Inom projektet FarmStat, som finansieras av medel från Jordbruksverket, sammanställer Gård & Djurhälsan information kring hälsoläge och produktionsresultat i den svenska gris-, nöt- och lammproduktionen. Innehållet i rapporten som rör får har tagits fram efter diskussioner tillsammans med Fåravelsförbundet, Lammproducenterna och LRF. Utöver resultat från träckprover tar rapporten även upp antal slaktade samt kvalitetsutfallet vid slakt för får och lamm.
Fler och fler träckprover
Träckprover är avgörande för att avmaskning ska kunna göras vid behov i stället för på rutin. Målsättningen är att hålla nere antalet avmaskningar så att en resistensutveckling inte påskyndas samtidigt som en god djurvälfärd samt bra produktion säkras. Det är även via träckprov som det i ett tidigt skede går att upptäcka när avmaskningsmedlen inte ger önskad effekt.
För 2022 ingår 8118 prover från 1704 olika besättningar (olika anläggningsnummer) i statistiken, ett mindre antal av proverna är tagna på getter. Det är framför allt samlingsprover som tagits, dvs varje prov motsvara 3 individer, men även en del individprover från exempelvis djur i karantän. Prover för resistensundersökningar (FECRT) ingår inte i statistiken. Jämfört med statistiken för 2021 ingår prover från 10,5 % fler besättningar 2022.
Flest prover tas under april (23 %) och maj (26 %). Majoriteten av proverna under den perioden tas på tackor inför betessläpp och det är en viktig provtagning för att förebygga parasitproblem under betessäsongen. Att provta lammen och följa dem under säsong och också viktigt både för att förebygga problem och för att upptäcka eventuella problem i tid, här finns det idag en stor potential att öka den provtagningen. Detsamma gäller troligen även provtagning i karantän.
Haemonchus
Av de parasiter som räknas till de mer sjukdomsframkallande är den blodsugande Haemonchus, stora magmasken, den vanligaste. Totalt sågs den i prov från 53 % och 55 % av alla provtagande besättningar under 2021 respektive 2022 (Figur 1).
Statistiken utgår från hur många besättningar som skickat in minst ett prov som visat Haemonchus under hela året. Det betyder att en besättning som köper in djur som har Haemonchus i träckprov i karantän kommer räknas in bland besättningarna med Haemonchus, även om Haemonchus potentiellt aldrig lämnar karantänen. Dock kan andelen prover tagna i karantän antas vara relativt låg med tanke på hur proverna fördelar sig över året. Det är även många besättningar där Haemonchus förekommer men där Haemonchus under enskilda år är på så låg nivå att de inte upptäcks i träckproverna.
Det går att se regionala skillnader i hur vanligt det är med Haemonchus (Fig 2). Vanligast under både 2021 och 2022 var Haemonchus i de sydvästra delarna av landet (73 %). Men generellt bör man ha med sig att den förekommer i hela landet.
Haemonchus tillhör gruppen trichostrongylida maskar och på träckprovsvaren anges därför hur många % av de trichostrongylida äggen i provet som bedömdes vara från Haemonchus. Jämfört med de övriga trichostrongylida maskarna lägger Haemonchus många ägg per maskhona (5000-10000 per dag). I länder där diagnostik för att skilja Haemonchus från övriga trichostrongylida ägg inte är lika tillgängligt, pratar man därför om att man bör misstänka Haemonchus vid höga äggtal. För proverna från 2021 jämfördes därför hur stor andel av proverna som hade förekomst av Haemonchus vid olika äggtal. Resultatet visar att redan vid äggtal på 450-600 EPG finns Haemonchus i mer än hälften av de svenska proverna.
N. battus och T. axei
Nematodirus battus och Trichostrongylus axei, lilla magmasken, är två parasiter som båda kan ge kraftig diarré på lamm. N. battus framförallt tidigt på betessäsongen och T. axei oftast under sensommaren. Under 2022 noterades N. battus i prover från 8 % av besättningarna och T. axei i 9 % (Figur 1).
När det gäller proverna med N. battus från 2022, ligger äggtalen generellt sett lågt vilket delvis kan förklaras av att varje maskhona lägger relativt få ägg (50-100 per dag). Det är också så att kliniska problem orsakade av N. battus rapporteras mer sällan i Sverige jämfört med länder som Storbritannien och Norge, mest troligt kopplat till olika betesrutiner. Att många av proverna med N. battus i huvudsak är bifynd och inte kopplade till diarré på lammen skulle kunna stämma med att en stor andel av proverna både har låga äggtal och ses först ganska långt in på betessäsongen när den främsta riskperioden är över (Fig 3).
Stora leverflundran och lungmask
För att ta reda på om djuren har leverflundror eller lungmask måste man begära en särskild analys för det då de parasiterna inte upptäcks vid grundanalysen.
Analys för kontroll av leverflundror gjordes i prover från i 164 besättningar 2022. Lilla leverflundran, som anses ofarlig, förekom i 32 % av proverna och stora leverflundran, som kan orsaka stora problem, förekom i 8 % av proverna. Resultatet liknar de för 2021. Flest fynd av stora leverflundran gjordes både 2021 och 2022 i sydvästra delarna av landet och Västergötland.
Det finns tre olika arter av lungmask som går på får i Sverige, lilla, mellanstora och stora. Det är främst den stora som kan orsaka problem i form av hosta och sekundära lunginflammationer. Lungmask förekommer även som en vanlig anmärkning i samband med slakt (kod 74), men i de fallen görs ingen skillnad på om det är lilla, mellanstora eller stora lungmasken.
2021 gjordes lungmaskanalysen i träckprover från 124 besättningar och under 2022 i 126 besättningar. Stora lungmasken hittades endast i 2 % av besättningarna 2021 och inte i någon av besättningarna 2022. De besättningarna där lungmask hittades låg på Gotland vilket är det området som det även tidigare år förekommit rapporter om stora lungmasken från veterinärer som arbetar på slakteri. Lilla lungmasken, som kan betraktas som ett bifynd, var vanligast och förekom i prover från ca 30 % av de provtagande besättningarna både 2021 och 2022.
För att läsa FarmStat-rapporterna i sin helhet – klicka här!
