Artikeln är publicerad i Fårskötsel nr 8 2017
Fåravelsförbundet anordnade under oktober en studieresa till Frankrike dit jag hade förmånen att åka med. Tidigare har jag jobbat lite grand med franska mjölkbönder och deras produktion, nu skulle det bli spännande att se, -Vad gör den franske Lammproducenten? Vi var en liten grupp på 12 personer. På den stora flygplatsen Charles de Gaulle lyckades vi faktiskt hitta de flesta av oss som var med på resan, trots att vi startat från flera olika delar av landet.
Många raser
Vårt mål var regionen Auvergne-Rhone-Alpes, vi rörde oss i området mellan Lyon och Clermont-Ferrand. Det är komplicerat med regioner mm i Frankrike, men det fungerar ungefär så här. En Region (landsdel) är uppdelad i Departement (motsv. län) som är uppdelad i Arrondissement som är uppdelat i Kantoner som är uppdelat i Kommuner. Detta system infördes delvis under Napoleons tid. I Regionen Auvergne-Rhone-Alpes bor det ca 7,7 miljoner och har en yta på ca 70 000 km2. Alltså något mindre än Svealand, men med ca dubbla befolkningsmängden.
Det finns ca 5 miljoner får i Frankrike, 4,5 miljoner är köttproducerande och 0,5 miljon hålls för mjölkproduktion Man talar om rustika egenskaper och köttegenskaper. Man prioriterar de rustika egenskaperna hos mödrarna och tillväxt och köttkvalitet hos Faderraserna. Typiskt är att man siktar på en tvåraskorsning, F1 till slakt.
Regionen har en mycket varierande natur, allt från höga berg till stora slättlandskap. Alperna i öster och vulkanberg i väster, Massiv Central. Vi höll oss mest västerut i Massiv Central området.
I detta område har man givetvis sina egna raser. Man talar om olika egenskaper hos fårraserna och klassar dem därefter. Tung köttras, lätt köttras och mjölkras. Exempel på de tunga raserna är Suffolk, Hampshire, Ilé de france och Texel, alltså klassiska faderraser. De lätta raserna är mer lokala och tidigare okända för mig. Blanche du Massif, Rava, Bizet, Berrichonne de l’indre, Clun forest, Berrichon du Cher, mfl. Dessa används som mödrar i korsningsaveln. Här talar man om att de har rustika egenskaper. Lammet som går till slakt är oftast en tvåraskorsning (F1) av lätt + tung köttras. Ex vis. Rava + Ile de France. Men det finns även system med treraskorsningar (F2) där treraskorsningen går till slakt ex, Bizet + Ile de France = (F1 moder) + Hampshire (fader) = F2 till slakt. Man är väldigt mån om de lokala raserna och bedriver en målinriktad avel av dessa för att bevara deras ”rustika egenskaper”. I Frankrike jobbar man med 56 st olika raser idag. Det de tillskriver de rustika egenskaperna är lammöverlevnad, naturligt fertil året runt, parasitresistens, lammantal, mjölkproduktion, kompensatorisktillväxt, livskraft, hållbarhet, hälsa m fl. Det finns dock en ras som har allt, enligt vår franske guide/ciceron under resan, och det är Blanche du Massif (BDM). Denna ras passar överallt och är precis lagom produktiv. Man har haft stora exportframgångar till Turkiet och Iran. I storlek och utseende tycker jag att rasen påminner mycket om NKS (Norsk Kvit Sau).
Avelsstation
Ca 10 mil söder om Clermont-Ferrand låg den första gården vi besökte, FedaTest. Det var en test/seminstation för lokala samt nationella raser. Syftet med gården var att testa och utveckla rasernas produktivitet, främst modersegenskaper, dessa mätte man på olika sätt. Anläggningen var statlig fram till 1977 då den togs över av lantbrukare och rasföreningar i en kooperativ företagsform. Det var en tid då Lammproduktionen behövdes moderniseras. Man mäter och värderar produktionsegenskaperna hos medlemmarnas lamm på individnivå. Man har ett urval av 500 000 avkommor som testas varje år (i princip motsvarande hela Sveriges lammproduktion). Dessa avkommor härstammar från FedaTests baggar dels via semin och dels via naturlig betäckning ute hos medlemmarna. De 700 bästa bagglammen tas tillbaka in till FedaTest och ställs i samma miljö med samma foderstat. Nu sker en ytterligare gallring bland dessa lamm. Av dessa 700 väljs 20 st ut, valet är baserat på deras egen prestation efter tillväxtprovningen, samt deras föräldrars rustika egenskaper. Av dessa 20 blir det kvar 10 st som går vidare till Elitavel för att producera mödrar på FedaTest. Resterande 690 baggar säljs till besättningar runt om i landet som elitdjur.
