Gasbrand
Gasbrand orsakas av Clostridium perfringens typ D och är en av de vanligaste diagnoserna vi får vid obduktion av lamm och får som dött plötsligt. Bakterien finns naturligt i fårens tarm och i gödselbemängd mark. Vid plötsliga ändringar i utfodringen till ett kraftigare och mer kolhydratrikt foder kan jämvikten i tarmen störas och gasbrandsbakterierna få möjlighet att föröka sig och bilda gifter. Ofta insjuknar de största, snabbast växande lammen. Lammen drabbas oftast vid en ålder av 4-10 veckor när de får tillgång på kraftfoder eller släpps ut på vårbete, men kan också drabbas på sensommaren och hösten vid byte till kraftigare bete eller ökad kraftfodergiva vid slutgödning. Även vuxna får kan få gasbrand, men djur under ett år är känsligare än vuxna. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt och djuren hittas ofta döda innan tecken på sjukdom har setts. Ibland hittas djuren när de är döende, liggande på sidan i kramper. Gasbrand kan inte behandlas, men risken minskas om ändring till en kraftigare utfodring genomförs långsamt så att tarmfloran hinner anpassas till utfodringen. Vid ett pågående utbrott bör flocken flyttas till ett magrare bete eller stallas in och eventuell kraftfodergiva reduceras. Gasbrand förebyggs effektivt genom vaccinering. Diagnosen ställs säkrast vid obduktion.
Stelkramp
Stelkramp orsakas av Clostridium tetani. Bakterien förekommer i mark och gödsel. Får och hästar tillhör de djurslag som är mest känsliga för stelkramp. Lamm och vuxna får kan insjukna efter sårskador, t.ex. vid öronmärkning. Det är därför viktigt att hålla god hygien vid öronmärkning och andra ingrepp. Inkubationstiden för stelkramp är 1-3 veckor och symptomen typiska. Fåren får svårt att svälja, idissla och de får kramper i ansiktsmuskulaturen. Läpparna och öronen dras uppåt och benen sträcks ut så att djuret står i sågbocksställning. Sjukdomen är mycket smärtsam och drabbade djur bör avlivas av djurskyddsskäl eftersom behandlingsförsök sällan lyckas. Diagnosen ställs bäst genom sjukdomsbilden och de kliniska symptomen, de typiska tecknen ses oftast inte vid obduktion när kramperna släppt. Vaccination ger ett mycket bra skydd mot stelkrampsinfektioner.
Lammdysenteri
Lammdysenteri orsakas av Clostridium perfringens typ B och drabbar främst lamm i åldern 1-3 dagar, men lamm upp till 2-3 veckors ålder kan insjukna om smittrycket på gården är högt. Lammen smittas när de får i sig träck till exempel från smutsiga juver. Ofta är det enfödda lamm som drabbas, men vid dålig hygien i lamningsboxarna kan dödligheten nå upp till 20-30% av lammen. Sjukdomsförloppet är mycket snabbt. Många gånger hittas lammen döda. Lammen slutar plötsligt äta, får kraftiga buksmärtor, krum rygg och bräker ihållande. I vissa fall kan en skummig gul-gråvit, senare blodblandad diarré ses. De brukar dö inom ett par timmar, men de lamm som är ett par veckor gamla lever många gånger 2-3 dagar med sjukdomssymptom innan de dör. Det är oklart i vilken omfattning lammdysenteri förekommer i Sverige, men i Storbritannien är den vanlig i ovaccinerade flockar. Diagnosen ställs vid obduktion av döda lamm. Det finns ingen behandling mot lammdysenteri när lammet blivit sjukt, men vaccination ger ett bra förebyggande skydd. En annan viktig åtgärd är att hålla god hygien i lamningsboxarna och att undvika överbeläggning i stallet mot slutet av lamningsperioden.
Struck
Struck orsakas av Clostridium perfringens typ C. Sjukdomen drabbar mest vuxna djur över ett år, men dödlighet förekommer också hos lamm i åldern 6-8 månader under slutgödning. Fåret dör mycket snabbt ofta i samband med plötsliga ändringar i utfodringen och höga kraftfodergivor. Diagnosen ställs vid obduktion och sjukdomen förebyggs genom vaccination.
