Fyratusen smågrisar undersöktes
Studien har genomförts på fyra gårdar där samma grupp suggor studerats under två grisningsomgångar. I hälften av boxarna halmades det strategiskt med 15-20 kg halm två dagar före beräknad förlossning. Därefter lät man halmen självmant dräneras ut genom spalten varefter mindre dagliga givor gavs enligt ordinarie rutiner. I kontrollboxarna gavs dagligen en mindre giva halm + en extra giva på ca 2 kg för bobygge då suggan bedömdes vara nära att starta förlossningen. Stallpersonalen halmade också upp ytterligare bakom och runt suggan när förlossningen väl startat om man bedömde att det behövdes. Totalt har data samlats in från cirka 4000 smågrisar i 362 kullar.
Färre förslitningsskador på både klövar och ben
En klövundersökning genomfördes när smågrisarna var 5 dagar gamla. Halmen medförde att andelen förslitningsskador minskade markant både vad gäller klövar (sulhorn, ballar och lättklövar) och ben (framknän, kotor, kronränder och hasar) vilket visas i figur 1. I strategiskt halmade boxar hade totalt 24 % av kultingarna någon typ av förslitningsskada på klövar eller ben. I kontrollboxarna var motsvarande siffra mer än fördubblad med 67 % skadade smågrisar. Dessa hade i allmänhet också betydligt flera skador per individ. Det är väl känt att förslitningsskadorna uppstår vid digivningen, under det första levnadsdygnet då huden är väldigt skör tillföljd av en hög vattenhalt. Så snart hud och klövhorn torkat upp klarar de däremot av en högre belastning från underlaget.
Tyngre smågrisar i välhalmade boxar
Alla smågrisar vägdes individuellt under det första dygnet, vid 5 dagars ålder och vid avvänjning. Tillväxten påverkades av många olika faktorer såsom kullstorlek, kullnummer, om suggan hade grisningsfeber med flera. Med hänsyn tagen till dessa faktorer var den statistiska effekten av den strategiska halmningen +0.6 kg vid avvänjning. Det vill säga, i genomsnitt hade smågrisarna i de strategiskt halmade boxarna 0.6 kg högre avvänjningsvikt jämfört med smågrisarna i kontrollboxarna inom samma grisningsomgång. En del av denna ökning kan förklaras av att grisarna är friskare. En smågris som inte har ont i fötterna kan massera juvret mer effektivt och får på så vis mer mjölk i sin spene. En frisk gris behöver inte heller lägga energi på att läka istället för att växa. En del av den ökade tillväxten kan också förklaras av att suggan som fått sitt bobyggnadsbehov helt tillfredställt mår bättre och därmed troligen även mjölkar bättre. Många djurskötare som jobbar i detta system vittnar om att suggorna blir påtagligt lugnare och att ljudnivån i stallet därmed blir lägre vilket gagnar kommunikationen mellan sugga och smågrisar vid digivning. En tredje förklaring är att risken för nedkylning minskar väsentligt i de strategiskt välhalmade boxarna. Ett av målen med den strategiska halmningen är att hela boxgolvet inkl. spalten skall vara täckt vid förlossningen. Halmen skapar ett optimalt mikroklimat för den nyfödda spädgrisen oavsett var i boxen suggan väljer att grisa. Att inte tappa för mycket i kroppstemperatur och att snabbt återhämta sig efter födseln är livsviktigt för att smågrisen skall överleva men även för dess tillväxt. En kraftigt underkyld gris har till exempel svårt att hävda sig när spenordningen etableras och orkar inte massera sin juverdel i så stor utsträckning vilket leder till en sämre mjölkproduktion.
Fler resultat väntas
Studien är nu i sitt slutskede. Utöver klövhälsa och tillväxt har bland annat smågrisöverlevnaden, förekomst av bogsår och suggornas bobyggnadsbeteende studerats. Ytterligare resultat väntas och kommer att presenteras i kommande nummer av Djurhälsonytt.
Rebecka Westin
Djurhälsoveterinär, Skara
