Nu görs provtagningar och analyser för att komma tillrätta med dessa. Skyddet mot E. coli och tarmbrand åstadkoms genom att suggorna vaccineras regelbundet inför varje grisning. Antikroppar tas sedan upp av de nyfödda grisarna genom råmjölken. Avgörande för ett bra immunskydd är att grisen får i sig tillräckligt mycket råmjölk direkt vid födseln. Likaså är det ju viktigt att antikropparna i råmjölken är anpassade till besättningens mikroorganismer. Vaccination har fungerat väldigt bra under många år.
Problem i flera länder
Under de senaste två till tre åren har det åter rapporterats om besättningar med återkommande problem med spädgrisdiarré. Även från andra europeiska länder kommer liknande sjukdomsbeskrivningar, inte minst från grannlandet Danmark. Men även Frankrike och Tyskland har upplevt liknande utbrott. Symtombilden i Sverige har varit lite varierande i de olika besättningarna med en gulaktig och tunnflytande diarré som ses omedelbart efter födseln eller senast på tredje till femte levnadsdagen. Djurägarna tycker ofta att grisarna nästan föds med diarré. I vissa besättningar drabbas huvudsakligen gyltkullar, medan så gott som alla kullar drabbas i andra besättningar. Förloppet kan också variera, där den ena besättningen kan ha god effekt av antibiotika medan effekten i andra är betydligt sämre. Där behandlingen fungerar kan dödligheten hållas på normal nivå, men behandlingarna är arbetskrävande och inte minst innebär de en förhöjd antibiotikaförbrukning.
Orsaken inte fastställd
De besättningar som drabbats av diarréproblem är ofta större och välskötta besättningar som har hög produktion samt intensiva omgångssystem. Även ett samband med nyetablering och utvidgning kan skönjas. För att försöka fastställa orsaken till diarréerna har träckprovstagningar och obduktioner genomförts i samarbete med SVA i Uppsala. Där har inskickat material undersökts avseende olika typer av infektionsämnen, både bakterier och virus.
Det finns inga indikationer på att det skulle röra sig om nya colistammar som inte våra nuvarande colivacciner skulle kunna skydda mot. Inte heller har något virus ännu lyckats isoleras. Det innebär dock inte att det inte skulle kunna finnas ett virus inblandat i orsakssammanhanget. Det enda som hittills påvisats i alla besättningar som har haft problemen är en bakterie som heter Clostridium perfringens typ A, som förkortas CpA. Det är en bakterie som är besläktad med den mera kända Cl perfringens typ C, som orsakar tarmbrand.
Men det råder stor osäkerhet kring om CpA verkligen är den primära orsaken till tarmstörningen. Argumenten mot detta är att bakterien faktiskt kan påvisas även hos helt friska spädgrisar. Bakterien finns latent i tarmfloran och kanske bara passar på att växa till när tillfälle ges. Argument för att CpA är inblandad i problematiken är att bakteriestammarna som påvisats har förmåga att producera ett ganska potent toxin. Vissa CpA-stammar producerar detta toxin, andra inte. Detta undersöks för närvarande i Danmark. Detta toxin ingår inte i de vacciner mot clostridieinfektioner som för närvarande finns tillgängliga på marknaden.
Forskning på flera håll
Intensiv forskning bedrivs idag på många håll i EU för att försöka klargöra orsakssammanhangen. I Danmark har tre doktorandtjänster inrättats med inriktning på den nya spädgrisdiarréen New Neonatal Porcine Diarrhoea, i dagligt tal kallad NNPD. Svenska Djurhälsovården samarbetar med SVA kring provtagning och analyser i besättningar med problem.
Råmjölk och värme
I avvaktan på mer konkreta fakta kring betydelsen av CpA eller andra infektionsämnen finns det trots allt mycket som kan göras bättre. Det viktigaste för den nyfödda grisen är att få råmjölk, i riklig mängd och så tidigt som möjligt. Vidare måste närmiljön och klimatet i grisningsboxen vara optimalt för en nyfödd gris, annars blir grisen nedkyld och kan varken ta upp näring eller immunitet. En förutsättning är också att suggan/gyltan är frisk i samband med grisningen så att alla grisarna får dia direkt efter grisningen. Kontrollera också att vaccinationer för spädgrisdiarré och/eller tarmbrand utförs korrekt, både när det gäller tidpunkt och utförande.
Benedicta Molander
Svinhälsoveterinär