Brådsot
Brådsot orsakas av Clostridium Septicum och bråd död är det vanligaste symptomet. Sjukdomen förekommer huvudsakligen på hösten efter frostnätter och under vintern eftersom den har samband med fruset foder och bete. Det är främst de största årslammen som drabbas. Djuren får hög feber, buksmärtor, blir slöa och dör snabbt. Diagnosen ställs vid obduktion som bör genomföras inom ett dygn efter döden eftersom förruttnelseprocessen går mycket snabbt. Brådsot förekommer sporadiskt i Sverige och förebyggs genom vaccination.
Frasbrand
Frasbrand som orsakas av Clostridium chauvoei och kan drabba flera djurslag, bland annat nötkreatur. Sporer från bakterien kan överleva mycket lång tid i marken, så över tid kan ett högt smittryck byggas upp på vissa gårdar. Det förekommer ibland utbrott efter att gamla djurgravar öppnas vid grävningsarbete. Då kan djuren komma i kontakt med sporerna. Om djuren har skadad magtarmkanal efter magsår eller parasitangrepp kan de även smittas när de äter. Skador på huden kan också vara en inkörsport. Tackor kan få frasbrand om hygienen vid lamning och lamningshjälp är dålig. Även små lamm kan drabbas vid infektion via naveln och dör då snabbt. Inkubationstiden brukar vara 1-3 dagar, sedan svullnar området runt såret upp, djuret får hög feber och blir stelt i kroppen. När bakterien förökar sig bildas gaser som kan tränga långt in i vävnaden. Om man stryker med handen över svullnaden känns det som om det frasar eller knastrar, därav namnet frasbrand. Illaluktande vätskebildning ses ofta i sårmynningen. Vid infektion hos tackor efter förlossning brukar inte gassamlingen kunna kännas eftersom infektionen går inåt i kroppen, men tackorna brukar ha flytningar och vara svullna runt könsöppningen. Behandling med höga doser penicillin kan lyckas i ett tidigt stadium, men oftast dör djuren snabbt. Diagnosen ställs på kliniska symptom och även vid obduktion, men kroppen ruttnar mycket snabbt. Risken för frasbrand minskas med god hygien runt lamning, vid injektioner, ingrepp och sårvård. Frasbrand förebyggs med vaccination som ger ett bra skydd.
Infektiös leverinflammation
Infektiös leverinflammation orsakas av Clostridium novyi och drabbar främst vuxna får. Bakterien finns normalt i marken och i levervävnad hos friska får. Vid leverskada, som t.ex. infektion med stora leverflundran där flundrornas larver bildar borrgångar i levern skapas gynnsamma förhållanden för bakterierna som då kan börja föröka sig. Då bildas gifter och fåret dör oftast innan andra symptom än en kort tids slöhet kan ses. Sjukdomen är vanligast på sensommaren och hösten när stora leverflundrans larver är som mest aktiva. På engelska kallas denna klostridieinfektion ”Black disease” eftersom huden på döda får snabbt blir mörkfärgad av blödningar. Kroppen ruttnar fort och diagnosen kan därför vara svår att ställa. Sjukdomen kontrolleras genom strategisk bekämpning av stora leverflundran och förebyggs med vaccination.
Sårinfektioner
Malignt ödem är ett samlingsnamn för sårinfektioner med klostridier, ofta en blandflora av flera sorter samtidigt (C.septicum, Cl.chauvoei, C.sordelli och C. novyi). Området runt såret blir svullet, degigt, först varmt och sedan kallt. Det rinner ofta vätska med gasbubblor ur såret.
Det är vanligast att baggar drabbas efter stångningsskador. Ibland kan en penicillinbehandling lyckas om den sätts in i ett mycket tidigt stadium, men oftast dör djuren efter 1-2 dygn.
Eftersom bakterierna finns i fårspillning så är god hygien viktig. Undvik att låta baggarna gå i träckbemängda rasthagar och se till att baggarnas boxar hålls rena och välhalmade. Malignt ödem förebyggs genom vaccination.
Vaccinera
De vacciner som i dagligt tal i Sverige kallas för gasbrandsvaccin förebygger samtliga sjukdomar i artikeln. De är kombinationsvacciner som skyddar mot flera klostridieinfektioner på en gång. Kontakta gärna din fårhälsoveterinär för ett vaccinationsprogram som passar din besättning.
Karin Lindqvist Frisk
Djurhälsoveterinär Ängelholm
