Marknadens krav på djurens fetthalt eller slaktvikt kan ändras, men troligen kommer en hög tillväxt även i fortsättningen att vara ekonomiskt attraktivt.
För alla däggdjur gäller att formen på kroppen avgörs av vilken funktion den ska användas till. Människan tog en gång nötkreaturen till sig för att de åt en passande föda (betade gräs), hade ett passande reproduktionssystem (ett handjur på många hondjur) samt för att de producerade mjölk. Troligtvis spelade deras förmåga till tillväx, eller vilken kroppsform de hade, mindre roll den gången. Nötkreatur har därför egentligen ingen idealisk kroppsform för ett köttproducerande djur och inte heller någon särskilt hög tillväxttakt i förhållande till sin storlek.
Hos nötkreatur, precis som hos andra däggdjur, sker tillväxten av olika vävnader vid olika tidpunkter i djurens liv. I vilken ordning vävnaderna utvecklas avgörs av deras funktioner och därmed också av vilken betydelse de har för individens utveckling. Hos nötkreatur växer alltid nervvävnaderna först, följt av skelettet, musklerna och till sist fettvävnaden. När fettvävnaden ansätts har djuret nått sin slutgiltiga vuxenvikt. Tiden för respektive tillväxtstadium kan påskyndas genom att kalven får en näringsrik utfodring redan från första dagen i sitt liv. En sådan strategi resulterar i en riklig fettansättning redan innan djuret nått sin vuxenvikt och det är detta vi utnyttjar inom nötköttsproduktionen idag.
I skriften nedan har vi skrivit om andra faktorer, förutom utfodringen, som har betydelse för att ett djur ska växa bra. Dessutom tar vi upp vad tillväxt egentligen är och hur olika djurs tillväxtkurvor ser ut.
> Att utnyttja ungdjurens tillväxtpotential.pdf
