Orsak
Fotröta är en smittsam klövsjukdom hos får där bakterien Dichelobacter nodosus spelar en avgörande roll. Det finns olika typer av D. nodosus och genom provtagning med efterföljande PCR-analys kan man avgöra om bakterien bär på en genvariant som gör att den lättare orsakar allvarlig sjukdom hos fåren. Den typ av D. nodosus som bär på denna genvariant kallas virulent/elakartad medan den som bär på en genvariant som orsakar mildare sjukdom kallas benign/godartad. Fotröta orsakat av virulenta stammar av D.nodosus är anmälningspliktigt. Fotröta är en komplex sjukdom där även andra bakterier, exempelvis Fusobacterium necrophorum ofta är inblandade i symtomutvecklingen.
Fotröta börjar alltid i klövspalten och kräver att klövspalthuden är försvagad av t ex fukt eller urin och gödsel. Värme gynnar också infektionen och ofta drabbas snabbt många djur i besättningen efter en period med gynnsamma miljöfaktorer så som varm och fuktig väderlek. Hög beläggning av djur ökar smittrycket och leder till att fler djur insjuknar. Hur allvarliga symtom som utvecklas beror på flera samverkande faktorer såsom bakteriens virulens, miljöfaktorer och djurens motståndskraft.
Sedan 2009 driver Gård & Djurhälsan ett kontrollprogram mot fotröta – Klövkontrollen – finansierat av medel från Jordbruksverket. Sedan kontrollprogrammets start diagnosticeras nu allt färre gårdar med fotröta i Sverige.
För att fotröta ska utvecklas krävs att klöven först utsätts för påfrestning i form av fukt, värme och/eller gödsel. Då utvecklas ett eksem som om D. nodosus finns i besättningen sedan kan utvecklas till fotröta.
Symtom
Vä: Frisk klöv, axialfåran utgör gränsen mellan ballens mjuka horn och tåväggens hårda horn. Hö: Grad 1: Klövspalteksem där huden är irriterad av t ex fukt och gödsel. Behåringen har glesnat. Ibland syns en tydlig rodnad eller att huden blivit ljus och fuktig. Skadad klövspalthud är inkörsporten till fotröta.
Normalt sett är klövspalthuden behårad och torr. Fotröta börjar i klövspalthuden och angriper därefter det mjuka hornet på insidan av klöven, bakom axialfåran. Om infektionen förvärras angrips även sulan. Beroende på hur skadorna ser ut graderas de enligt ett graderingssystem. Grad 1 är en lindrig irritation i klövspalthuden och kan förekomma både i smittade och friska besättningar. Grad 2 är fotröta som begränsas till klövspalthuden samt det mjuka hornet på insidan av klöven. Grad 3-5 innebär att sulan är angripen. Benigna stammar ger ofta inga symtom men kan ge förändringar av grad 2 och i sällsynta fall grad 3-4. Vid fotröta orsakat av virulenta stammar ser man oftare förändringar av grad 3-5.
Fotröta orsakar smärta som djuret visar genom att halta eller avlasta klövarna. Alla djur med fotröta uppvisar dock inte hälta. Att regelbundet inspektera klövarna och klövspalterna är ett bra sätt att upptäcka eventuell fotrötesmitta i besättningen. Undersök alltid halta djur.
Vä & hö: Grad 2: Klövspalthuden saknar behåring och är täckt av en smetig, vit beläggning med karaktäristisk lukt. Förändringarna har passerat över från huden till det mjuka hornet på insidan av klöven. Foto högra bilden: Sara Frosth
Vä: Grad 3. Fotrötan har spridit sig från den mjuka innerväggen ut till sulan. Hö: Grad 4. Fotrötan har spridit sig över sulan hela vägen ut till den yttre klövväggen. Bara en liten rest av sulan finns kvar framme i tån.
Vä: Grad 5. Sulan är helt ersatt av död vävnad och hornämne av onormalt utseende. Klövkapseln har börjat lossa från underliggande vävnad. Hö: Kroniskt infekterad klöv. Horntillväxten är störd och klöven får ett onormalt utseende. Den ena klövhalva är breddad och har en oregelbunden form jämfört med andra klövhalvan som ser normal ut.
Diagnostik
Fotröta diagnosticerades för första gången i Sverige 2004. Diagnosen ställs i första hand baserat på kliniska symtom. Med svabbprover tagna i klövspalten kan fynd av D. nodosus bekräfta diagnosen, dock kan benigna/godartade D. nodosus finnas även i friska besättningar som ett bifynd. Tillsammans med SVA har vi tagit fram en provtagningsinstruktion riktad till veterinärer.
