Detta är den traditionella beskrivningen av Digerdödens ankomst till Norden. Även om det finns andra hypoteser, anses Digerdöden ha varit en världsomfattande pestepidemi, orsakad av bakterien Yersinia pestis. Undernäring och dåliga sanitära förhållanden bidrog till massdöden, men pest är i grunden en bakteriesjukdom som råttor kan härbärgera.
Svartråttan fungerade under medeltiden som värd åt loppan Xenopsylla cheopsis, som levde på gnagarens blod. När råttan dog av pesten, sökte sig lopporna över till bland annat människor och bidrog därmed till att sprida sjukdomen. Enligt en samtida rapport till påven Clemens VII, skall 42 miljoner människor ha dött i pesten.
Nu behöver vi inte ta till så dramatiska exempel som Digerdöden när det gäller sjukdomar som gnagare kan sprida. Gnagarens urin kan exempelvis innehålla en bakterie som heter Leptospira. Det finns olika typer av den och vissa kan hos gris orsaka reproduktionsstörningar genom kastningar.
Dysenteribakterien kan spridas av gnagare
Annette Backhans, veterinär vid SLU, doktorerade 2011 på ämnet gnagare som bärare av sjukdomsframkallare för gris, kyckling och människa. I sin avhandling pekar hon ut ett antal bakterier och virus som kan överföras från råttor och möss till grisar. Gnagare kan exempelvis bära på dysenteribakterien, Brachyspira hyodysenteriae och släktingen B. pilosicoli. Vi ser just nu problem i några besättningar med antibiotikaresistenta stammar av dysenteri. Även om sjukdomen är ovanlig i Sverige i dag, är gnagarbekämpning viktig för att du skall minska risken för att få in dysenteri i din besättning. Vid sanering mot sjukdomen är det avgörande för resultatet att råttor och möss bekämpas effektivt.
Gnagare kan vara bärare av flera sjukdomar som grisar drabbas av. Råttor och möss kan därför fungera som en reservoar för dessa smittor. Exempel på detta är Leptospira, olika typer av Brachyspira och tarmbakterien Lawsonia som kan ge likartade symptom som Brachyspira. Ett annat exempel är encephalomyelit-virus (EMCV), som hos gris kan ge upphov till mycket hög dödlighet hos smågrisar och reproduktionsstörningar som kastningar hos suggor.
Skadedjursbekämpning är en del i livsmedelssäkerheten
En annan aspekt på smittor som bärs av gnagare är livsmedelssäkerheten. Grisar tar gärna mindre bytesdjur som möss och om dessa bär på sjukdomar kan livsmedelshygienen påverkas. Det mest kända exemplet är nog trikiner. På grund av allt bättre och hygieniska uppfödningsformer är trikiner hos svenska tamgrisar mycket sällsynt. Vi har i själva verket inte haft några fall i Sverige av trikiner hos tamgris sedan 1994. Däremot skulle Campylobacter-bakterier kunna överföras från gnagare till gris.
Från uppfödningen av matfågel vet man att överföring från råttor och möss är en risk. Bakterie-gruppen Yersinia omfattar inte bara pestbakterien. Betydligt vanligare är Yersinia enterocolitica som hos människa inte bara ger symptom från mag-, tarmkanalen utan även mer allvarliga problem från bland annat leder och njurar. Hur stora riskerna är att gnagare överför sjukdomar till grisar vet vi inte i dag. Spännande svensk forskning inom området pågår.
Förebygg skadedjursangrepp!
Det finns mycket man kan göra för att förebygga problem med råttor och möss. Inte minst råttor ogillar störningar och förändringar. Man bör därför göra det svårt för dem att få tag i föda och skydd.
• Se till att det är fritt längs ytterväggarna, minst 1 meter runt husen. Tag bort byggnadsmaterial och annat som har en tendens att samlas kring väggarna.
• Slå av vegetationen och håll gräset kortklippt runt husen. Råttor och möss har då mindre möjlighet att gömma sig och går ogärna över öppna ytor.
• Undvik ”smörgåsbord för gnagare”! Tag bort foderspill och håll rent i foderkök och foderupplag.
Gunnar Johansson
Djurhälsoveterinär
