flera olika sjukdomssymtom beskrevs
Här följer några exempel på sjukdomar och skador som förekommer i holländsk grisuppfödning och som togs upp på föreläsningen.
• Hängande öra – öronförlamning
När smågrisar lyfts upp i öronen kan den gren av ansiktsnerven som innerverar örat skadas. Örat förlamas och blir hängande. I bästa fall läker skadan av igen efter 6-8 veckor.
• Snett huvud
Spädgrisar som håller hela huvudet på sned, inte bara örat. Ibland ses också ryckiga ataktiska rörelser. Symtomen orsakas av till exempel en järninjektion som hamnat för nära nackkotorna och gett nervskador. Liknande symtom på äldre grisar beror ofta på en infektion i mellanörat som påverkar balansnerven.
• Förlamning av bakkroppen
Kan ses hos galtgrisar efter kastrering. Orsakas av extrem böjning av ryggraden när grisen spänns fast i kastreringsvaggan. Ryggkotorna skadas i den bakre delen av ryggen och grisen blir förlamad i bakkroppen. Skadan läker inte av, utan grisen måste avlivas.
• Varbölder i svalget eller i hypofysen
Kan drabba smågrisar som fått läkemedel eller järn via munnen. Ovarsam hantering eller en för stor ingivare kan skada grisen bak i svalget och efter en tid uppstår varbölder. Symtomen varierar men kramper, förlamning och plötsliga dödsfall förekommer. Bölden kan endast upptäckas vid obduktion.
• Knipta grisar
Att det förekommer knipta grisar i besättningen, det vill säga grisar som är sänkta i ryggen bakom bogarna, kan bero på ärftliga faktorer. Det kan också bero på traumatiska skador på bröstryggen och revbenen. Revbensbrotten och skadorna på ryggkotorna kan uppstå när spädgrisarna kläms fast mellan knäna vid kastrering. Skadorna kan också uppstå senare i livet när lite större grisar fixeras genom att man klämmer fast dem med sitt knä mot en vägg.
• Tillbakabildad mjälte hos suggor
Suggor som hålls i halmfattiga system och utfodras en gång per dygn kan drabbas av tillbakabildad mjälte. När det är dags för utfodring är suggan hungrig och äter och dricker stora volymer på kort tid. Magsäcken blir stor och tung och det blir dragningar i ligamentet mellan magsäcken och mjälten. Dragningen i ligamentet gör att blodflödet från mjälten minskas kraftigt, den blodfyllds och svullnar upp. Sker detta upprepade gånger kan mjälten skadas permanent och förtvina. Mjälten är viktig för grisens immunförsvar. Suggor med tillbakabildad mjälte drabbas lätt av infektioner och bölder. I en holländsk studie som gjordes för några år sedan visade man att 1-2% av de holländska slaktsuggorna hade tillbakabildad mjälte.
Effektivaste rutinerna inte alltid de bästa
De här exemplen på skador och sjukdomar hos grisar som orsakats av felaktig skötsel och hantering är säkert inte unika för holländsk grisproduktion. Exempelvis är det inte bara olämpligt att lyfta spädgrisar i öronen enligt ovan, också lyft i benen kan skada leder, muskler och ligament.
Det är viktigt även för oss i Sverige som jobbar med grisar att ibland tänka igenom rutiner och hur vi hanterar grisarna i olika situationer. Det är inte säkert att det snabbaste sättet är det bästa sättet i alla hänseenden.
Katarina Karlsson Frisch
Djurhälsoveterinär Falkenberg