Förebyggande
Stäng besättningen för onödiga kontakter
Fotröta sprids mellan besättningar huvudsakligen genom inköp av infekterade djur. Köp så få djur som möjligt från så få besättningar som möjligt, välj i första hand djur från besättningar med F-status, dvs från besättningar anslutna till Klövkontrollen.
Använd djurägarförsäkran avseende fotröta vid handel och utlåning av djur. Undersök alltid klövarna på inköpta/inlånade djur och håll dem i karantän i minst 4 veckor. Fotbada alltid inköpta djur med zinksulfat 10 % in och ut ur karantän.
Träna och tävla inte med får från besättningar med fotröta. Använd inte marker där smittade får gått sista 14 dagarna till vallning.
Rengöring av stövlar och redskap
Överföring av smitta via föremål utgör inte den normala smittvägen på grund av fotrötebakteriens dåliga överlevnad i miljön. Undantaget är klövklipp som kan vara smittförande i flera veckor. Samla upp och bränn klövklipp i en smittad besättning.
Föremål som kontaminerats och som ska användas snart igen måste rengöras noga för att förhindra smittspridning mellan besättningar. Rengör stövlar och redskap med vatten och borste för att få bort gödselrester. Tänk på att rengöra tackvändaren även undertill. Som desinfektionsmedel kan t ex Virkon eller Parvocide användas. Klövsaxar och korrosivt material kan desinfekteras med med sprit för ytdesinfektion.
Fårens omgivningsmiljö
Får är anpassade att gå på torra och höglänta marker. I en fuktig och gödselbemängd miljö försvagas klövspalthuden så att den blir mer känslig för infektioner. Upptrampade rastgårdar och utfodringsplatser innebär en ökad risk att fotröta bryter ut i en smittad besättning.
Det är bättre att utfodra inne om det inte finns förutsättningar för en välskött uterastfålla.
Andra djurslag
Get kan också drabbas av fotröta och utgör en smittrisk vid tex sambete och inköp.
Nötkreatur utvecklar inte själva fotröta, men kan bära på bakterien. Hänsyn till detta bör tas vid sanering av fotröta i besättningar med både får och nötkreatur, men nötkreatur ses inte som en risk för introduktion av fotröta under svenska förhållanden.
Vallhundens betydelse som smittspridare anses inte stor. Rena hundtassar utgör troligen inte någon större spridningsrisk. Är däremot tassar jord- och gödselbemängda kan de utgöra en risk. Till hunden kan ett bakteriedödande hundschampo användas ex Klorhexidinshampo (Apoteket).
Behandling
Fotrötebakterien är känslig för yttre påverkan och överlever högst några dagar i miljön. Det utnyttjar man i saneringsarbetet. Med strategiskt upprepade fotbad, ibland kombinerat med antibiotikabehandling, kan man bekämpa smittan. Man kan inte utrota fotröta i en besättning med behandlingar av enskilda djur – alla djur måste behandlas samtidigt. Kroniskt infekterade djur kan inte behandlas friska utan måste slaktas. För att lyckas med saneringsarbetet krävs noggrannhet och målmedvetenhet. I vissa fall kan utslaktning av hela besättningen vara ett bättre alternativ.
Innan saneringen undersöks klövarna hos alla djur i besättningen och kroniska smittbärare slaktas. Om många djur ska undersökas är en tackvändare till stor hjälp. I avvaktan på en sanering eller om det inte finns förutsättningar att sanera en besättning måste man räkna med att snabbt sätta in åtgärder för att lindra symtomen och minska smittspridningen.
Vid fall av fotröta orsakad av benigna/godartade D. nodosus räcker det i vissa fall med mindre omfattande behandlingsupplägg, istället för en sanering, i kombination med miljöåtgärder.
Kontakta Gård & Djurhälsans veterinärer för bedömning och behandling/sanering. Planläggningen av en fotrötesanering måste göras omsorgsfullt. Bästa tidpunkten är när antalet djur i besättningen är så litet som möjligt, vanligtvis när lammen slaktats. Det måste också finnas flera betesfållor eller ytor där inga klövbärande djur gått de senaste 14 dagarna. 
En sanering inleds med en genomgång av samtliga djur och därefter upprättas en behandlingsplan vilken alltid omfattar minst 3 fotbad med 1-7 dagars mellanrum. En behandlingskontroll görs efter en månad och först efter ytterligare en provocerade säsong kan besättningen förhoppningsvis friförklaras.
