En onsdag i november samlades ett antal föreläsare och åhörare vid SLU i Uppsala för ett seminarium med titeln ”Brachyspira– the past, present and future”. Ämnet för dagen var väl valt med tanke på personen som seminariet var tillägnat, den nyligen pensionerade professorn i gris- och fjäderfäsjukdomar, Claes Fellström.
En karriär byggd på blodig diarré
Claes Fellström anställdes som lärare i grismedicin på veterinärutbildningen 1985, och många är de veterinärstudenter som kuskat runt med Claes i en minibuss för att besöka svenska grisgårdar och lära sig om sjukdomar som kan drabba grisar. För grislärare Fellström utkristalliserade sig ganska snart en grissjukdom framför alla andra, och 1992 började han därför som doktorand fördjupa sig i ämnet svindysenteri. Claes utvecklade i sin forskning diagnostiska metoder för att skilja olika Brachyspira-bakterier åt. Dessa metoder har sedan använts flitigt världen över. Han disputerade 1996, och avancerade därefter till att bli professor i ämnet gris- och fjäderfäsjukdomar år 2001.
Som professor har Claes forskning fortsatt varit inriktad mot svindysenteri men även mot andra sjukdomar som kopplas samman med spiralformade bakterier, spiroketer. Claes har under sin tid som grisprofessor handlett ett antal doktorander, varav åtta disputerat inom ämnen som rör Brachyspira-bakterier. Han har fortsatt att utveckla både undervisning och forskning vid institutionen för kliniska vetenskaper samt initierat många samarbeten både på ett internationellt och nationellt plan.
Utrota svindysenteri
Novemberseminariet samlade ett flertal forskare och veterinärer både från Sverige och andra länder. Moderator för dagen var Annette Backhans, en av Claes tidigare doktorander, även hon med specialintresse för Brachyspira-bakterier. Inledde talarlistan gjorde professor David Taylor från University of Glasgow genom att berätta historien bakom svindysenterin. Professor Taylor var faktiskt en av dem som 1970 bevisade vilken bakterie som orsakar svindysenteri, Brachyspira hyodysenteriae, även om bakterien vid den tiden hade ett annat namn. Näste talare var Tim Kåre Jensen från Danske Tekniske Universitet i Köpenhamn, som visade bilder på hur tarmslemhinnan påverkas vid en Brachyspira-infektion. Professor Marianne Jensen- Waern från institutionen vid kliniska vetenskaper, SLU, belyste immunsvaret hos grisen vid infektion med B. hyodysenteriae och berättade att det fortfarande finns mycket som vi inte känner till om det lokala immunsvaret i gristarmen. Professor Chiara Magistrali från IZSUM, Perugia, Italien tog upp olika diagnostiska metoder och utmaningar med dessa, men berättade också att ca 30 % av grisgårdarna i Italien har problem med svindysenteri. Ett stort orosmoln är den utbredda antibiotikaresistensen hos många bakteriestammar. Therese Råsbäck från SVA uppskattade att mindre än 1 % av grisbesättningarna i Sverige är infekterade med svindysenteri. Detta ger ett bra utgångsläge för att lyckas med ett nationellt utrotningsprogram. Professor Per Wallgren, SVA, berättade om problemen med svindysenteri i Sverige efter det att tillväxtbefrämjande medel i foder förbjöds på åttiotalet, och hur vi i Sverige arbetade för att komma till rätta med de problemen. Även professor Wallgren vidhöll att svindysenteri bör utrotas från Sverige, med avseende på frihet från klinisk infektion. Avslutningsvis höll professor emeritus Claes Fellström själv ett anförande angående framtiden där han spådde dystra utsikter för bakterien Brachyspira hyodysenteriae i vårt land, eftersom svindysenterin förhoppningsvis kommer att vara utrotad i Sverige inom några år.
Frida Karlsson
Djurhälsoveterinär Katrineholm
