Ingen ny halm ges förrän halmbädden har försvunnit. Som längst får bädden ligga fram till 5 dagar efter grisning då eventuell kvarvarande halm gödslas ut. Därefter övergår man till traditionell halmtilldelning med en mindre daglig giva halm. Den stora mängden halm ger suggan extra goda möjligheter att få följa sin naturliga instinkt att bygga bo innan grisningen. Halmbädden som bildas och vars mål är att täcka såväl spalt- som liggyta vid grisning, gör också att smågrisarna har det extra ombonat vid födseln.
Bygga bo – helt naturligt
Grisen domesticerades av människan för cirka 9000 år sedan. Trots att det var så länge sedan så är just bobyggnadsbeteendet i stort sett oförändrat även om vi idag håller djuren i en miljö där ett bo inte längre behövs för att skydda smågrisarna från väder och vind. Dagens suggor är alltså fortfarande programmerade att bygga bo på precis samma sätt som i det vilda. I naturligt tillstånd lämnar suggan flocken ca 2 dagar före beräknad grisning för att söka upp en skyddad boplats t.ex. under en stor gran. Där gräver hon sedan först en grop genom att skrapa med framklövarna. Därefter hämtar hon grenar, gräs och andra lämpliga växtdelar och formar till ett stort bo med munnen och trynet. Exakt samma beteendemönster ser vi våra suggor utföra i våra vanliga grisningsboxar (se bild). Den medfödda driften att bygga bo innan grisning är så stark att suggan utför dessa rörelser i ”tomma luften” på den bara betongen om hon inte har någon halm eller annat material att ”bygga” med. Bobyggnadsbeteendet är hormonellt styrt men påverkas även av signaler från miljön. I flera tidigare studier har man visat att om suggan inte få tillgång till någon halm alls eller om hon är fixerad före grisning, så får det negativa konsekvenser. Hon blir passiv och utför bobyggnadsbeteenden i mindre utsträckning. Grisningen tar också längre tid, vilket ökar risken för komplikationer.
Mer bobygge med strategisk halmning
I doktorandstudien filmades 139 grisningar på fyra olika gårdar. Hälften av suggorna ingick i försöksgruppen där det halmades strategiskt. Suggorna i kontrollgruppen fick en daglig giva halm på ca 1 kg. Dessutom gavs ca 2 kg extra när man bedömde att grisningen var nära förestående. Det halmades även extra bakom och runt suggan när grisningen väl satt igång (se figur
1). Bobyggnadsbeteendet observerades under 18 timmar innan grisningen började.
Figur 1. Halmtilldelning i försöks- respektive kontrollgrupp. X på linjen markerar när grisningen förväntades äga rum.
Resultaten visar att när man halmade strategiskt började suggorna ”bygga bo” tidigare och de ägnade totalt sett mer tid åt bobyggnad jämfört med när de fick den mindre mängden
halm (se figur 2). I naturen börjar och avslutar suggan alltid sin bobyggnad långt före själva grisningen startar. I den strategiskt halmade gruppen där halmen gavs två dagar före beräknad
grisning såg man en gradvis ökning av bobyggnaden redan från 18 timmar före grisning med en tydlig topp 5-7 timmar före grisning. Därefter avtog bobyggnadsbeteendet fram till att första kultingen föddes. I kontrollgruppen kom toppen närmare grisningen och beteendet avtog först efter att grisningen väl satt igång. Detta tyder på att suggorna i kontrollgruppen inte var ”färdiga” med sitt bo ännu. Många gånger fick de också den extra halmen väldigt tätt inpå själva grisningen.
Även om utgödslingssystemen inte klarar av att man ger 15 kg som vid strategisk halmning så är det alltså ändå en god idé att ge mer än 2 kg och att göra det i väldigt god tid före förväntad grisning.
Färre dödfödda smågrisar
I studien fann man också ett tydligt samband mellan bobyggnad och förlossningstid. För suggor som utförde mycket bobyggnadsbeteende gick grisningen snabbare. Detta gällde även för de suggor som fick den mindre mängden halm före grisningen. Vid utdragna grisningar ökar risken för att smågrisen skall drabbas av syrebrist och dö. I försöksgruppen minskades andelen dödfödda
smågrisar per kull med i genomsnitt 27 % till följd av den strategiska halmningen. Detta motsvarar i genomsnitt 0,3 fler levande grisar per kull i en genomsnittlig svensk besättning. Detta tyder på att de 2 kg hackad halm som gavs för bobyggnad i kontrollgruppen inte är en tillräckligt stor mängd för att suggan skall kunna tillfredsställa sitt bobyggnadsbeteende fullt ut, vilket ökar risken för utdragna förlossningar.
Nöjda suggor = nöjd personal
På samtliga försöksgårdar var personalen enig om att suggorna verkade nöjda och mer tillfreds när de fick mycket halm att boa med. Detta skapade ett lugn i stallet och därmed blev arbetsklimatet bättre både fysiskt och psykiskt. Det var roligare att jobba! Att ge suggorna mer halm inför grisning är alltså positivt både för djur och människor.
Resultat i korthet
Suggor i strategiskt halmade boxar med 15 kg halm utförde mer bobyggnadsbeteende.
De suggor som ägnade mer tid åt bobyggnad hade en kortare grisning.
Suggor i strategiskt halmade boxar fick 27 % färre dödfödda smågrisar.
Det motsvarar 0,3 fler levande födda grisar per kull i en genomsnittlig svensk besättning.
2 kg hackad halm som bobyggnadsmaterial räckte inte för att tillfredsställa suggornas
behovav att bygga bo fullt ut.
Rebecka Westin
Djurhälsoveterinär Skara
