Fall av frasbrand förekommer varje år i Sverige. Det är en bakteriesjukdom som orsakas ensamt av Clostridium chauvoey eller i blandinfektion med Clostridium septicum och/ eller Clostridium novyi. Dessa bakterier är sporbildande och anaeroba vilket betyder att de bara trivs i syrefattiga miljöer. Att de är sporbildande innebär att de kan ligga vilande i en form där de är mycket motståndskraftiga mot
desinfektionsmedel. De tål till och med pastörisering vid 70 grader under en hel timme. Därför rekommenderas att aldrig använda rötrester från biogasframställning på betesmark.
På vissa beten kan det finnas högt smittryck av frasbrandsbakterier och det kan även finnas historik om att plötsligt döda djur blivit nergrävda. Studier har föreslagit att överlevnaden beror på mullhalten i jorden, där bakterien överlevt längre i jord med högre mullhalt. Eftersom det är en bakterie som finns i jord innebär nyligen utförda grävarbeten en ökad risk för fall av frasbrand.
Översvämningsmarker och blöta marker är också en riskfaktor eftersom bakterierna då kan träda upp ur marken via vattnet utan att miljön blir syrerik.
Djuren får i sig bakterierna via munnen. Bakterierna sprids sedan i djuret till lever och muskulatur. Där kan bakterierna vila tills de får möjlighet att föröka sig vilket sker när miljön lokalt blir syrefattig.
Händelser som gör att det blir syrefattigt i muskeln kan vara selenbrist, trauma av exempelvis en stångskada som ger blåmärken i muskulaturen eller överansträngning. Smittan sprids inte från nos till nos mellan djur däremot kan ett smittat eller dött djur urskilja mycket bakterier som ett annat djur kan få i sig i munnen.
DET DJURÄGAREN först kan se är hälta, vanligen på ett ben. Det är vanligare på bakben men även frambenshälta har setts. Muskulaturen på benet är först varm av den inflammatoriska reaktionen. När förloppet fortgår dör vävnaden, går i nekros, och blir kall och även gas kan kännas under huden. Förloppet går snabbt eller mycket snabbt och djuren dör ofta inom ett dygn eller ändå kortare tid.
Det går att behandla sjukdomen, men en snabbt insatt behandling är avgörande och med en högre dos antibiotika för att uppnå god effekt. Bakterierna utsöndrar toxin och det kan påverka organen så att djuret ändå inte går att rädda trots behandling och trots att det inte såg så sjukt ut.
Just gasen som kan kännas under huden har gett sjukdomen dess namn, att det frasar under huden. På engelska kallas sjukdomen Black leg disease och vid obduktion ses typiska mörkfärgade eller svartaktiga områden. Det är död vävnad i muskulaturen. Den aggressiva gasbildningen där muskeln sprängs isär av gasen kan i vissa fall göra att muskulaturen får ett karaktäristiskt tvättsvampsliknande utseende som syns på obduktion.
Tyvärr kan detta typiska utseende inte alltid ses på obduktion och sjukdomen kan av flera skäl vara svår att konfirmera. Dels för att det kan vara svårt att odla fram bakterierna och dels för att Clostridier ofta kan hittas i muskulatur och organ utan att djuren för den skull behöver ha dött av Clostridiebakterier. Anledningen är att kor normalt har olika sorters Clostridiebakterier i våmmen, andra än de som orsakar frasbrand, och när döden inträffar börjar dessa ge sig ut i kroppen.
Vid misstanke eller vid konfirmerade fall efter obduktion ska djuren flyttas från det aktuella betet och vaccineras. Alternativt kan de stallas in, men bör inte blandas med andra djur då nya fall och dödsfall kan uppträda inne på stall. Djuren ska vid förflyttningen hanteras försiktigt så att de inte bråkar och riskerar få blåmärken i muskulaturen. Viktigast är ökad övervakning för att snabbt sätta in behandling vid hälta.
VACCINATION av djuren innan de släpps på bete görs vanligen i flera år framåt. Det finns vaccin på marknaden till rimliga pris. Vilka doser som ges beror på vilket preparat som används. Gemensamt är att man först gör en grundvaccination med två injektioner med fyra veckors mellanrum och därefter är det en årlig revaccination. Vaccinet kan ges från två veckors ålder om det gått mer än sex månader
sedan modern vaccinerades, annars kan det finnas antikroppar som går över i råmjölken och påverkar kalvens immunsvar från vaccinationen negativt. Därför bör man vänta till minst 8 veckors ålder för de kalvar vars mödrar vaccinerats inom sex månader från kalvningen.
Det finns många orsaker bakom plötsliga dödsfall på betet, exempelvis selenbrist, förgiftning, blixtnedslag, blodförgiftning och fästingburen sommarsjuka och mjältbrand. Kontakta din veterinär om djur dör på betet för utredning och eventuell obduktion.