Gård på hög höjd
Gård två som vi besökte var medlem i FedaTest och levererade baggar till provning. Detta var även en lantbruksskola. Här gick vi igenom en del av de protokoll och mätningar som gjordes i besättningen. De hade stort fokus och mycket diskussion kring modersegenskaper och hur man bäst mätte detta. Det var svårt att följa med i diskussionen då guidens engelska var lite knagglig och min franska är obefintlig. (Funderar på att åtgärda detta). Gården har sina marker på 900 – 1000 m över havet, nederbörden är ca 700 mm regn/år och trots att vi befinner oss högt över havet är området bördigt. Jag tror att dessa vulkanmarker erbjuder goda odlingsbetingelser. Gården brukar ca 130 ha varav 90 ha var permanenta beten. Utöver 200 tackor hade man 25 mjölkkor (Montbeliard) och 25 köttkor (Aubrac). Jämfört med mina erfarenheter har man en hög beläggning av djur/ha.
Stödutfodring på bete hos Thomas Yoan.
Ekologisk produktion
Vårt sista besök under dagen var hos Thomas Yoan, en ekologisk lantbrukare som bor ca 1 timme norr om Clermont-Ferrand. Han har 470 tackor och producerade både F1 djur till livförsäljning och slakt samt renrasig Limousin (ytterligare en fårras) till avel. Gården ligger 750 m över havet och berggrunden är granit, inte vulkanisk, man får ca 720 mm regn/år. Thomas brukar 106 ha, 61 ha permanenta beten och 45 ha naturbeten. Här ser man en mer liknande miljö och bördighet motsvarande våra svenska förhållanden. Thomas lammade sina tackor vid två tillfällen under året, april och november. Thomas var själv på gården och skötte allt på egen hand, men lejde in produktionen av grovfoder. Här blev det en del prat om lönsamhet. Thomas upplevde lönsamheten som svag, han hade som mål att ta ut en minimilön (ca 18 000 kr/månad i Frankrike) på lantbruket, men klarade inte detta riktigt. När han säljer lamm till slakt är priset ca 110 € för ett lamm med 18 kg slaktvikt, F1 lammen till liv får han ca 130 € för. I snitt hade han 7,50 €/kg, men för att nå sitt lönsamhetsmål hade han behövt 10,50 €/kg. Han upplevde att marknaden slet med konkurrens från Nya Zeeland. Han var med i ett program där man producerade specialkvalitets lamm med en högre betalning till producenten. Dock trodde han på framtiden och kände att han ville fortsätta som lammproducent då han trivdes med detta liv.
Det franska köket!
Nu var denna dag till ända och vi åt en fantastisk middag på hotellet gemensamt. Diskussionerna kring vårt runda bord var trevliga och mycket givande, maten var god likaså vinet. Regionen vi befinner oss i är Frankrikes kulinariska område och det märks, jag känner att det var hög kvalitet på all mat som vi fick även fast den ibland serverades från ett enklare mathak.
Enormt stor mässa
Vi fick stiga upp i ottan för att komma i tid till den stora mässan, Sommet de l’Élevage, enligt uppgift Europas största mässa för husdjursproduktion. Om det är sant eller ej vet jag inte men det var stort, riktigt stort. Här skulle jag med lätthet kunna spendera två dagar för att få insikt i allt som intresserade mig. Men som alltid måste man prioritera för att hinna med och hoppas att man hittat det viktigaste. Mässan håller på i tre dagar och under dessa tre dagar har man livdjursutställning och korning av får alla dagar. Man visade upp och ställde ut 12 – 15 raser, men hade fokus på korning av Texel, Hampshire, Romane, Muton Charollais och Ilé de France. Jag antar att dessa är de vanligaste faderraserna till deras F1 eller F2. Här fanns foderbord, hallar, vågar, tackvändare, utfodringsautomater, sorterare, klipputrustning, eid-teknik, gps teknik, stängsel, medicin, grindar, fotbad, bjällror, knivar, klövsaxar, kastreringsverktyg, mixervagnar, foderskopor, häckar mm mm. Ja, det var nog inget som saknades. Det som fångade min uppmärksamhet var bland annat Guttler systemet för förnyandet av vallar och betesmarker utan att varken plöja eller harva, GPS-teknik för övervakning av djur på beten och i stall samt lammproduktionssystem med lamning vid 3-5 tillfällen/år med tackor som lammar 3 ggr/2 år. Ja, mitt intryck är att det är klart intressant att hålla ett öga på vad som händer i Frankrike. Mycket av vad de gör och hur de löser vissa problem är intressant att föra över till svensk lammproduktion. Tyvärr hade jag inte möjlighet att stanna kvar den sista dagen på resan, så min hemfärd började redan samma kväll. Jag avvek från sällskapet så hur deras sista dag var i den kulinariska vaggan vet jag inget om, men förmodligen så var det riktigt intressant det med. Vem vet det kanske kommer en rapport till, fast med andra ögon.
Se fler bilder i bildspelet!
Theo den Braver
Lammrådgivare Falkenberg
