När resistens i en besättning påvisas är det viktigt med öppenhet för att vidare kunna utreda hur utbrett och omfattande problemet är. Eftersom resistens mot avmaskningsmedel inte bevakas av myndigheter är det upp till er djurägare i samverkan med näringen att bidra till att problemet inte sprids. Med hjälp av tillmötesgående ägare till ursprungsbesättningen och medlemmar i Fåravelsförbundet erbjöds utökade träckprovsundersökningar i de besättningar som haft direkt kontakt med den gotländska besättning där resistensen först upptäcktes. Det visade sig att det fanns två gårdar på fastlandet och fyra på Gotland som köpt livdjur från den aktuella besättningen.
Mera träckprov på individnivå
I respektive besättning analyserades träckprover från femton får före och tio får efter avmaskning enligt den tidigare beskrivna metoden för Faecal Egg Count Reduction Test, FECRT. På gårdarna på fastlandet erhölls skilda resultat. I den ena besättningen hade ivermektin (Noromectin®) dålig effekt; nio av tio lamm utskiljde parasitägg även efter avmaskningen. Samtliga får var dessutom positiva avseende stora magmasken, Haemonchus contortus. Här påvisades alltså resistens. I den andra besättningen fanns endast ett får som utskilde en låg mängd ägg (150 ägg per gram, epg) och utan misstanke om stora magmasken. Därmed fanns här inget behov av ytterligare avmaskning. Resistensundersökningar behövde/kunde därmed aldrig genomföras på dessa tackor. Vi avsåg då att utreda lammen om de behövde avmaskas under sommaren, men det blev inte heller aktuellt.
På Gotland hade två av fyra gårdar slaktat samtliga inköpta livdjur innan betessläpp. Resistensundersökning genomfördes trots detta i den ena besättningen eftersom de hade pågående parasitproblem, men inga tecken på resistens förelåg.
I de två övriga gotländska besättningarna hade avmaskningen god effekt i en av besättningarna. I den andra däremot påvisades resistens mot ivermektin (Noremectin®), och denna djurägare valde då att slakta ut berörda djur (som inte hade haft kontakt med övriga djur i besättningen). Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det under 2014 fanns problem med resistens i två av de sex kontaktbesättningarna. I två andra kontaktbesättningar fungerade däremot avmaskningen bra vid undersökningstillfällena. Rekommendationen är dock att på dessa gårdar extra noga följa parasitstatus och kontrollera behandlingseffekten även under kommande betessäsonger.
Behandlingskontroller
Som ett första test för att fånga upp eventuell resistens kan man utföra en så kallad behandlingskontroll. Fårhälsovården, Sveriges Lantbruksuniversitet och Statens Veterinärmedicinska Anstalt rekommenderar numera att behandlingskontroller utförs minst vartannat år. Detta innebär att man tar ett uppföljande träckprov som analyseras 7-10 dagar efter avmaskning, för att få en indikation på hur behandlingen fungerat.
Under 2014 hade vi möjlighet att inom ramen för det så kallade resistensprojektet utföra ett fyrtiotal behandlingskontroller i olika besättningar (se figur 1). De flesta av dessa visade 0 epg efter avmaskning, men parasitägg påvisades i 6 besättningar som då utreds vidare.
Vidare utredning vid nedsatt effekt
Om behandlingskontroll visar att dlingseffekten även under kommande betessäsonger.
Behandlingskontroller
Som ett första test för att fånga upp eventuell resistens kan man utföra en så kallad behandlingskontroll. Fårhälsovården, Sveriges Lantbruksuniversitet och Statens Veterinärmedicinska Anstalt rekommenderar numera att behandlingskontroller utförs minst vartannat år. Detta innebär att man tar ett uppföljande träckprov som analyseras 7-10 dagar efter avmaskning, för att få en indikation på hur behandlingen fungerat.
Under 2014 hade vi möjlighet att inom ramen för det så kallade resistensprojektet utföra ett fyrtiotal behandlingskontroller i olika besättningar. De flesta av dessa visade 0 epg efter avmaskning, men parasitägg påvisades i 6 besättningar som då utreds vidare.
Vidare utredning
50 ägg per gram träck. Provsvaret blir då 0 epg. Vi brukar säga att ”vid 0 epg är det så få äggläggande maskar hos fåren att man inte kan påvisa några ägg enligt gängse träckprovsundersökning, men det betyder inte att djuren är helt maskfria”. I de allra flesta fall innebär provsvaret 0 epg att man då inte har något att vinna på att avmaska djuren. Undantag gäller i första hand vid införsel av djur till en ny besättning, där vi också rekommenderar avmaskning oavsett träckprovsresultat.
Molekylärbiologisk sökning efter Haemonchus
På Sveriges Lanbruksuniversitet utfördes mätningar av haemonchus-DNA med en molekylär metod (qPCR). DNA extraherades från sparade larvkulturer både före och efter avmaskning. DNA´t uppförökades och reaktionerna följdes i realtid varvid ett så kallat Ct-värde avlästes. Ett lågt Ctvärde indikerar rikligt med haemonchus-DNA i provet. Denna forskningsmetod visade att parasiten ofta fanns kvar i behandlingskontrollen efter avmaskningarna, även om inga ägg påvisades. Enligt preliminära resultat var 18 av 26 träckprover positiva med qPCR, trots att äggutskiljningen var 0 epg enligt gängse McMaster-räkning. Slutsatsen är att qPCR metoden är betydligt känsligare än McMaster-metoden. Vad detta kommer att få för praktiska konsekvenser får framtiden utvisa. Det är dock klart att det krävs ytterligare forskningsinsatser innan metoden kommer att införas i rutindiagnostiken.
Kollamasken – I
Vidilab har i samråd med oss tagit fram en ny produkt, kollamasken-I, för kontroll av parasitstatus och behandlingseffekt hos livdjur i isolering eller karantän. ”I” står för inköp/isolering/import och det ingår två träckprovsundersökningar inklusive odling i de fall stora löpmagmasken inte säkert kan påvisas eller vid 0 epg. Efter odling kan man alltså hitta låga mängder larver även om ägg inte påvisats vilket innebär att även denna metod gör att känsligheten i analysen ökar, vilket är extra viktigt vid förflyttningar och införsel av nya djur. Ingen vill ju få med Haemonchus eller framför allt inte resistenta maskar – på köpet – vid köpet.
Fortsättning följer
Ett tiotal besättningar kommer att uppsökas för behandlingskontroll/resistensundersökning i projektform även under 2015, och vi bevakar och sammanställer samtliga undersökningar årligen. Vår förhoppning är att många av er är motiverade att följa det gemensamma rådet från oss som jobbat med frågan: att göra en behandlingskontroll minst vartannat år. Sverige har fortfarande ett gynnsamt resistensläge jämfört med andra länder med omfattande fårhållning. För att undvika nedsatt tillväxt och sjuklighet behöver vi fortsätta att övervaka behandlingsresultat och resistensläget. Att motverka resistensutveckling i Sverige är en förutsättning för våra djurs välfärd och för våra öppna beteslandskap.
TACK
Undersökningar på Gotland har genomförts med finansiellt stöd från Fåravelsförbundet, LRF Kött, Sveriges Lantbruksuniversitet och Svenska Djurhälsovården. Statens Jordbruksverk har dessutom bidragit till resistensundersökning av parasiter hos får även i övriga landet.
