Det övergripande syftet med projektet har varit att minska förekomsten av bogsår hos svenska suggor. För att uppnå detta bedrevs en landsomfattande utbildningskampanj. Meningen var att förbättra suggors hull genom att tillämpa en ändamålsenlig utfodring. Både förekomsten och graden av bogsår påverkas starkt av suggornas hull. Ett dåligt hull vid grisning är den i särklass största riskfaktorn för bogsår. Ett bra hull hos suggor har även andra fördelar, exempelvis minskar omlöpningsfrekvensen och grisningsprocenten ökar. Antalet levande födda grisar ökar och födelsevikten ökar. Det senare medför att avvänjningsvikten ökar, vilket minskar risken för avvänjningsproblem. Ett bra hull ger bättre kroppskonstitution vid avvänjningen, vilket troligen också minskar risken för traumatiska skador i betäckningsavdelningarna. I samma takt som produktionsnivån förbättras stiger suggans krav på näringsförsörjning. För att minska förekomsten av bogsår är det därför av yttersta vikt att det i den praktiska produktionen ges möjlighet att så snabbt som möjligt ta del av tillgänglig kunskap när det gäller utfodring av dagens högproducerande suggor.
148 besättningar
Svenska Djurhälsovårdens veterinärer som arbetar med grisar besökte sammanlagt 148 besättningar. Dessa 148 besättningar representerar 67 204 suggor, vilket utgör mer än hälften av suggantalet som är anslutna till Svenska Djurhälsovården. I varje besättning studerades hull och bogsår hos en suggrupp med fyra till fem veckor gamla grisar. Vid samma tillfälle undersöktes på samma sätt den grupp sinsuggor som stod i tur att grisa. Totalt undersöktes 12 502 suggor i projektet. Vi beskrev också besättningen utifrån typ av produktion, antal suggor per grupp, andel spalt av totala boxytan, spaltöppningens andel av spaltytan, om det fanns strukturkant på spaltytan, nivåskillnad mellan spaltyta och fast liggyta samt procent MMA (mastit, metrit och agalakti) i den undersökta suggruppen.
I genomsnitt hade 17,9 procent av de digivande och 2,0 procent av de högdräktiga suggorna bogsår vid det första inventeringsbesöket. Av de digivande suggorna var 37,2 procent för tunna, det vill säga hade hullklass 2 eller lägre.
Besök i riskbesättningar
De besättningar som hade mer än 20 procent bogsår, och besättningar vars hull hos digivande suggor som låg under medel enligt tidigare undersökning, klassades som riskbesättningar. Dessa besöktes en andra gång efter att ha fått mer rådgivning om utfodring, hull och bogsår. Vid detta andra besök registrerades förekomsten av bogsår och hull på samma sätt som vid det första besöket. I riskbesättningarna minskade förekomsten av bogsår från 35,4 procent vid första besöket till 20,7 procent vid det andra besöket. Bogsårsförekomsten i denna studie var 17,9 procent, vilket är lägre än i tidigare svenska undersökningar. Trots att cirka hälften av riskbesättningarna uppgav att de gjort relevanta förändringar i utfodringen kunde inga statistiskt säkra skillnader i hull konstateras mellan första och andra besöket. Dock kunde förekomsten av bogsår hos digivande suggor i besättningar med bogsårsproblem sänkas med 43 procent (från 35,4 procent till 20,7 procent). I det undersökta materialet motsvarar detta 3 970 färre suggor med bogsår i riskbesättningarna. Man frågar sig givetvis om den utförda hullmätningen på ett korrekt sätt avspeglar suggornas hull, det vill säga om visuell hullbedömning är en tillräckligt bra bedömningsmetod. I den praktiska rådgivningen diskuteras just nu svårigheterna med den okulära hullbedömningen. Det visar sig att det är svårt att korrekt bedöma hull genom att se på djuren och att man mycket väl kan ligga en hullklass fel.
Syftet uppnått
Trots de kända svårigheterna med att okulärt bedöma suggors hull anser vi att metoden nått sitt viktigaste syfte, nämligen att öka medvetenheten om djurens hull i besättningarna. Vid besöken har veterinärerna och producenterna tillsammans bedömt och diskuterat djurens hull. Dessa diskussioner är en viktig del i en process för jämnare och bättre hull. Medvetandet om svårigheterna i bedömningar har ökat efterfrågan på objektiva hullmätningar. Även om inga säkra skillnader i hull kunde ses mellan första och andra besöket är den kraftiga minskningen av bogsårsförekomsten i riskbesättningar synnerligen positiv och en stor framgång.
Kvarstående problem
Under det senaste decenniet har antalet rådgivare inom grisuppfödningen minskat. Idag finns ett fåtal professionella rådgivare. De har inte möjlighet att täcka behovet av professionell rådgivning om utfodring av suggor som är anpassad till dagens behov. Suggornas mjölkproduktion har de senaste åren ökat och därmed djurens energi- och näringsbehov. Brist på rådgivning på ”stallgolvet” kan vara en bidragande orsak till att en
tredjedel av de tillfrågade besättningarna inte ändrat på sin utfodring. En del tekniska frågor har berörts under projektet, exempelvis exaktheten i utfodringssystemen. Mycket finns fortsatt att göra när det gäller rådgivningen kring utfodring och utfodringsutrustning, något som vi har all anledning att återkomma till.
Gunnar Johansson
Svinhälsoveterinär
